Fifflar FN med utsläppskraven för lyckat COP15?

Utsläppen skall inte alls minska med 25-40 procent för ett lyckat klimatmöte enligt FN. En rapport från ekonomen Stern visar en ökning med 24 procent för ett nästan lyckat resultat. U-länderna skall få öka med 61 procent. Nytt fiffel eller legitim omdefiniering?

Det har länge talats om att utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser måste minska med 25-40 procent till år 2020. Närmare bestämt gäller kravet industriländerna och jämförelsen utgår från år 1990. För u-länderna har kravet varit mera vagt. Man har talat om en minskning med 15-30 procent i förhållande till om ingenting görs (SvD).

Syftet med minskningarna är att med viss sannolikhet uppnå en global uppvärmning enligt gängse modeller på högst 2 grader C fram till 2050. Det ger en möjlighet att fördela utsläppsminskningarna i tiden. Ju mindre man gör de närmaste åren, desto större måste minskningarna bli senare. Denna tidsfördelning kan dock inte tänjas hur mycket som helst.

Därför har de stora utsläppsländernas nyligen gjorda deklarationer om minskningar tolkats som att klimatmötet COP15 i Köpenhamn kommer att misslyckas. USA har exempelvis lovat en minskning med 3,5 procent jämfört med 1990. Kina har utlovat en minskning med 40-45 procent i relation till BNP 2005-2020. Med 8 procents årlig tillväxt stiger BNP med 217 procent på 15 år.

Men FN har nu kommit med en förhandsberäkning som syftar till att visa att klimatmötet COP15 har goda chanser att nästan helt lyckas. Det sker i en rapport betitlad Action and ambition for a global deal in Copenhagen (pdf). Den är författad av ekonomen Lord Nicholas Stern vid CCCPE och utges av FN-organet UNEP (United Nations Environmental Programme). Det är en kort rapport (13 s) men ändå ganska svåröverskådlig och vag.

Sterns siffror har redan använts av miljöminister Andreas Carlgren i Ekots lördagsintervju (bloggartikel 5/12). Utgångspunkten är att bestämma hur många miljarder ton koldioxidekvivalenter - Gt CO2e - som kan släppas ut år 2020 för att enligt modellen MAGIC gjord av Hadley Center högst 2 grader skall uppnås 2050. Detta mål anges till 44 Gt (grön). Man kan tumma något på detta och acceptera 48 Gt men då måste utsläppen minska brantare därefter:

Vi ser av diagrammet (s 12) att utsläppen från 1990 till idag ökat från 37 till 47 Gt eller med 27 procent. Siffran kan ifrågasättas eftersom direkta koldioxidutsläpp ökat från 23 till 31-32 Gt eller med 35-40 procent (se Cop Diag, diagr 22 pdf skriven av IPCC-forskare). Men här utgår jag från Sterns förutsättningar och då kan vi konstatera följande:

Utsläppen av växthusgaser kommer att öka med 19-30 procent från 1990 till 2020 - dvs från 37 Gt till 44 eller 48 Gt. Detta gäller sammantaget för i- och u-länder.

När det gäller fördelningen mellan indusri- och utvecklingsländer ger rapporten inga bakgrundssiffror. Man kan bakvägen räkna ut att av utsläppen 1990 på 37 Gt kom 19 från i-länder och således 18 från u-länder. Detta förefaller inte förenligt med de uppgifter som säger att u-länderna helt nyligen gick om u-länderna i utsläpp.

Av rapporten framgår att om man räknar optimistiskt på de högsta utsläppsminskningarna som antytts av olika länder så kommer utsläppen att fördelas så här 2020:

I-länder 15,7 Gt
U-länder 28,9 Gt
Flyg, fartyg 1,3 Gt
Summa 46 Gt

Det behövs bara löften om 2 Gt till för att COP15 skall bli fullständigt lyckat, hävdar Stern.

Med 46 Gt 2020 kommer utsläppen att ha ökat med 24 procent 1990-2020. I-länderna kommer att ha minskat sina med 17 procent. U-länderna kommer att ha ökat sina utsläpp med 61 procent. Jämförelsen gäller från 1990 och avser koldioxidekvivalenter (alltså inkl metan, N2O etc).

Jag går inte här in på hur Stern kan få till så stora minskningar för i-länderna. Det skulle kräva antaganden om preciseringar som inte visas i rapporten. Detsamma gäller för u-länderna. Enbart Kinas minskning 2005-2020 med 8 procents tillväxt blir ju en ökning med 74 procent. Därtill kommer ökningen 1990-05 på ca 125 procent. Det blir en total ökning med 291 procent. Även med väsentligt lägre tillväxt kommer Kinas ökning att bli formidabel. Min intuition säger mig att u-ländernas ökning blir större än Sterns 61 procent 90-20. Grunden för detta är bl a att Stern inte preciserar hur stora de motverkande volymerna är i Gt utan istället bara anger utsläppen i absoluta tal 2020.

Det allvarliga är emellertid att Nicholas Stern inte förklarar varför man nu använder sig av en helt annan målformulering än den som så länge har predikats i klimatdebatten. Utsläppen ökar med 24 procent istället för att minska till 2020. Inte ens för de mer preciserbara i-länderna stämmer bilden. Kravet var en minskning med 25-40 procent men nu ser det ut att räcka med drygt 17 procent. Är det fråga om en legitim omdefiniering av målen?

Personligen får jag intrycket att FN istället både fifflar med utsläppskraven till 2020 och sannolikt också med möjliga minskningar framförallt i u-länderna. Själva manipuleringen med utlovade minskningar kommer troligtvis fortfarande att vara möjlig när ett politiskt avtal undertecknas i Köpenhamn. Hur stora minskningarna egentligen blir i de fattiga länderna kommer att "tolkas" av arrangörerna. Och då kommer resultatet naturligtvis att bli lyckat.

En seriös ekonom som Nicholas Stern borde inte låna sig till att skriva en så oklar rapport som dessutom ger ett klart tendentiöst intryck. Den är daterad 6/12. Det är flera veckor efter Climategate. Då tycker man att representanter för FN skall akta sig för allt som kan tolkas som fiffel med målformuleringar och siffror.

Läs även andra bloggares åsikter om FN, IPCC, klimatmål, utsläppsminskning, limatmötet, COP15, köpenhamnsmötet, fusk, climategate, klimatpolitik, miljö, klimat, växthuseffekten, Carlgren, politik på intressant.se