tisdag, januari 12, 2010

Hur mycket självreglerande är marknaden?

Konjunktursvängningarna är numera inte så svåra att marknaden inte själv kan hantera dem. Problemet är att det då och då uppstår speciellt svåra störningar. Dessa skulle kanske också ha kunnat hanteras av marknaden om inte politikerna med moraliska argument ingripit och förvärrat utvecklingen.

Även en fri marknadsekonomi är reglerad genom utom-ekonomiska institutioner. Det kan vara fråga om föreställningar om rättigheter, statliga rättssystem och valutaregimer. Marknadsekonomins historia har karaktäriserats av kraftiga svängningar. Detta gäller särskilt när försök till industrialisering började inledas. Dessa svängningar har några gånger varit så förödande att den begynnande industrialiseringen gått under.

Ett första försök till stordrift i textilindustrin i form av tillverkning av yllekläde i stor skala gjordes i Flandern på 1200-talet. Denna industri gick dock under under början av 1300-talet. Bidragande var de sociala motsättningar och revolter som uppstod under lågkonjunkturerna.

Ett andra försök gjordes i norra Italien med Florens som största industristad på 1300-talet i tillverkning av ylletyger. Även här utbröt oroligheter mot slutet av århundradet som i praktiken bröt ner industristrukturen. När familjen Medici grep makten och poserade som förkämpar för den stora massan var industrialismens andra försök beseglat.

Det tredje försöket gjordes i England på 1400-talet. Här kunde man ta tillvara en teknisk innovation i form av s k valkkvarnar. Dessa drev en sorts trähammare som under vatten bearbetade ullen tillsammans med valklera för att få bort fettet. Tidigare hade detta gjorts av arbetare med fötterna. Genom att tillgången på vattenkraft fanns på den engelska landsbygden kunde industriarbetarna komplettera lönerna i dåliga tider med egen livsmedelsodling. Industrialismen kunde överleva och utvecklas.

Det krävs uppenbarligen att förutsättningarna för industriell marknadsekonomi är de rätta för att systemet inte skall gå under. Alltför starka påfrestningar leder inte till att de stabiliserande krafterna räcker för att på ett tillfredsställande sätt leda tillbaka utvecklingen till fortsatt välståndsproduktion. Men historien visar att systemet, när det en gång etablerats, har kunnat åstadkomma en enorm välståndsökning - dock med stora svängningar under tidigare århundraden.

Ett av argumenten för att avskaffa marknadsekonomin och istället införa socialistisk planhushållning var under 1900-talet att arbetslösheten och konjunktursvängningarna skulle kunna avskaffas. Men inte ens 30-talsdepressionen innebar att marknadsekonomin gick under. Enligt marxistisk teori borde en så svår kris ha inneburit revolution. Men de spontana revolutionerna uteblev. Därför uppstod ett incitament för krig. Detta skulle utkämpas mellan västmakterna och därefter skulle den sovjetiska socialismen ta över resterna, enligt den franska TV-serien "Världens undergång" som pågår i TV1.

Kriget ledde i varje fall till att arbetslösheten försvann. Det bidrog kanske också till att politikerna kunde tänka sig att ekonomisk-politisk styrning skulle kunna motverka och kanske nästan helt eliminera konjunktursvängningarna.

Efterkrigstiden inleddes med att den svåra depression, som då förutsågs i analogi med hur det gick efter första världskriget, aldrig inträffade. Var de nya keynesianska tankegångarna kanske felaktiga? Eller var det Marshall-hjälpen som eliminerade efterkrigsdepressionen? Stabiliteten ökade. En förklaring till detta är övergången till en ny valutaregim som ersatte den dåligt fungerande guldmyntfoten. Marknaden i de utvecklade länderna kunde klara både normala konjunktursvängningar och destabiliserande politiska ingrepp som vidtogs med det naiva syftet att åstadkomma kontracykliska effekter.

Den normala konjunkturpolitiken är ytterst svår att sätta in på ett vältajmat sätt. Därför är min hypotes att den snarare har bidragit till större arbetslöshet och lägre tillväxt än om den bedrivits mera mekaniskt - t ex att penningmängden skall öka i relation till den ekonomiska tillväxten.

Marknaden är alltså normalt ganska väl självreglerande. De vanliga konjunktursvängningarna leder inte till några allvarligare problem. Sannolikt skulle den ekonomiska politiken kunna reduceras till ett minimum utan att det uppstod svårigheter. Kanske skulle välståndsutvecklingen bli ännu något snabbare utan den i praktiken alltid felaktigt bedrivna stabiliseringspolitiken.

