Salhlin kan inte motivera skattehöjningarna logiskt

Skattehöjningarna för de rika sägs vara nödvändiga för statens inkomster. De ger 4,2 mdr kr samtidigt som underskottet beräknas till 115 mdr kr år 2011. Och varför skall skatterna höjas under en lågkonjunktur?

I en intervju med Aftonbladet TV (inrikes) motiverar Mona Sahlin varför skatterna för de rika skall höjas (reservlänk). Hon hör sjölv till dem som får höjd skatt med 1 500 kronor per månad.

Huvudargumentet är att staten är illa ute och behöver skatteintäkter.

Det är enligt Sahlin nödvändigt att höja skatterna och då är det rimligt att det är de rika som skall drabbas. Hon använder inte uttrycket "drabbas" utan menar att de rika skall få tillfälle att "visa solidaritet" som om det var frivilligt att betala skatt. Udden är dessutom riktad mot regeringens skattesänkningar.

Men detta resonemang stämmer inte med den ekonomiska statistiken. Det underskott som nu registreras beror inte på tidigare skattesänkningar utan på den ekonomiska krisen - se bloggartiklar 9/9-09 och 28/8-09. Om krisen inte inträffat skulle den offentliga sektorn haft ett överskott på 62 mdr kr enligt Konjunkturinstitutet trots att skatterna sänkts med 80 mdr kr.

Om skatterna ändå ses som nödvändiga att höja måste detta motiveras med en teori som säger hur en regering bör göra med skatterna i en lågkonjunktur. När en konjunkturnedgång inträffar minskar skatteintäkterna automatiskt samtidigt som utgifterna ökar utan att det fattas politiska beslut om detta. Orsaken är de "automatiska stabilisatorerna". De ger upphov till ett underskott.

Om detta underskott skall motverkas med en skattehöjning måste regeringen underkänna vitsen med att ha automatiska stabilisatorer. Det blir alltså viktigare att förvärra lågkonjunkturen för att på så vis kunna använda retorik om att man vill minska underskottet i statens budget. Det är uppenbart ologiskt.

I det nu aktuella fallet är Mona Sahlins skattehöjningar knappast så "nödvändiga" som hon hävdar i TV-inslaget. Enligt den nyligen framlagda partimotionen ger höjningen av skatten för dem som tjänar mer än 45 000 kr/mån med en successiv skärpning upp till 115 000 kr/m endast 800 miljoner kr till staten. Det är alltså sanningen om slagordet "inget förvärvsavdrag till miljonärer". Eftersom Sahlin själv skulle drabbas av denna skärpning fullt ut (1 500 kr/m) betyder detta att hon tjänar mer än 1,4 miljoner om året.

Den återinförda förmögenhetsskatten beräknas i partimotionen ge 3,4 mdr kr vilket är ungefär hälften mot vad den gamla skatten gav i början av 00-talet. (Den kommer dessutom att försämra tillgången på riskkapital för de minsta företagen genom kapitalflykt.)

Några nettointäkter från den höjda fastighetsskatten blir det inte. Den progressiva fastighetsskatten från 4,5 mkr i taxeringsvärde uppvägs av andra lättnader (uppskovsräntan).

Så Mona Sahlins skattehöjningar är tämligen betydelselösa för att möta det underskott för 2011 på 115 mdr kr som KI förutser. Hennes skenbart logiska resonemang framstår som ytligt struntprat vid en mera ingående granskning. Man kan inte låta bli att misstänka att det i själva verket går ut på att vädja till vissa väljargruppers benägenhet för avundsjuka. De "rika" skall skadas ekonomiskt utan att någon annan egentligen får det bättre.

Läs även andra bloggares åsikter om Mona Sahlin, jobbkongressen, skatt, solidaritet, avundsjuka, skatter, jämlikhet, utjämning, fördelningspolitik, budgetunderskott, politik, ekonomi på intressant.se