Progressiv skatt hindrar mord?

Tesen att mer progressiv skatt minskar en rad sociala problem lanserades i en bok som presenterades i radions OBS. Men varken mord eller tonårsfödslar är kopplade till de rika enligt författarnas egen analys. Det är istället förhållandena längst ner som har betydelse.

I boken The Spirit Level - Why More Equal Societies Almost Always Do Better, som jag skrev om i förra bloggposten, är författarna Wilkinson och Pickett ute efter att bevisa att det behövs progressiva skatter och andra åtgärder främst riktade mot höginkomsttagarna. Detta skulle vara botemedlet mot en rad sociala problem.

Två sådana problem är mordfrekvensen och tonårsgraviditeter som leder till födslar. Här ser vi först deras samband mellan inkomstutjämning och mordfrekvens:


I länder med kraftigare inkomstutjämning är mordfrekvensen lägre och där inkomstskillnaderna är större blegås fler mord. Ett liknande samband finns mellan tonårsfödslar och inkomstutjämning:


Detta skulle kunna tyckas vara bevis för att det behövs mer progressiva skatter som tvingar in höginkomsttagarnas pengar till staten för att sänka mordfrekvensen och minska tonårsflickornas lösaktighet utan preventivmedel. Men författarna analyserar dessa två sociala problem mer ingående. Inkomstskillnaderna i USA ökade från 1980 till en topp i början av 90-talet. På 90-talet gick skillnaderna ner och arbetslösheten minskade. Därefter har skett en ökning sedan 2000.

Både mordfrekvensen och tonårsfödslarna följde detta mönster för inkomstskillnaderna. Det skulle kunna ses som en förstärkning av författarnas tes att det är de rikas rikedom som är problemet. Men de resonerar vidare och finner att nedgången på 90-talet var kopplad till förbättringar av de relativa inkomsterna för folk som befann sig på den verkliga botten i inkomstfördelningen (s 142).

Det var alltså minskad relativ fattigdom och arbetslöshet för yngre personer i botten av den sociala hierarkin som minskade våldet och tonårsfödslarna (s 143). Orsaken var inte att de rika blev fattigare eller ens drabbades av en åtstramning. Författarna skriver tvärtom att "de rika fortsatte att dra iväg längre ifrån den stora massan av befolkningen". Liknande gäller också för England.

Tesen att det inte är så viktigt med att få upp de sämst ställda över något fattigdomsstreck, som Wilkinson sa i en intervju, håller inte. När den brittiske oppositionsledaren David Cameron tyckte att slutsaten pekade på att det gällde att få upp botten mera mot mitten så avvisade Wilkinson honom med orden:

"He didn’t realise, or he pretended not to be aware that you needed to bring the top down ... so maybe [skratt] he and his friends can regard themselves as unaffected!"

Det verkar som om Richard Wilkinson inte riktigt hade koll på vad han själv skriver i sin bok. Det är inte mera progressiv skatt som minskar mordfrekvensen och tonårsfödslarna. Och knappast heller fetma som jag skrev i den förra artikeln.

Fortsättning Avundsjuka och psykisk sjukdom som följd av ojämlikhet

Läs även andra bloggares åsikter om utjämning, omfördelning, jämlikhet, inkomstfördelning, fetma, rikedom, progressiv skatt, skatt, mord, tonårsfödslar, sociala problem, skatter, filosofi, välfärd, ekonomi på intressant.se