fredag, mars 23, 2007

Hur kan klassamhället avskaffas?

Klassamhälle betyder ett samhälle med skillnader i välfärd. Det kan avskaffas om människan är medfött altruistisk. Men också genom att friheten avskaffas. De som vill ha ett "klasslöst" samhälle borde få förklara hur det skall införas: genom naturlig osjälviskhet eller genom införandet av kommandoekonomi.

Nu tycks många tro att vi har kvar klassamhället i Sverige. Susanna Popova har utkommit med en bok om "överklassen". I TV-programmet "Argument" diskuterade hon och den marxistiska historikern Åsa Linderborg häromdagen klassamhället. De tycktes båda överens om dess existens och skillnaden låg närmast i att Linderborg ville avskaffa överklassen medan Popova nog tyckte att den skulle få finnas kvar.

Men finns det något klassamhälle? Traditionellt har termen 'klassamhälle' i preciserad mening betraktats som beteckningen för ett marxistiskt begrepp som bestämmer folks anknytning med hänsyn till deras inplacering i produktionsstrukturen. I mera allmän betydelse är det beteckningen för ett samhälle som bygger på "kaster". Man föds i en viss kast och har ingen socialt accepterad möjlighet att att byta kasttillhörighet. Den marxistiska analysen kompletteras ofta med att klasstillhörigheten fixeras i lag.

Dessa betydelser har kommit att bli urvattnade och bortglömda. Klassamhälle betyder nog för många ett samhälle med skillnader i levnadsstandard. Denna litet oreflekterade uppfattning kan användas av propagandamakare som är ute efter att införa ett helt annat samhälle. Frågan är om de ens själva förstår vad det är för samhälle som skulle bli följden.

Socialdemokratin har till skillnad från kommunisterna strävat mot ett klasslöst samhälle i meningen att den som visar duglighet inte skall vara utestängd av rättsligt grundade privilegieprinciper från utbildning och befattningar. Det är den första franska revolutionens principer. Därtill har man gått ännu ett steg längre genom inrättandet av ett socialt välfärdssamhälle med små löneskillnader. Det är inte bara utgångspunkten som skall vara jämlik utan också stora delar av utfallet. Häromdagen anslöt sig den moderate arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin till detta koncept då han i tidningen Affärsvärlden sade: "Det finns en stark uppslutning i Sverige om att vi ska ha liten lönespridning och det tycker jag är bra."

Men de som vill gå längre vill inte bara avskaffa ståndsprivilegierna utan också de faktiska skillnaderna. Eftersom privilegierna sedan länge är avskaffade skulle det ju ha blivit litet konstigt om man tvingats förklara att den konkreta politiken bestod i att bekämpa väderkvarnar. Målet är att även meritsamhället skall bort. Det är helt enkelt "orättvist" (dvs emotionellt störande) att några skall ha det bättre än andra.

I ett fritt samhälle finns det inte lagar som hindrar vissa som är förtjänta att erhålla frukterna av sitt arbete. Och inte heller lagar som garanterar mindre förtjänta att få lukrativa befattningar på skattebetalarnas bekostnad. Men vad de som vill avskaffa nästan alla ekonomiska skillnader (som de vilseledande kallar klasskillnader) är friheten. Det skall inte råda frihet att anstränga sig för att få det bättre därför att då kan man få det bättre än andra.

Standardinvändningen mot avskaffandet av friheten är pragmatisk (alltså inte moralfilosofisk). Man säger: "Då skulle ju ingen jobba på och anstränga sig så att alla kunde få det bättre." Det menar många borgerliga till höger om Littorin. "Inte alls", säger socialisterna, "människan är inte av naturen egoistisk och kommer att anstränga sig efter bästa förmåga för att uppoffra sig för det gemensamma bästa".

Det är hoppet om ett skillnadslöst samhälle som driver intresset för den evolutionsbiologiska forskningen och för den del av dess forskare som menar sig kunna bevisa att människan är medfött altruistisk. Dessvärre ser det ut som om både apforskare och socialantropologer har misslyckats att visa något sådant.

Om det inte finns något hopp om att organisera ett ädelt "klasslöst" samhälle som bygger på människans godhet och altruism blir vägen dit betydligt mer problematisk för socialisterna. Då måste man ta till Lenins principer. Han förordade på sin tid att 'kulakerna' (en sorts litet mera framgångsrika småbönder) skulle likvideras såsom klass. Är det vad som egentligen ligger bakom Åsa Lindeborgs önskan att avskaffa överklassen i Sverige? Hur skulle det annars gå till? Någon sorts tvångsåtgärder måste det ju vara fråga om.

