Medelklassens värderingar är bäst?

Nu är det dags att istället introducera medelklassens värderingar och prestationsethos med disciplin i skolorna och stränga kvalitetskrav i arbetslivet för att bekämpa fattigdomen. Det är resultatet av hittills fruktlösa hjälpinsatser. Den socialdemokratiska berättelsen om utjämning står inte högt i kurs.

Vilka värderingar är bäst för att skapa välstånd? Det har börjat bli en central fråga i hjälparbetet - både vad gäller lokala kulturer inom ett land och i det internationella hjälparbetet. Kolumnisten i New York Times David Brooks skriver i DN 10/2 (ej online) om fattigdomen som ett "kulturellt arv" under rubriken "Sanningen om Haiti". Den handlar om boken What Works in Development? Det är en nyutkommen antologi som lanserar fyra teser för hjälparbetet:

1) Det är möjligt att vi inte vet hur vi åstadkommer tillväxt. Länder som fått mycket bistånd, som Haiti, har inte fått tillväxt. Men länder som inte fått särskilt mycket, som Kina, har skapat enorm tillväxt och reducerat fattigdomen väsentligt.

2) Mikrobistånd är livsviktigt men otillräckligt.

3) Det är dags att placera frågan om kultur i centrum för försöken att minska den globala fattigdomen {dvs introducera "kulturimperialism"}.

4) Det är dags att främja lokalstyrd paternalism.

Under p3) diskuterar Brooks varför Haiti är fattigt och avskogat medan Dominikanska republiken på samma ö går framåt och är skogigt. Det beror på kulturen, enligt Lawrence E Harrison som Brooks refererar till. Den hejdar framåtskridandet på Haiti. Han skriver:

Voodooreligionen sprider budskapet att livet är nyckfullt och all planering meningslös. Misstroendet mot allt och alla svallar högt. Man tar inte ansvanr för sina handlingar. Barnen lämnas vind för våg medan de är små, men när de blir nio tio år tar de vuxna i med hårdhandskarna och förseelser bestraffas strängt. "

Under p4) nämner Brooks misslyckandena med att enbart satsa pengar i stor skala. De satningar som därefter gjordes på mikrosamhället visar att det i de projekt som verkligen fungerar ingår "påträngande paternalism". Han nämner Childrens Zone i Harlem och de skolor som tillämpar No Excuses och beskriver strategin sålunda:

"De ersätter delar av den lokala kulturen med en starkt krävande och intensiv prestationskultur som har bäring på allt, från nya barnuppfostringsmetoder till strängare disciplin i skolorna och högre kvalitetskrav i arbetslivet."

Slutsatsen är att det är dags att tillämpa dessa metoder utomlands också. Man måste bygga upp kravkulturer som omger människor med "medelklassens värderingar och prestationsetos och ställer stränga mätbara fordringar".

Medelklassens borgerliga värderingar är tydligen i verkligheten bättre än andra värderingar. Bland dessa finns de nu aktuella socialdemokratiska, som framkommit i debatten kring boken Jämlikhetsanden. Medelklassens värderingar gör oss sjuka, tokiga och feta tror sig Wilkinson och Pickett kunna visa i sin bok. Alla ska tjäna ungefär lika mycket oavsett prestation är implikationen för det goda samhället. Det är väl något att introducera i Harlem och Haiti?

Andra bloggar om: medelklass, värderingar, prestationer, jämlikhet, utjämning, socialdemokrati, socialism, borgerlighet, värderingar, kulturimperialism, u-hjälp, bistånd, samhälle, filosofi, ekonomi, politik på intressant.se