Frihet är ett hinder för jämlikhet

Ett fritt samhälle tillåter att vissa får högre inkomster än andra. Det leder till att jämlikheten (utjämningen) blir mindre. Då får vi sociala problem menar vänstern. Skulle staten därmed få rätt att med tvång omvandla hela samhället?

I politiken har det alltid funnits utopistiskt lagda världsförbättrare som på ett genomgripande sätt önskat förändra hela samhället. Oftast har detta gått ut på att utjämna alla ekonomiska och sociala skillnader. Detta ideologiska mål har betecknats med ordet jämlikhet. Något värde i moralfilosofisk mening tycks detta begrepp inte innebära även vissa försök av filosofer gjorts för att rättfärdiga jämlikhet på moralisk grund (t ex Peter Singer).

I den mera dagspolitiska debatten finns det två andra jämlikhetsbegrepp: likhet inför lagen och att alla skall få lika möjligheter i början av livet. Men det är inte dessa som står i centrum för Richard Wilkinson och Kate Pickett i deras bok The Spirit Level som snart kommer i svensk översättning. Jag har skrivit om dess aspekter på fetma, mord/tonårsfödslar och psykisk sjukdom tidigare. Boken togs upp på ett vänsterseminarium i december 2009 i Malmö. Inför detta uttalade Wilkinson farhågor om att den minskade jämlikheten i Sverige om några år kunde medföra "ökning av våldsbrott, högre spädbarnsdödlighet och fler tonårsgraviditeter". (ETC.se)

En som var med på seminariet var välfärdsforskaren Andreas Bergh (blart om hans bok). Han skrev då ett kritiskt inlägg på sin blogg och detta ledde till viss metodologisk debatt som sammanfattas av doktoranden i statsvetenskap Nils Gustafsson på hans blogg Erlanderbrigaderna. Frågan var där om ett diagram med ett plottermönster som visar ett samband mellan ojämlikhet och sociala problem i ett antal länder också bevisar att det finns ett orsakssamband.

Sent omsider har The Spirit Level uppmärksammats av en av vänsterns traditionella informationskanaler: OBS i radions P1 (15/1). Dock har den inte anmälts på DN:s kultursidor vilket har förvånat i debatten. Idag har OBS emellertid släppt fram Andreas Bergh med ett inlägg som är kritiskt till Wilkinson och Prickets forskning.

Bergh inleder med att erkänna att han gillar jämlikhet "i likhet med bokens författare". Hans invändningar går ut på att orsakssambandet mellan ekonomisk utjämning och sociala problem inte är säkerställt. Varför skulle jämlikhet vara orsaken till ökad sopsortering? Det metodologiska motargumentet skulle kunna sammanfattas med Berghs formulering:

"Ett samband mellan länder säger inget om vad som skulle hända inom ett land när ojämlikheten ökar. Skulle vi få kortare livslängd, ökade orättvisor mellan könen eller minskad miljömedvetenhet, om inkomstspridningen tillåts öka i Sverige?"

Bergh nämner att ojämlikheten ökat i Sverige sedan 1980-talet men ändå har denna utveckling "gått hand i hand med förbättrad hälsa, ökad livslängd, ökad miljömedvetenhet och ökad jämställdhet mellan könen, enligt flera olika mått". Det är gott och väl att de långtgående pretentionerna i boken kan avvisas redan på det metodologiska planet. Det blir då lätt för kritikerna att avfärda frågan som "ovetenskaplig, politiserad forskning" som Bergh uttrycker saken. Men därmed missar man diskussionen om två näraliggande frågor:

1) Är det utjämningen i sträng mening som ens teoretiskt kan ha effekter på de sociala problemen? Dvs är Wilkinsons tes att det är hur de som har det bäst som är det intressanta i frågan, och inte att "lyfta de nedersta över ett imaginärt fattigdomsstreck", verkligen korrekt?

2) Är det moraliskt berättigat att med tvång omvandla en del av befolkningens livsstil för att t ex öka livslängden för för en annan del? Detta är rimligtvis fullt möjligt med en tillräckligt genomgripande omvandling.

Den första frågan berörde Bergh som flyktigast när han betonade att det är viktigt att få den gemensamma kakan att växa så att folk får råd att äta och ha råd med sjukvård.

Den andra frågan är den klassiska som moralfilosoferna inte berört på ett mera konkret plan. Det är bara utilitaristerna som på ett abstrakt sätt diskuterat omfördelning av "lyckan" för att maximera en uppkonstruerad summa. Men själva motsättningen finns latent i all etatistisk reformpolitik. Gränsen mellan en politik för obligatoriska socialförsäkringar och ren omfördelningspolitik med hjälp av tvång är hårfin.

Ytterst implicerar Wilkinsons tes att ett frihetligt samhälle är ett hinder för jämlikhet. Om staten kan få rätt att konfiskera de rikas inkomster och egendom kommer dessa resurser (åtminstone temporärt) att kunna höja de fattigas välfärd. Praktiskt är detta svårgenomförbart eftersom det är lätt för de rika att flytta utomlands, vilket Bergh framhållit i andra sammanhang. Men jag skulle tro att Wilkinson ser en samfälld aktion för omfördelning och mot ytterligare tillväxt i alla industriländer framför sig. Är vi beredda att uppge friheten till förmån för jämlikheten?

Forts: Wilkinson besökte ABF, 6/1-10

Läs även andra bloggares åsikter om fihet, jämlikhet, utjämning, omfördelning, rika, fattiga, inkomstutjämning, nivellering, progressiv skatt, skatt, vänstern, socialism, moral, ekonomi, moralfilosofi, filosofi på intressant.se