De som förordar ett klasslöst samhälle borde förmås av den kritiska journalistiken att precisera sig: hur skall "klassamhället" avskaffas? Är det genom att förlita sig på osjälviskhet eller är det genom att införa kommandoekonomi?

Andra bloggar om: , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

30 Comments:

At 23 mars, 2007 07:32, Anonymous Anonym said...

Avskaffa existerande privilegier, kanske? Är det kommandoekonomi?

Rent konkret kan de egendomar som adeln roffat åt sig genom århundraderna konfiskeras och omedelbart säljas ut på marknaden. Intäkterna kan t.ex. användas till att sänka marginalskatterna på arbete.

Skulle garanterat öka den sociala cirkulationen, när folk inte längre kan gömma sig bakom nedärvda privilegier.

mvh,
Garm

 
At 23 mars, 2007 09:58, Anonymous Johan Johansson said...

Danne sktev: "Då måste man ta till Lenins principer. Han förordade på sin tid att 'kulakerna' (en sorts litet mera framgångsrika småbönder) skulle likvideras såsom klass. Är det vad som egentligen ligger bakom Åsa Lindeborgs önskan att avskaffa överklassen i Sverige? Hur skulle det annars gå till?"

Åsa Lindeborg skrev en lovsång till Robespierre (!) i Aftonbladet - så hon verkar vara öppen för likvidering som metod.

 
At 23 mars, 2007 10:07, Anonymous Anonym said...

Garm,

Adeln har huvudsakligen fått sina privilegier och egendomar av staten, som i sin tur "roffat" åt sig denna från enskilda genom skatter och konfiskering.

Staten har alltid stulit av enskilda och delat ut rikedomarna till de som man, enligt rådande politiska förutsättningar, varit tvungen att blidka. Igår krigsherrar, idag väljarmajoriteten.

Om man ska återbörda det av adelns tillgångar som finns kvar efter årtionden av arvsbeskattning (efter att ha urskiljt de orättfärdiga värden som obestridligen härstammar från statliga privilegier) till marknaden, bör man i konsekvensens namn också återbörda varje krona som betalats ut i fördelningspolitiska syften.

Mvh Nils

 
At 23 mars, 2007 10:16, Blogger Tino_G said...

Nordling har rätt i sak, men missförstår grunden till vänsterns logiska problem.

De ser inget problem med att det inte finns lagliga eller ens konkret identifierbara privilegier för ”de rika”. Orsaken är likhetsaxiomet. Alla anas på alla relevanta sätt vara lika. Inte lika mycket värda, utan lika arbetsamma, smarta och kompetenta, samtidigt som alla har samma preferenser och intresserade. Eftersom utfall i samhället inte är lika så finns ”bevisligen” (i vänsterns hjärnor) privilegier för de rika. Att vi inte kan peka på de beror helt enkelt på att de är osynliga.

I viss mån, förstås inte i närheten så mycket som vänstern tror, så går inkomst i arv. Dels är orsaken genetik. Men framförallt är det så att borgerliga familjer tenderar att ge bra normer till sina barn, medan arbetarklassen är något sämre, och Sverige nya massa av bidragsberoende underklass katastrofala. Detta leder till att det även i ett merikrokratisk samhälle finns kvar inkomstskillnader. Det är dock inte ett orsakssamband de är villiga att acceptera, om barn till akademiker får bättre betyg och mer ofta går vidare till högskolan måste orsaken vara några sorts ”strukturer” i högskolorna.

När det gäller ”överklassen” så är det bara löjligt. Visst finns det lite musse-pigg privilegier de har kvar, som hyresreglerade lägenheter i innerstaden, kontakter samt status för sina fina namn. Men alla som inte är blinda kan väl se att det som finns kvar av adeln i Sverige är liten, relativ fattig och maktlös.

Anonym tror på största allvar att adelns ”egendom” som de har ärv utgör någon betydande del av Sveriges nationalförmögenhet. Hitta gärna siffrorna, jag kan slå vad om att det inte är mer än några veckors kostnad för bidragen.

 
At 23 mars, 2007 10:18, Blogger Johan Sjölander said...

Håller faktiskt delvis med dig Danne, att bygga ett socialistisk samhälle på en tro på människors "godhet" är lika naivt som att, säg, tro att ingen skulle svälta i ett nyliberalt samhälle eftersom allt sådant skulle lösas via välgörenhet.

Däremot torde utrymmet för övergrepp och maktmissbruk vara mindre ju jämlikare ett samhälle är. Vilket skulle kunna vara ett annat, bättre, argument för det där klasslösa som vision.

