63 procent tror inte att USA går åt rätt håll

I Kina är framtidstron grundmurad. Så inte i USA. Konsumtionen borde dämpas, enligt en skribent i NYT. Är det skattehöjningar som förestår? Ser vi slutet på den amerikanska modellen?

Trots den entusiasm som förde Barack Obama till presidentposten i USA tycks amerikanerna ha tappat tron på framtiden. Det är vad den konservative kolumnisten i New York Times David Brooks utvecklar i en översatt kolumn i Dagens Nyheter 27/11-09. Under rubriken "Ett berg av oro" spekulerar han kring skillnaderna mellan amerikaner och kineser i synen på framtiden.

Kineserna är förvånansvärt optimistiska, menar Brooks. Hela 86 procent av befolkningen tror att deras land går åt rätt håll mot bara 37 procent av amerikanerna. Trots att kineserna inte tror att deras land ligger i täten för innovationer anser ändå 63 procent att deras land inom 30 år kommer att bli den tekniska utvecklingens globala ledare. I USA är det bara en tredjedel som tror på det egna landets vetenskapliga och teknologiska potential.

Vad beror detta på? Varför verkar kineserna ha samma entusiastiska inställning och "maniska framåtanda" som pionjärerna och invandrarna i Amerika hade förr? Brooks menar att det är "förnimmelsen av att något begärligt väntar precis utom räckhåll. Det är tron på framtiden." I USA ligger medvetandet och gnager om att landet glidit från sin normala framtidscentrerade inriktning. Det är för mycket konsumtion, skuldsättning och import. Produktion, innovation och export har hamnat i skymundan. Han skriver:

"Vi har en stigande statsskuld som leder till egoistisk slapphet nu och till hårda prövningar i framtiden."

Några konkreta orsaker som Brooks pekar på är utbildningen och det politiska systemet, som inte ens förmår genomföra lätta åtgärder som skattesänkningar och ökad offentlig sjukvård. Systemet duger inte till svåra saker som att införa budgetrestriktioner och nedskärningar i sjukvårdsutgifterna. Men "standardmönstret" är att amerikanerna ser slösaktighet och ropar på finanspolitisk puritanism.

Är denna litania en konservativ persons beklaganden om sedernas förfall och en omoralisk njutningslystnad, vilket vi känner igen från 1930-talet? Eller har David Brooks ringat in ett väsentligt - och nytt - problem i den västerländska civilisationens utveckling?

Vi vet att lyckoforskningen kommit fram till att ökat (materiellt) välstånd har en snabbt avtagande effekt på den subjektiva upplevelsen av "lycka" när en hygglig nivå har uppnåtts. Samtidigt är det inte så enkelt som att minska välståndet för att få en "högre lycka". Forskningen visar nämligen att upplevelsen att mista något är mycket starkare negativ än känslan att vinna samma sak.

David Brooks vill att "någon ledare" (tydligen inte Obama) kunde förmå medborgarna att se på framtiden med glada förväntningar. Strategin skulle innefatta en integration av utbildning, grundforskning mm men också innefatta "nya sätt att dämpa konsumtionen och belöna produktion". Det verkar vara en "tulipanaros" eftersom han inte på något sätt antyder hur det skulle gå till.

Det kanske inte är så lätt om man inte har ekonomiska kunskaper. Brooks recept tycks gå ut på att den kinesiska valutan borde skrivas upp så att konsumtionen hämmas och exporten stimuleras. Något sådant verkar dock inte var möjligt att uppnå på normal väg. Ett indirekt sätt skulle kanske vara att ersätta Kina för en uppskrivning (investeringarna i dollarnominerade tillgångar blir ju mindre värda). Det skulle emellertid också fordra en skattehöjning som ytterligare skulle hämma konsumtion och inhemsk sysselsättning. Men det är ju vad Brooks vill...

Kanske är det slutet på den amerikanska modellen som vi nu börjar skönja? Kina besegrar USA ekonomiskt. Eller är det så enkelt att det bara är oro för budgetunderskottet och statsskulden som fördystrat amerikanernas framtidstro? Sakligt sett finns samma grund även i Kina för sådan oro. Men medvetenheten om hur den ekonomiska politiken förs är där en helt annan än i ett land där oppositionspartiet har faran med skuldsättningen som huvudbudskap.

Hur som helst behövs det en tydligare diskussion om hur obalanserna i världens ekonomi kommer att utvecklas och om vilka möjligheter det finns i stort att motverka dem.

Andra bloggar om: USA, världsekonomin, Kina, obalans, framtidstro, teknologi, innovationer, utbildning, konsumtion, tillväxt, ekonomi, politik på intressant.se