Vad blir bättre av att spränga Annika Falkengren i luften?
Att hota direktörerna i storföretagen med bombdåd för att de uppträder parant och arrogant är något som DN:s bokrecensent tycks finna vällovligt. Men skulle vanligt folk bli lyckligare om alla direktörerna mera liknade "en snäll och mysig gubbe från Småland"?
Dagens Nyheters kulturavdelning blir alltmer bisarr när det gäller att angripa "de rika". Idag 21/8 skriver docenten i etik (en teologisk titel) Ann Heberlein en recension under rubriken "De snuskigt rika blir ännu rikare". Den handlar formellt om en bok av journalisten Bengt Ericson betitlad Den nya överklassen. En bok om Sveriges nya ekonomiska elit. Men den inleds med några funderingar kring att spränga SEB:s VD Annika Falkengren i luften.
Ann Heberlein börjar med att citera följande omdöme om Annika Falkengren:
”En välspacklad vampyr som suger i sig champagne på ett slott i Djursholm.”Detta citat är formulerat av deckarförfattaren Mons Kallentoft vars hjältinna funderar över om det inte varit välmotiverat att spränga Falkengren i luften istället för offret i något fabulerat bombdåd. Själv beskriver Heberlein Falkengren i följande ordalag:
"Annika Falkengren, SEB:s paranta vd som blivit något av en symbol för girighet och hänsynslöshet"Vi får veta att Kallentofts bok heter Vårlik och enligt Heberlein är han "bra på att beskriva föreställningar som frodas i folkdjupen, gärna lätt indignerat, och i ”Vårlik” frodas hatet mot de rika". Men vad Ericsons bok handlar om får vi inte veta något närmare om. Den är faktaspäckad men tämligen skvallrig är recensentens enda upplysning. Vad rubriken i DN syftar på framgår inte. I övrigt handlar artikeln om Heberleins egna funderingar kring varför hon inte tror att någon skulle vilja spränga Zlatan i luften trots hans rikedomar och varför Ingvar Kamprad inte utsätts för samma hat.
Enligt Heberleins teori är förklaringen att Kamprad inte markerar sin tillhörighet till den ekonomiska eliten i sin apparation (kostymer, segling, jaktlag, Djursholm och barn på Lundsberg). Enligt Ericson lider eliten av "en sjuka som fått oroväckande spridning" och som preciseras som "uppblåsthet" och "likgiltigheten inför vanliga människors villkor". Här förstår vi varför det kanske är motiverat att spränga Falkengren i luften. Situationen är så allvarlig att Heberlein skriver
"att stora klyftor undergräver kapitalismen, vars legitimitet är att den skapar och rimligt fördelar välstånd. Det har Ingvar Kamprad förstått, men inte Annika Falkengren."Men det är inte att tjäna mycket pengar, som både Zlatan, Kamprad och Falkengren gör, som är felet. Det är Falkengrens uppträdande och livsföring och som är det förhatliga och som riskerar att hon sprängs i luften. Man kunde tycka att Heberlein ett ögonblick hade kunnat reflektera över vad som blir bättre av att arroganta kapitalägare hotas med att bli sprängda i luften. För det är detta hon och Kallentoft faktiskt antyder. Skulle samhället bli bättre om de inte hade skräddarsydda kostymer och dräkter? Borde Falkengren se mindre parant ut? Vet vi ens om hon har barnen på Lundsberg? Och vet alla att hon bor hon i ett odrägligt slott i Djursholm?
Heberlein vill tydligen bidra till att skrämma eliten till att iaktta större diskretion i sin livsföring. Jag tycker hon gör detta på ett obehagligt sätt. Dessutom argumenterar hon inte för att det sannolikt skulle bli bättre för "vanliga människor och deras villkor" om eliten mera uppträdde som Kamprad - "en snäll och mysig gubbe från Småland".
Men Heberlein kanske deltar i Socialdemokraternas nya strategi inför valet? "Vi vill också skärpa konflikten" sa Bo Krogvig, socialdemokratisk kampanjgeneral igår (DI 21/8, s 7). Och Mona Sahlin manifesterade sin konfliktvillighet med orden:
"Den borgerliga alliansen, eller den borgerliga arrogansen, som jag tror att jag ska kalla dem från och med nu"Det gäller tydligen för alla goda socialister att utså klasshat även om grunderna för detta framstår som ynkliga...
Andra bloggar om: rika, ekonomiska eliten, de rika, öveklassen, terror, Annika Falkengren, Dagens Nyheter, kultur, media, konflikt, arrogans, klasshat, klyftor, kapitalism, Socialdemokraterna, politik på intressant.se
Etiketter: socialism
9 Comments:
Om Annika Falkengren hade ett uns av personligt ansvar för verksamheten i SEB, skulle jag inte se hennes lön som minsta problem. Men när en hårfrisörska i enskild firma har ett avsevärt större personligt ansvar och tar mycket större risk för en skitlön blir det problem
Problemet är egentligen inte Falkengren som person. Problemet är att banksektorn är en socialistisk planekonomi. Trots detta är kritiken mot bankerna anti-kapitalistisk.
Problemet är att de lågutbildade, inom både högern och vänstern, inte förstått att de enormt höga vinsterna inom banksektorn beror på att bankerna får skapa helt nya pengar utav ingenting vid sin utlåning. Det är enbart bankerna utav alla företag som är ägare till egna "sedelpressar".
Detta är en socialistisk planekonomi som inte har med marknadsekonomi att göra. Problemet är egentligen att ett fåtal finansmän och staten, en gång i tiden, insåg att de hade nytta av varandra. Alla mänskliga beslut syftar till att mål uppfylls. Problemet är om besluten drabbar tredje man.
