Pygmalion är inte längre en pjäs om klass

Underklassflickan Eliza kunde på sex månader presenteras i de fina salongerna och därefter bli egen företagare. Det var troligt för hundra år sedan men idag är det otidsenligt. Vi har inte längre ett klassamhälle som Dramaten vill göra gällande.

Pygmalion är en pjäs som har premiär på Dramatens Stora scen i morgon fredag 22/1 där Alexandra Rapaport (38) spelar Eliza och Johan Ulveson professor Henry Higgins. Den är skriven av George Bernard Shaw år 1912 och hämtar sitt namn från den grekiska myten om skulptören som konstruerar idealkvinnan, vilken ges liv av Afrodite.

Dagens uppsättning utspelar sig i nutid och handlar enligt Dramaten om "språk, klass, kön, identitet" och "utforskar vår tids klassmarkörer". Dramatens informatörer utgår troskyldigt från att vi har ett klassamhälle som på Shaws tid. G B Shaw levde 1856-1950 och växte upp under svåra förhållanden. Han blev fabiansk socialist och föreslog i femtioårsåldern att fattigdomen skulle avskaffas. En intressant diskussion pågår om hur Elizas klasstillhörighet ska gestaltas rent språkligt. De traditionella underklassdialekterna finns inte längre i Sverige. Rapaport har konstruerat en språkvariant som utgår från någons sorts Rosengårds-svenska, men det får inte tolkas som att Eliza skulle vara invandrare. Pjäsen tar snarare upp klassfrågan, menar hon i dagens SvD 21/1.

Som bekant handlar pjäsen om blomsterflickan Eliza Doolittle som fonetikprofessorn Henry Higgins upptäcker i samband med att han diskuterar hur formbar människan är med överste Pickering, och slår vad med denne att han på sex månader kan forma Eliza så att hon kan presenteras vid hovet. Eliza är en läraktig elev och snart kan hon presenteras vid en tebjudning hos professorns mor där en del dramatiska förvecklingar inträffar. Inom föreskriven tid kan Eliza slutligen med framgång presenteras på en ambassadfest. Hon väljer sedan att etablera sig som företagare i blomsterhandelsbranschen.

Med utgångspunkt i sina egna erfarenheter ville G B Shaw uppenbarligen göra gällande att skillnaden mellan underklassen och överklassen var sex månaders intensivutbildning i språkbhandling och vett och etikett. Eliza är uppenbarligen en klipsk person som både har kompetens att bli företagare och förstånd att inte gifta sig med Higgins utan med Freddy Eynsford Hill som har pengar men saknar framåtanda. "Det är bättre att slippa bära Higgins' tofflor och istället få Freddy att bära fram hennes" som en kommentator uttryckte saken.

Vilket budskap har Pygmalion att förmedla oss idag? Naturligtvis är pjäsen alltid en illustration av hur ett gammalt klassamhälle kunde se ut för hundra år sedan. Men det är inte det tidstypiska som är budskapet enligt Dramatens information. Det verkar som om man tror att Sverige eller Storbritannien ser ut på samma sätt idag. Vi skulle alltså ha en massa klipska människor som kan bli egna företagare om de bara kunde lära sig tala ordentligt och kunna uppträda i möblerade rum.

Men hur många år hade Eliza gått i skolan? Idag har ändå de flesta i hennes situation gått kanske åtta år längre i skolan. Om man efter detta talar som Alexandra Rapaport i rollen som dagens Eliza så säger det en hel del om vilken slumrande kompetens som döljer sig bakom ytan. Det jag saknar är en genomgripande omskrivning av Pygmalion från komedi till tragedi. Higgins borde förlora vadet. Den svenska skolan kan knappast ha missat att ge förkovran åt mängder av klipska företagarämnen så att de måste försörja sig som daglönare.

Dramatens pretentioner i sin information om Pygmalion är anakronistiska och missledande. Även om man vill kalla dagens samhälle för "klassamhälle", som en del vänsterdebattörer försöker (även SvD:s rubriksättare), är det inte fråga om ett samhälle av den typ som George Bernard Shaw ville raljera med. Vi har idag ett meritsamhälle där det i avsevärd grad är kunskaper, begåvning och kompetens som leder till skillnader och avsaknad av ekonomisk jämlikhet.

Läs mina tidigare artiklar om hur lägre utbildning kan gå i arv och Hur kan klassamhället avskaffas? (-07)

Läs även andra bloggares åsikter om Pygmalion, Shaw, Dramaten, Alexandra Rapaport, kultur, klass, identitet, klassamhälle, begåvning, meritsamhälle, jämlikhet, filosofi, politik på intressant.se