 
At 23 mars, 2007 10:29, Anonymous Fredrik said...

Och vilka är samtidens överklass, och är den verkligen cementerad av arv? Framgick det av programmet eller Popovas bok? Inte är det adeln, i alla fall. Som jag ser det är Sverige mera delat av etnisk bakgrund och glesbygd/tätort, än av välfärdsskillnader.

 
At 23 mars, 2007 11:20, Anonymous Johan Johansson said...

Danne skrev: "Målet är att även meritsamhället skall bort. Det är helt enkelt "orättvist" (dvs emotionellt störande) att några skall ha det bättre än andra. ... Det skall inte råda frihet att anstränga sig för att få det bättre därför att då kan man få det bättre än andra."

De som betraktar skillnader som "orättvisa" (dvs emotionellt störande), de betraktar per definition det faktum att inte alla vill anstränga sig lika mycket som I SIG en orättvisa, som drabbat dem som vill anstränga sig mindre. Den enda förklaring som de som betraktar skillnader som "orättvisa" kan tänka sig, det är, att den som vill anstränga sig mindre måste ha haft (på något sätt) en sämre uppväxt - ett faktum som de alltså I SIG de anser är "orättvist" (dvs emotionellt störande).

Ger föräldrarna sämre (t.o.m. katastrofalt dåliga) normer till sina barn - då är detta "orättvist". Barnen kallas då för "utsatta" barn som "måste få" en betydligt mer påkostad skolgång.

De som betraktar skillnader som "orättvisa", de betraktar inte bara människan som medfött altruistisk, utan de betraktar också människan som identisk i sina medfödda talanger, lynne och kynne. ALLA skillnader som man kan iaktta har (enligt dem) förvärvats under uppväxten.

Så tolkas teorin om "the blank slate" (tabula rasa) idag av socialister, socialliberaler osv.

-----

Skulle någon av dem tvingas medge, att det finns medfödda skillnader, så anser vederbörande att även det är "orättvist". Det är (enligt dem) i så fall "orättvist", att man kan dra fördel av sina "orättvist" fördelade (sic) gener.

(Dock brukar vänstern inte sällan i praktiken göra ett undantag för idrottsprestationer. Fotbolls- och andra idrottsmiljönärer brukar de som regel inte orda så mycket emot. Tydligen upplevs dessa som mindre emotionellt störande.)

 
At 23 mars, 2007 13:06, Anonymous Anonym said...

"Om man ska återbörda det av adelns tillgångar som finns kvar efter årtionden av arvsbeskattning (efter att ha urskiljt de orättfärdiga värden som obestridligen härstammar från statliga privilegier) till marknaden, bör man i konsekvensens namn också återbörda varje krona som betalats ut i fördelningspolitiska syften."

Eller så kan man se välfärdsstaten som en kompensation för vad överklassen stulit från folket under hundratals år.

"Anonym tror på största allvar att adelns ”egendom” som de har ärv utgör någon betydande del av Sveriges nationalförmögenhet."

Själv då, tror du på fullt allvar att rikemansbarns förmåga att få bra jobb beror på kompetens snarare än nepotism? ;-)

mvh,
Garm

 
At 23 mars, 2007 14:17, Blogger Jonas N said...

".. de egendomar som adeln roffat åt sig genom århundraderna konfiskeras och omedelbart säljas ut på marknaden"

Vilket trams! Är det någon slags arvssynd som åberopas? Brott begånga närdå? Generationer sedan? Eller är det ännu värre, att man bara är sur för att landet, världen har en historia, och att man helst skulle vilja haft någon annan. Dvs det vanliga vänsterdrömmeriet, men denna gången riktad även bakåt i tiden?

Nåväl, trams är det hur som helst. Om man händelsevis skulle vara intresserad av sakförhållandena så utgör dessa egendomar mestadels fastigheter och då företrädesvis jourdbruk snarare än skogsbruk. Dessa representerar förvisso ett värde, ibland med en ståtlig herrgård på dem, men om de inte drivs som bruk och dessutom underhålls som sådana har de nästan inget värde. Många av godsen i södra Sverige överlever enbart pga av stora EU-bidrag (något utgör ett mycket större 'roffande' och inrättats mycket senare).

Vidare, om man jämför de 'värden' dessa representerar och jämför detta med alla andra värden som har skapats i alla möjliga näringsverksamheter sedan dess av alla (oavsett 'klass') finner man att detta 'roffande' isf utgår bråkdels promille av allt det som är värdefullt för människor till dags datum. Dvs även ifall detta utgör en historisk oförrätt, är den fullständigt försumbar jämfört med allt som har relevans idag.