Målet var att bankerna skulle få högre vinster samtidigt som staten skulle få högre skatteintäkter. Förlagan är Bank of England som startades 1694 som en privatägd bank. Staten ville föra krig (skapa högre offentliga utgifter) men kunde inte höja skatterna. Banken ville tjäna pengar.
Då får banken tillåtelse att skapa helt nya pengar utav ingentig vid sin utlåning. Men samtidigt måste banken låna ut pengar till staten. När penningmängden ökar så ökar även statens skatteintäkter.
De som först får tag på pengarna kan köpa innan priserna börjar att stiga. De som sist får tag på de nya pengarna har redan fått betala de högre priserna. Det sker en omfördelning av köpkraft.
Men vem finansierar all forskning om penningpolitik? - Svar: De som tjänar på nuvarande system; banker, riksbank och staten.
Den enda vetenskapliga metodik som får lov att användas är den empiriska metodik som används inom naturvetenskaperna. Inom ekonomin innebär denna metodik att statistiska samband anses vara orsakssamband. Trots att orsakssambanden oftast är dolda inom ekonomin.
Detta innebär att all forskning blir diffus och omöjlig att förstå. Men detta är den gängse taktiken inom vetenskaper som klimatforskning och nationalekonomi.
Välkommen tillbaka Per-Olof !
Fler än jag har saknat dig.
Erik i Lund
Globalismen - är bolagens - bankernas världsordning. Finns det några som försöker säga emot - söka något eget gott?
Live Video-cast Sun Evening from Berkeley: Former Star Wars Director Lt. Col. Dr. Bob Bowman
Sun Aug. 22nd
Socialismen bygger till stora delar på revolutionsromantik.
Minns anarkisterna som för ca 100 år sedan ville spränga Greenwich-observatoriet utanför London i luften. På detta sätt skulle de symboliskt stoppa tiden...
Vi skrattar gott åt detta idag, och kommer att skratta gott åt Falkengrens belackare imorgon.
Jag tycker att sansade personer borde kräva litet mer samhällsansvar från Bengt Ericson. En person som varit chefredaktör för Veckans Affärer borde inte uttrycka sig på ett sätt som får kristna typer som Heberlein att se Falkengren som en ondskefull person.
Om man får tro Ericsons uttalanden så finns det massor av storföretagshefer mfl som är som förre Skandiachefen Peterson. Jag har inte läst boken men det verkar osannolikt att han skulle ha kunnat bevisa sådana oegentligheter i en rad fall. Det förefaller istället vara fråga om diffusa anklagelser och antydningar.
Heberlein tar inte ens fasta på något som liknar oegentligheter utan pekar på chefernas attityd som hon tydligen ogillar. Har hon träffat många chefer i näringslivet och hört att de uttalat förakt för vanligt folk?
Om vi istället tar fasta på bankernas förmåga att skapa pengar har aktieägarna i SEB inte anledning att vara förargade över Falkengrens förmåner - de betalas ju inte av ägarna.
Orsaken till att Ericsons bok kan säljas med förtjänst är sannolikt att manegen redan är krattad av media som hetsat mot företagsledarnas ersättningar i många år. Det finns folk i alla läger som lider av den sorts hämndbegär som en del forskare kallar "altruistisk bestraffning". Man vill skada dem som man tror skaffat sig fördelar på kollektivets bekostnad även om detta leder till att man själv (och kollektivet) får det sämre.
Vi kan jämföra med den förra vänstervågen då man anklagade företagen för att manipulera konsumenterna med dyr reklam som enbart fördyrade produkterna. Varorna misstänktes dessutom innehålla inbyggda fel som tvingade konsumenterna att byta onödigt ofta. Samma gällde lanserandet av nya modeller.
Om näringslivet inte på ett tidigt stadium förklarar hur verkligheten fungerar kommer socialistisk eller annan "vänsteristisk" mytbildning att göra sig bred med hjälp av massmedia. Det går inte att förlita sig på att "objektiva" journalister skulle göra det jobbet.
/DNg
Ett gammalt och uttryck säger "Den man älskar den agar man." Även om det kan betraktas som ett omodern uttryck ligger det en hel del i det. Skall vi slå vakt om det kapitalistiska marknadsekonomiska systemet och alla de fördelar det erbjuder får vi inte rygga för att kritisera och bekämpa dess avarter
För kapitalismens värsta fiende är inte socialisterna utan det är kapitalisterna själva.
/Eskil
Faen Danne du verka för mej blitt lit 'smårelegiös' ??
"Vad blir bättre av att spränga Annika Falkengren i luften? "
Ingen aaaaning.
Sannolikt totalt meningslöst enl. din vinkling.
"Snuskigt rika"
Jo men visst blir dom rikare.
O FR pratar varken till, för eller åt, dom i UTANFÖRSKAP.
Så den som inte 'platsar in' han !!!
tja du vet det där med 2 +1 du vet.
FAS3
fattiggörandet.
Där finns några miljarder eller?
Det här att bankerna är en del av en socialistisk planekonomi P-0 verkar lite underligt.
Det måste du utreda lite närmare. Vi kan ju inte gärna ha en marknadsekonomi, som löper vind för våg.
Det gjorde den däremot i USA när finanskrisen inleddes. Bakom den låg dock vanvettiga politiska beslut.
Även våra banker har gjort betydande investeringar i Baltikum, som förorsakat bankerna och deras ägare, även de små, betydande förluster.
Dessa vanvettiga lån har också medfört att letter och litaurer nu måste ta itu med en skuldbörda, som det tar lång tid reparera.
Den är inte inhemsk utan kommer från oss.
Men ändock. Steget mot en socialistik planekonomi är lång. En sådan hör hemma i kommunistiska länder.
/PF
Skicka en kommentar
<< Home