Från denna lätt idylliska utveckling kan man dock dra helt felaktiga slutsatser. 1) Om ett land inte drabbas av makroekonomiska chocker och därför har en relativt stabil tillväxt, kan man inte dra slutsatsen att marknaden alltid är självreglerande. 2) Inte heller kan man dra slutsatsen att uppkomsten av svåra störningar, som leder till stor arbetslöshet och sjunkande produktion, är inneboende defekter i marknadssystemets funktionssätt.

1. Om politikerna kunde förebygga att det uppstod svåra störningar skulle enbart milda konjunktursvängningar återstå. Men om detta inte lyckas kan man knappast begära att marknaden skall besitta så starka självreglerande krafter att politiska misstag, krig eller naturkatastrofer skulle gå obemärkta förbi.

2. Om exporten i ett land plötsligt skulle minska därför att ekonomin för en stor handelspartner plötsligt kollapsade (Sovjet) eller på grund av en världsomfattande kreditåtstramning (finanskrisen -08) är det närmast självklart att det exporterande landet skulle få stora svårigheter. Marknaden kan inte reglera sig själv och snabbt eliminera svårigheterna. Reglerar politikerna långivningen så att insolventa grupper ska få bostadslån utan att det kostar skattebetalarna något kommer också en kris att uppstå (USA -08).

Vi kan därför ana varför politikerna alltid kan få opinionen med sig för att få införa nya regleringar av marknaden. När större svårigheter uppstår, som idag, drar de slutsats nr 2) genom att hänvisa till att slutsats 1) inte stämmer. Marknadsanhängarna, som tror att de måste hävda att slutsats 1) är sann, kommer då att förlora debatten.

En av de föregivna defekter som politikerna gärna hänvisar till är "girigheten". Idag drivs resonemanget explicit av finansmarknadsminister Mats Odell (kd) som upprörs av bankernas bonussystem. Han vill förbjuda bonus som uppmuntrar till för stort risktagande. Men beror den svenska krisen på att bankerna lånade ut pengar till företag med tvivelaktiga affärsidéer, till insolventa bostadsköpare eller till aktiespekulanter på en övervärderad börs? Den reglering som möjligen kunde motiveras är bonusbegränsningar i de baltiska dotterföretagen, men knappast i Sverige.

För en kristdemokrat eller socialist framstår allt som kan klassas som "girighet" som något obehagligt. Oavsett ekonomiskt läge bör sådant motarbetas. Nu när bonusar kan skyllas för att ha bidragit till krisen uppstår ett gyllene tillfälle att strypa dem. Dessutom finns det alltid en utbredd opinion bland allmänheten som är emot "girighet". Politiker i alla läger kan bli populära genom att bestraffa denna företeelse.

Republikanen Henry Paulson (USA:s finansminister 2008) trodde nog att han skulle få credit för att han lät Lehman Brothers gå i konkurs. Liknande gällde troligtvis för likvidationisten Andrew Mellon, finansminister i början av 30-talsdepressionen. Men båda dessa moralistiskt drivna politiska program mot girigheten blev troligtvis den avgörande orsaken till att nedgången övergick i depression.

Detta utesluter inte att det kan förekomma destabiliserande tendenser under vissa förhållanden som vid sidan av konjunktursvängningarna kan leda till en självförstärkande process med stora produktionsförluster. Detta händer inte så ofta och därför är området dåligt utforskat. De två svåra kriserna som började 1931 och 2008 hade kanske inte blivit så katastrofala om politikerna hade låtit bli att vidta åtgärder som drev fram en finanskris. Det är mycket möjligt att marknadsekonomin hade kunnat lita till de "självläkande krafterna" i dessa två fall om penningpolitiken varit mer förtänksam och det funnits effektiva insättningsgarantier samt andra garantier för att banksystemet inte skulle kollapsa.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

1 Comments:

At 24 januari, 2017 12:07, Blogger Carron Tim said...

låneerbjudande

Behöver du ett lån?
* Utnämningar att låna upp

€ 1,000 till € 150.000.000
* Välj att betala tillbaka. Mellan 1-30 år 3%
* Välj mellan månad och år
vedergällning
* Flexibel lånevillkor .
Alla dessa projekt och göra mer kontakt
oss.
Kontakta oss idag för nödlån:
carr.invest.info.rorum0097@gmail.com

Telefon:
+348162448410

hälsa
Förvaltning.

 

Skicka en kommentar

<< Home