Men ändå, inlägget påvisar två vanliga brister hos vänsterns sätt att tänka:

1) Den förstår inte värdeskapande som process, som ständigt pågående, utan betraktar snarare resurser som ögonblicksbilder vilka dock är 'felfördelade' vilket de alltså vill åtgärda

2) Det lyser igenom att de primära drivkrafterna med vilka man försöker elda på vänstersympatier är avundsjuka, girighet och lättja. Drömmer om att få komma över något åtråvärt som nå'n annan har nu, och det utan egen större insats.

.. ja utöver den nästan monstruösa oförmågan att kunna räkna rätt, att kunna jämföra storleksordningar på värden i dylika drömmerier

 
At 23 mars, 2007 15:40, Anonymous Tom said...

Kodorden i sammanhanget är väl om man förespråkar equality of opportunity eller equality of outcome. Det senare brukar lura bakom många vänsterslogans.

Klassamhällen brukar karaktäriseras av liten social rörlighet dessutom. Hur är det med den saken i Sverige?

Ironiskt nog har principen med små löneskillnader också effekten att man i princip inte kan bli rik genom eget lönearbete. Var det det socialisterna egentligen ville?

 
At 23 mars, 2007 15:51, Anonymous Anonym said...

Jonas presenterar sin egen fantasi om hur "vänstern" tänker, för att sedan angripa den. Seriöst!

Dessutom, tycker inte ni högerextremister att girighet är en bra drivkraft?

mvh,
Garm

 
At 23 mars, 2007 15:55, Anonymous Anonym said...

"Klassamhällen brukar karaktäriseras av liten social rörlighet dessutom. Hur är det med den saken i Sverige?"

Den sociala rörligheten är högre i Sverige än i USA och Storbritannien, men det kanske inte är så konstigt?

mvh,
Garm

 
At 23 mars, 2007 15:57, Blogger Jonas N said...

Garm, det är iaf insiktsfullt att du försöker byta ämne helt.

Om du hade läst och förstått det jag faktiskt skrev hade du kanske kunnat svara ännu mer begåvat.

 
At 23 mars, 2007 16:05, Anonymous Anonym said...

Ditt inlägg saknade analytiskt innehåll, så vad skulle jag svara?

"ja utöver den nästan monstruösa oförmågan att kunna räkna rätt, att kunna jämföra storleksordningar på värden i dylika drömmerier"

Annars är det ju så att ekonomer som inte kan räkna brukar bli "österrikare", d.v.s. högerideologer. ;-)

mvh,
Garm

 
At 23 mars, 2007 16:16, Blogger Jonas N said...

Ja du Garm, läs ditt eget första inlägg en gång till (och även övriga) och återkom sedan angående 'analytiskt innehåll' ...

... om du verkligen tror att du har nåt att tillföra.

 
At 23 mars, 2007 16:32, Anonymous Anonym said...

Jonas,

du som är intelligent (jag är inte ironisk, inte ens metaironisk), kan du inte läsa en bok i politisk ekonomi skrivet av en "vänster"-ekonom, innan du börjar kommentera hur "vänstern" resonerar?

mvh,
Garm

 
At 23 mars, 2007 17:03, Blogger Jonas N said...

Ok, du vill byta ämne en gång till!?

Men läs gärna vad jag faktiskt skrev. Jag skrev om:

vanliga feltänk till vänster

Nyckeordet är det första av dessa. Vi skulle kunna ta nästan valfri debatt om konkreta saker med tydlig vänster/höger-polarisering, och särskåda de argument som framkastas och jag skulle däri kunna peka på feltänk som hänför sig till dels

1) oförstående om att värden ständigt skapas (och måste skapas) och hur detta går till, samt

2) att om man den uttalade målsättningen innehåller ett tydligt mått av 'vill ha, och vill ha redan nu vad andra har uppnåt genom strävan'

Sen, tilläggspunkten är också väldigt vanlig (inte feltänk utan) oförmåga att räkna rätt: idén om att om man kommer över dom rikas resurser kan man göra det bra för vanligt folk, idéen om att det är omfördelning och fördelningspolitik som genererar det (relativa) välståndet folk trots allt har.

I ditt första inlägg lyckas du få med alla dessa aspekter, mer komprimerat än jag förmår att formulera dem.

Vidare, för att kommentera hur vänstern resonerar behöver först och främst höra och läsa hur folk till vänster resonerar och argumenterar (se ovan), helst ganska många, vilket dessbättre inte är svårt alls i Sveriges medie- och blogglandskap.

