Hur kan klassamhället avskaffas?

Klassamhälle betyder ett samhälle med skillnader i välfärd. Det kan avskaffas om människan är medfött altruistisk. Men också genom att friheten avskaffas. De som vill ha ett "klasslöst" samhälle borde få förklara hur det skall införas: genom naturlig osjälviskhet eller genom införandet av kommandoekonomi.

Nu tycks många tro att vi har kvar klassamhället i Sverige. Susanna Popova har utkommit med en bok om "överklassen". I TV-programmet "Argument" diskuterade hon och den marxistiska historikern Åsa Linderborg häromdagen klassamhället. De tycktes båda överens om dess existens och skillnaden låg närmast i att Linderborg ville avskaffa överklassen medan Popova nog tyckte att den skulle få finnas kvar.

Men finns det något klassamhälle? Traditionellt har termen 'klassamhälle' i preciserad mening betraktats som beteckningen för ett marxistiskt begrepp som bestämmer folks anknytning med hänsyn till deras inplacering i produktionsstrukturen. I mera allmän betydelse är det beteckningen för ett samhälle som bygger på "kaster". Man föds i en viss kast och har ingen socialt accepterad möjlighet att att byta kasttillhörighet. Den marxistiska analysen kompletteras ofta med att klasstillhörigheten fixeras i lag.

Dessa betydelser har kommit att bli urvattnade och bortglömda. Klassamhälle betyder nog för många ett samhälle med skillnader i levnadsstandard. Denna litet oreflekterade uppfattning kan användas av propagandamakare som är ute efter att införa ett helt annat samhälle. Frågan är om de ens själva förstår vad det är för samhälle som skulle bli följden.

Socialdemokratin har till skillnad från kommunisterna strävat mot ett klasslöst samhälle i meningen att den som visar duglighet inte skall vara utestängd av rättsligt grundade privilegieprinciper från utbildning och befattningar. Det är den första franska revolutionens principer. Därtill har man gått ännu ett steg längre genom inrättandet av ett socialt välfärdssamhälle med små löneskillnader. Det är inte bara utgångspunkten som skall vara jämlik utan också stora delar av utfallet. Häromdagen anslöt sig den moderate arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin till detta koncept då han i tidningen Affärsvärlden sade: "Det finns en stark uppslutning i Sverige om att vi ska ha liten lönespridning och det tycker jag är bra."

Men de som vill gå längre vill inte bara avskaffa ståndsprivilegierna utan också de faktiska skillnaderna. Eftersom privilegierna sedan länge är avskaffade skulle det ju ha blivit litet konstigt om man tvingats förklara att den konkreta politiken bestod i att bekämpa väderkvarnar. Målet är att även meritsamhället skall bort. Det är helt enkelt "orättvist" (dvs emotionellt störande) att några skall ha det bättre än andra.

I ett fritt samhälle finns det inte lagar som hindrar vissa som är förtjänta att erhålla frukterna av sitt arbete. Och inte heller lagar som garanterar mindre förtjänta att få lukrativa befattningar på skattebetalarnas bekostnad. Men vad de som vill avskaffa nästan alla ekonomiska skillnader (som de vilseledande kallar klasskillnader) är friheten. Det skall inte råda frihet att anstränga sig för att få det bättre därför att då kan man få det bättre än andra.

Standardinvändningen mot avskaffandet av friheten är pragmatisk (alltså inte moralfilosofisk). Man säger: "Då skulle ju ingen jobba på och anstränga sig så att alla kunde få det bättre." Det menar många borgerliga till höger om Littorin. "Inte alls", säger socialisterna, "människan är inte av naturen egoistisk och kommer att anstränga sig efter bästa förmåga för att uppoffra sig för det gemensamma bästa".

Det är hoppet om ett skillnadslöst samhälle som driver intresset för den evolutionsbiologiska forskningen och för den del av dess forskare som menar sig kunna bevisa att människan är medfött altruistisk. Dessvärre ser det ut som om både apforskare och socialantropologer har misslyckats att visa något sådant.

Om det inte finns något hopp om att organisera ett ädelt "klasslöst" samhälle som bygger på människans godhet och altruism blir vägen dit betydligt mer problematisk för socialisterna. Då måste man ta till Lenins principer. Han förordade på sin tid att 'kulakerna' (en sorts litet mera framgångsrika småbönder) skulle likvideras såsom klass. Är det vad som egentligen ligger bakom Åsa Lindeborgs önskan att avskaffa överklassen i Sverige? Hur skulle det annars gå till? Någon sorts tvångsåtgärder måste det ju vara fråga om.

De som förordar ett klasslöst samhälle borde förmås av den kritiska journalistiken att precisera sig: hur skall "klassamhället" avskaffas? Är det genom att förlita sig på osjälviskhet eller är det genom att införa kommandoekonomi?

Andra bloggar om: klassamhälle, socialism, altruism, överklassen, politik, filosofi, kommunism på intressant.se