Ekologisk religion krossar det öppna samhället?

På lördag 27/3 ska vi inte blidka Baal med ritualer utan Earth Hour. Klimatreligionen vinner snabba insteg i det moderna samhällets meningstörstande människor. Upplysningens idéer är på tillbakagång. DNs förre politiske redaktör ser risker för det öppna samhället.

Förr i tiden tillbad människorna Baal, Jahve, Jupiter etc. På lördag 27 mars ska vi hylla den ekologiska religionen genom att rituellt släcka lamporna under "Earth Hour". Det är inte för att uppnå någon effekt på klimatet utan för att visa vårt deltagande i den nya klimatsynen, enligt professor Johan Rockström i radions Studio ett. Kritiken från professor Christer Gunnarsson (LU) för att det inte stödjer världens fattiga kan ses som otidsenligt rationalistisk. Detta utgör en utmärkt illustration till hur dagens ideologiska klimat ser ut (lyssna).

En av artiklarna om ideologiska slagfält i Axess 2/10 handlar om de två stora bataljerna i det mänskliga psyket:

-> Upplysningen contra dumheten

-> Pluralismen contra monismen

Artikeln är skriven av Niklas Ekdal och utmynnar i en varning för att den nya ekologiska religionen riskerar att bli ett hot mot det pluralistiska, öppna samhället. Slutsatsen har mycket som talar för sig men Ekdals inledande analys är mindre övertygande.

Utgångspunkten för socialliberalen och fd DN-chefen Ekdal är Karl Marx' tes: "intresset ljuger aldrig". För en analys i övergripande makrotermer är dock denna analys enligt min mening förlegad i och med upptäckten av den intressesammanblandning som går under beteckningen "fångarnas dilemma" inom spelteorin. "Intresset" kan inte längre ses som något entydigt utan det måste analyseras på både lång och kort sikt samt med hänsyn till institutionella förhållanden.

Med Marx' närsynta intresseanalys är det svårt att se varför "människor som var kritiska till kapitalismen" nu skulle vilja ersätta kapitalismen med klimatskäl som motivering. Deras tidigare fientlighet mot kapitalismen har kunnat förklaras med att de trott sig få det bättre genom att man skulle dela ut kapitalisternas tillgångar eller åtminstone genom införandet av planhushållning, som vissa vetenskapsmän tidigare ansåg skulle kunna öka välståndet snabbare än marknadshushållningen. Ekdal spekulerar visserligen i en alternativ motivering: "att social sammanhållning via välfärdssystem ger ett mänskligare samhälle också till priset av reducerad dynamik" - men den förefaller inte särskilt trovärdig som ett utflöde av Marx' egenintresse. Något sådant motiv är dessutom svårt att urskilja idag. Och att man bara av farten skulle vilja kasta kapitalismen överbord (nu med klimatskäl) gäller knappast för mer än en liten minoritet.

Klimatfrågans framgång i opinionen måste enligt min mening i huvudsak förklaras med någon ny opinionsdrivande faktor. Ekdal tar hjälp av Jungs psykologiska teori. Där utgör "Skuggan" det onda och oönskade inom människan. Ett utflöde av detta anser han vara 2010 års megasuccé på bioduken. Han syftar på James Camerons Avatar där de blå rymdvarelserna har sensuell kontakt med allt levande. Det är moderträdet och fina trådar som knyter samman alla varelser med "Eywa", livsgnistans goda urkälla. Den mänskliga rasen symboliseras däremot av bombande militär och vinstsugna företagsledare. Människan är en oönskad störning i skapelsen.

Vi har hört detta denna fantasi om My Little Pony många gånger förut som i Disney's Lejonkungen och Pocahontas, menar Ekdal. Varenda naturprogram i tv och tusentals böcker med James Lovelocks Gaia i spetsen har betonat människans "ekologiska syndafall" enligt Ekdal. Avatar är en predikan om naturen som god och människan som ond. Vi måste böja oss för den heliga naturen i vördnad, ty den står över människan, skriver Ekdal.

För många människor blir den ekologiska religionen ett ateistiskt substitut för gammal hederlig gudstro. Om vi inte återvänder till naturen är vi dömda till undergång enligt dessa sagoberättare, menar Ekdal. Straffet är ragnarök - jordens undergång. Klimathotet sitter perfekt i en redan inlärd story. Vi har levt gott för länge. Ekdals analys synes ha viss trovärdighet. Han pekar på att även "den gröne påven" Benedict XVI har reagerat mot detta panteistiska hokus pokus. Denna neo-paganism (hedendom) är ingen väg till frälsning, vilket "även ateister kan skriva under på".

Klimatreligionen är baserad på förment vetenskapliga teser men samtidigt spelar den på "dunkla arketyper i det kollektivt undermedvetna". Det mesta talar för att koldioxidhalten kommer att stiga. Vi kommer att få fortsätta att leva med motsättningen mellan det som kan beskrivas som upplysning contra dumhet. (Mot detta kan invändas att upplysningen tycks tendera att försvaga religionens "vetenskapliga" förankring.) Ekdal vill peka på att upplysningen är kluven mellan två impulser: en diktatorisk och en demokratisk (i betydelsen frihetlig). "Samma personer som nyss ville avskaffa kapitalismen i jämlikhetens namn vill nu avskaffa den i miljöns namn." Klimatpolitiken är en sublimerad form av den gamla vanliga politiken - socialism mot marknadsekonomi.

Men idag tillkommer ett element av monism, dvs extremistisk fokusering på ett enda perspektiv. Ekdal spekulerar kring ett "giftermål mellan islamism och klimatengagemang". Förbudet mot ränta, motviljan mot kapitalismen, konsumtionskulturen, individualismen och det öppna samhället förenar de två tankespåren.

Det är bara en tidsfråga innan Usama bin Ladin kommer att haka på klimatdebatten. Orsaken till att det dröjer är att han inte omfattar upplysningen, enligt Ekdal. Men faktum är att tv-kanalen al-Jazira återgett ett ljudband i januari 2010 där någon som sägs vara Usama bin Laden anklagar "alla indusatriländer, främst de stora, är ansvariga för krisen med global uppvärmning". Enligt Ekdal är det metodologiskt pragmatiska al-Qaida berett att ta tillvara den ideologiska chans som klimatfrågan erbjuder. Det gäller att driva in en kil i det öppna samhället så att det försvagas av inre stridigheter, menar Ekdal. "Mugabefieringen" av den internationella politiken, som märktes vid Köpenhamnsmötet, är en annan destruktiv faktor.

Kopplingen av den ekologiska religionen till religiös, konservativ extremism av muslimskt märke kanske är att föra analogierna för långt. Men onekligen finns det beröringspunkter i framhävandet av monismen och oviljan att ta till sig upplysningsidealen i den "ekologiska religionen". Vem står egentligen upp för pluralism och upplysning i dagens debatt om klimatpolitiken och samhällets organisation? Hur länge består det öppna samhället?

Andra bloggar: Liberati, Politikerbloggen

Andra bloggar om: ekologi, religion, fundamentalism, religiös extremism, pluralism, monism, Avatar, öppna samhället, frihet, klimat, miljö, klimathot, miljöfundamentalism, global uppvärmning, ideologi, växthuseffekten, samhälle, politik på intressant.se