Om jag vill veta hur en vänsterekonom beskriver ekonomiska sammanhang och politik, samt även vilka tankar som ligger till grund därför bör jag givetvis läsa den boken, eller sådana böcker. Vad får dig att tro att jag inte gör eller gjort det? Och vad har det för bäring alls i sammanhanget?

Där slipper man de alldra värsta felräkningarna, och de beräkningar som levereras är oftast korrekta vad gäller det de beskriver. Men även där är förståelsen av värdeskapandets dynamik låg, och även där är ambitionen att det redan existerande värdeskapandets frukter snabbare skall omdistribueras i samhället dit man anser att de bättre behövs.

Dessa två effekter går nämligen hand i hand. Men jag menar att jag redan har förklarat detta, ja iaf antytt ...

... om du inte förstår vad jag menar trots att du själv utgjorde ett ypperligt exempel kan jag nog inte hjälpa dig vidare.

 
At 23 mars, 2007 17:33, Anonymous Anonym said...

Vilket svammel du kommer med. Det du presenterar är bara dina egna fördomar. Jag har t.ex. inte berört välståndskapende alls i mina inlägg, det har du fantiserat ihop.

mvh,
Garm

 
At 23 mars, 2007 17:55, Blogger Jonas N said...

Appropå 'egna fördomar', läs ditt eget första inlägg en gång till (och även övriga).

:-)

Ja, du argumenterar väl så väl du förmår, Garm.

Vad du har gjort är att jämfört värden, värden som någon annan skulle ha 'roffat åt sig genom århundraden' och stället dem mot hur vanligt arbetande folk har det idag (vilka alltså också har fått det bättre över samma århundraden)

Du skriver uttryckligen att intäkten av en (1) konfiskation av dessa skall användas till att sänka marginalskatten.

Och ifall du missade det, så var just min poäng just att folk till vänster ofta inte förstår (och heller inte klarar av att jämföra) värdeksapande.

En poäng som du nu alltså bekräftat iaf tre ggr!
___________________________________

Över och ute!

 
At 23 mars, 2007 20:00, Blogger Per-Olof Persson said...

Klasslösa samhällen

Historiskt sett har klasslösa samhällen inte uppstått trots att utopin varit att skapa ett klasslöst samhälle. Ledarna i kommunistiska länder har varit tvungna att skapa en överklass på omkring tio procent av befolkningen. I annat fall hade ledarna inte varit skyddade mot en missnöjd befolkning.

Ledarna i dessa samhällen skaffade sig allierade som hade det ekonomiskt bra. Det var individer i toppskikten för KGB, militären, polisen och andra viktiga förtryckarorganisationer. Eftersom vanliga människor inte fick det ekonomiskt bättre kunde enbart förtrycket få dem att arbeta.

Lenin gav order om att var tionde arbetare skulle skjutas om arbetarna arbetade för dåligt. Senare visade det sig att planekonomier inte kan fungera. Produktionen är antingen stillastående eller går på halvfart i denna typ av ekonomi. En ekonomi kan enbart fungera om det existerar marknadspriser och privat ägande av tillgångarna.

En individ äger sin egen arbetskraft och detta är en av individens tillgångar. Individernas tillgångar är av naturen ojämnt fördelade. En marknadsekonomi fördelar inga inkomster till individerna.

I en marknadsekonomi existerar enbart produktion av produkter och människor har insett att de får det ekonomiskt bättre om de bytar produkter med varandra. Produkterna får ett pris när köpare och säljare förhandlar om priset. Därefter kan individen få ett pris på sin arbetskraft.

Priset på individens arbetskraft är endast ett problem om individen producerar för lite. Priset kan bli för lågt om individen är sjuk eller handikappad. I dessa fall behövs ett försörjningsstöd. Om individen har låg arbetsmoral finns ingen bot från samhällets sida.

Problemet med klasslösa samhällen (inga inkomstskillnader) är att marknadsekonomin måste avvecklas. Därefter måste befolkningens frihet inskränkas genom ett hårt förtryck. Eftersom produktionen blir låg per individ blir också konsumtionen låg per individ.

 
At 24 mars, 2007 13:58, Anonymous Anonym said...

I min dotters samhällskunskapsbok för gymnasiet stod att Sovjetsamhället sönderföll pga logistiska problem med att fördela varorna i planekonomin. Detta problem skulle drabba även det altruistiska samhället, då kunskapen om vem som har behoven och vem som har resurserna inte kommer att vara statiskt. Det är ett mycket svårlöst problem att fördela resurser i ett samhälle så att dessa utfaller lika för alla över en längre tid.

 
At 24 mars, 2007 19:36, Blogger Per-Olof Persson said...

Logistiska problem i planekonomier

Detta beror på att alla resurser (arbetskraft, realkapital, råvaror mm) som behövs i produktionen av något måste hamna på rätt ställe, i rätt tid och i rätt mängd. Om exempelvis skor ska tillverkas måste det finnas marknadspriser på kanske hundratals olika typer av resurser.

Skotillverkaren måste först veta om det går att skaffa alla resurser och vad det i så fall kostar att skaffa resurserna. Därefter görs en ekonomisk kalkyl och tillverkaren måste avgöra om det går att tillverka skor med lönsamhet. Bokföringen ger därefter information till tillverkaren om han har gissat rätt om marknadens behov eller om han måste göra någon typ av förändring.

Det är pengarna som styr hur de knappa resurserna ska användas. Detta kallas ekonomisk kalkylering och innebär att företagaren endast behöver hålla reda på intäkter och kostnader. I planekonomi däremot måste någon hålla reda på miljontals saker samtidigt. Om ett problem inträffar uppstår miljontals nya problem eftersom allting hänger ihop.

Redan 1920 kom Ludwig von Mises fram till att planekonomier inte kan fungera och Mises spådde att Sovjet skulle krascha som stat. Detta var starten till kalkyleringsdebatten som varade till 1940. Därefter förklaras det i skolböcker att "Mises förlorade debatten och planekonomier fungerar utmärkt".

1920 gav Mises ut boken "Socialism: Economic Calculation in the Socialist Commonwealth" som visar att det inte kan förekomma ekonomsk kalkylering i planekonomier. Boken kan laddas ned gratis som pdf-fil:

http://www.mises.org/econcalc/econcalc.pdf

1922 gav Mises ut en mer omfattande sågning av planekonomier. Boken "Socialism: An Economic and Sociological Analysis". Boken kan laddas ned gratis som pdf-fil:

http://www.mises.org/books/socialism.pdf

Sovjet köpte tusentals ex av denna bok. Därefter började Sovjet att importera amerikanska postorderkataloger. Priserna på produkterna skulle sättas efter katalogpriserna. Därefter lovade kommunisterna att Mises skulle få en staty uppsatt efter sig eftersom "han gjort kommunismen en stor tjänst".

 
At 24 mars, 2007 20:26, Anonymous Anonym said...

Jonas,

har du hört talas om att marginalskatter anses skadliga för samhällsekonomin? Knappast någon "vänster"-åsikt.

Men du kanske var ironisk med ditt inlägg? Du kanske är en vänsterpartist som vill diskreditera högern? :-)

mvh,
Garm

 
At 25 mars, 2007 01:31, Blogger Danne Nordling said...

Logistikproblemet

Om vi skall organisera ett samhälle utan praktiska inkomstskillnader ("klasslöst") kan det knappast förlita sig på marknadsekonomi. Då finns två varianter: planerad ekonomi och kommandoekonomi. Socialism med mänskligt ansikte utgår från altruism, vilket undviker kommandoekonomin. De altruistiska medborgarna rättar sig efter planbyråkratins instruktioner av solidaritet med kollektivet. Ingen behöver tvingas och ingen fuskar åt sig mer än sin ranson.

Men om människan inte är altruistisk kommer tillräckligt många att försöka göra andra saker än vad planerarna säger. Och de kommer att kunna bli rikare än andra. Då måste rimligen kommandoekonomi införas med straff för dem som bryter mot givna order eller regler.

Båda dessa varianter lider av den pragmatiska svårigheten som kan beskrivas med begreppet 'logistikproblem'. Vad som återstår är att inom marknadsekonomins ram t ex höja (inte sänka, Garm) marginalskatterna till en sådan nivå att de produktivitetsskadande effekterna börjar bli i någon mening oacceptabla.

Det moraliska problemet

Att angripa adeln är knappast huvudtanken bakom kravet på klasslöshet. Men att folk kan ärva företag och pengar skulle kunna vara det. Och att företagarens barn får jobb i faderns/moderns företag vill man också sätta stopp för.

Men inte nog med det. Den som lyckas skaffa sig en attraktiv utbildning med hjälp av statliga studiemedel är också ett exempel på "klassorättvisa". Detta kan underbyggas med föreställningen att lyckade studier är följden av föräldrarnas hjälp under skolgången. Antingen måste sådant förbjudas och bestraffas eller så måste alla placeras i "heltidsskolor" där lärarna under största delen av den vakna tiden ser till att eleverna drillas i läxläsning och får goda värderingar.

Det är inte svårt att fortsätta att hitta ytterligare behövliga tvångsregleringar. Men med vilken moralisk rätt skulle vi kunna tvinga folk? Vi får inte kommandoekonomi utan förtryck i form av tvångsuppfostran och utbildningstyranni.

Om detta sedan inte gör att alla presterar lika bra (på grund av genetiska skillnader) har all denna "terror" varit förgäves. Hur skall den då kunna rättfärdigas gentemot dem som utsätts för den om jakobinerna inte kan garantera resultatet?

Dworkin

Ronald Dworkin som har drivit tesen att resultatet i välfärd av skillnader som man själv inte är ansvarig för måste utjämnas av staten lyckades inte hitta en praktisk modell för hur det skulle gå till. Han fick retirera till marginalskatter och socialpolitik. Det är enligt min mening, Johan Sjölander, ett större misslyckande än nyliberalernas som ändå har ett frivilligt försäkringssystem att sätta istället för välgörenhet vid "sociala olyckor".

Frihet utan svält är mer sannolikt än "klasslöshet" utan förtryck.
/DNg

 
At 25 mars, 2007 20:36, Blogger Per-Olof Persson said...

Altruistiska människor

Människor är kanske till 10 % altruistiska och kanske till 90 % egoistiska. Därför fungerar inte samhällen som påstår att människor till 100 % är altruistiska. Denna typ av samhällen fungerar för myror och bin som med glädje offrar sina liv för andra.

Ibland är människor altruistiska som exempelvis när Bill Gates skänker pengar till välgörande ändamål. Gates måste då göra valet att skänka pengar eller inte skänka pengar. Gates måste ha medlen (pengarna) om han väljer att skänka pengar. Gates måste också ha målet att skänka pengar. Allt detta kan ingå i en ekonomisk analys av Gates.

Varför Gates skänker pengar är en psykologisk analys av Gates. Gates kan ha för mycket pengar och bryr sig inte om att han skänker bort en del av pengarna. Om Gates utför en 100 %-ig altrustisk handling ska han helst skänka pengarna anonymt. Gates är kanske lite egoistisk eftersom han får lite bättre rykte om massmedia rapporterar om det.

Det är också viktigt att andra människor anser att Gates gör en altruistisk handling. Om Gates i stället använt pengarna för att starta företag i fattiga länder hade detta egentligen varit en bättre hjälp för de fattiga. Men om människor i detta fall anser att Gates utnyttjar fattiga människors arbetskraft så har han inte utfört en altruistisk handling.

Men Gates måste i vilket fall som helst ha medel (resurser av olika slag) för att ibland kunna utföra altruistiska handlingar. Fattiga människor har mindre medel för att kunna utföra altruistiska handlingar (för att kunna göra detta val). Fattiga människor är kanske därför mer egoistiska än rika människor. Dock kan de göra altruistiska handlingar som inte kräver så stora medel, som exempelvis klappa hunden på huvudet.

Troligtvis är människan genetiskt betingad att leva i mindre grupper. Den personliga överlevnaden var viktig och detta gör människor egoistiska. Samarbetet med de andra människorna i gruppen var också viktig för överlevnaden. Men i detta fall handlar det mer om tjänster som senare kunde bli gentjänster. Om det fanns ett överflöd kunde individen kosta på sig att vara altruistisk.

Däremot konkurrerade andra grupper av människor om födan. Därför kan altruism gentemot de andra grupperna vara ett hot mot den egna överlevnaden. Det är enbart de livskraftiga individerna som för sina gener vidare till nästa generation. Därför är människor idag till största delen egoistiska.

 
At 26 mars, 2007 10:26, Anonymous Wukke said...

Klappa hund på huvudet inte altruistiskt

Per-Olof Persson omnämner akten att klappa en hund på huvudet som altruistiskt. Han leder dock inte i bevis att detta verkligen är altruistiskt. Anledningen är mycket enkel - det är inte altruistiskt utan höggradigt egoistiskt.

När man som "husse" eller "matte" klappar en hund får man troligen själv ut stor glädje av denna gärning. Det är därför en egoistisk glädje. En sådan utvecklades historiskt för att stärka sammanhållningen inom gruppen och göra den mer munter, så att färre personer gjorde uppror eller lämnade densamma.

 
At 31 mars, 2007 00:51, Anonymous Olaus Petri said...

Jonas N, utmärkt pedagogisk genomgång av vänsterns felslut. Men jag får nog parafrasera det du skrev hos Ingerö i ett annat ärende: Du kastar pärlor för svin. Det enda du får för ditt besvär är osammanhängande grymtningar från Harm (och en och annan förolämpning förstås).

 
At 01 april, 2007 15:09, Blogger Jonas N said...

OP, jo visst kan man få det intrycket, och dom allra flesta jag 'debatterar' med är nog bort om 'hjälp' i meningen att deras grundinställning skall ändras påtagligt, iaf i det korta perspektivet. Så i den meningen har du rätt.

Men även människor som har svalt vänsterretoriken och starkt känner för att den borde vara sann utvecklas över åren, och ju fler gånger de har behövt utmana sina egna idéer och fördomar, de resonemang dom tror utgör hållbara argument, det de har svalt såsom fakta osv, desto bättre kan sådan utveckling bli såsmåningom

Detta är förstås otacksamt, ger inga uppenbara synliga reslutat och bemöts ofta precis så som du beskriver. Att få sina fördomar utmanade och kanske upprivna med rötterna är inte nå'n behaglig upplevelse, inte för någon.

Men, jag tror ändå att den största nyttan är för alla andra, som inte själv deltar, som inte redan har grävt den egna skyttegraven. För dessas skull är det viktigt att rena dumheter bemöts och kläs av som sådana (självfallet!), men även att resonemangen (som inte är rent stolliga) visas ha både fram och baksidor, samt att dessa går dels att värdera och dessutom att värdera olika, och att presentera alternativa fårhållningssätt och metoder i varje enskild fråga ...

... samt att argumentera för sådana från ett frihetligt perspektiv, att appellera till det moraliskt rättfärdiga i att inte utsätta folk för tvång i onödan.

(Enbart praktiska, effektivitets- ellet ekonometriska skälv räcker inte, vänstern kommer alltid att sikta in sig på känslor: att skaåa sådana, att underblåsa dem, och att vädja till dessa för att öka sin makt. 'Rösta med hjärtat' huvudvalslogan för ett stort parti ngt val sedan)

Där har den svenska sk borgerligheten varit katastrofalt försumlig under årtionden. Existensen av kunniga bloggare har så sakteliga gjort att det iaf går att hitta motvikter till all den både varmluft och enisidiga beskrivningar av samhällsfrågor som så länge har varit förhärskande i Sverige. Och vissa, duktigare journalister klarar emellanåt att belysa en fråga från flera håll, ibland tom påvisa att det som framförs från officiellt håll inte håller ihop alls.

Många bäckar små ... skulle kunna vara svaret på din kommentar. Vad tycker du själv?

 
At 01 april, 2007 18:27, Anonymous Olaus Petri said...

Jo, den devisen är nog den man får leva efter Jonas.

Det som fick mig att börja bli agiterad i sådana här sammanhang var när jag förstod att jag tyckte illa om moderater utan att riktigt kunna förklara varför.

Sedan dess har jag försökt att förstå hur det kunde komma sig. Den enda rimliga och djupare liggande förklaringen jag funnit är "vänsterdiskursen", dvs att "högern" vill andra människor illa; att den är ogin och omänsklig samt gärna också främlingsfientlig.

Att det goda också kan böra något ont i sitt sköte är en svår tanke, inte minst för den strukturellt orinterade vänstern som indirekt göder sina egon med att hitta elaka borgare överallt.

En rolig parentes är att en av de som mest förnekar att han delar upp samhället i onda och goda (med sin marxmatris), just har hyllat Janne Guillous krönika i AB om hur "hedermordshysterin" är uppbyggd.

Kika in hos Erik Svansbo för ett gott skratt, men gissa först vem självmålaren är.

 
At 16 maj, 2007 12:47, Anonymous Martin Johanson said...

Jag tror det finns andra argument att inte förkasta socialism, vilka jag personligen inte ser som emotionella. När det gäller tillgångar i samhället:

1. Ökade tillgångar tar bort hinder från vägen till att nå lyckan/friheten men med avtagande grad

2. Ökade tillgångar leder till makt med icke-avtagande grad

3. Ökad makt ökar risken att inskränka andra individers möjlighet till tillgångar/lycka/frihet

Av ovanstående skulle man kunna påstå att det finns en poäng i att fördela de tillgångar (med demokratiska metoder) som leder till mycket lite av (1) i förhållande till (2).

Frågan handlar då snarare om vad man anser vara en lagom nivå för detta. Som socialism kan man tycka att dagens samhälle satt denna nivå för högt.

Men det kanske är ett emotionellt påstående...

 

Skicka en kommentar

<< Home