Woodstock fröet till finanskrisen?

Den förflackning av kulturlivet med tonvikt på förändring utan ansvarstagande som skedde vid mitten av 1900-talet fick konsekvenser över hela samhället. Eliterna demokratiserades. Nu har ett antal bedömare även pekat på detta som orsaken till finanskrisen.

I SvD 18/7 skriver Johan Wennström på ledarsidan om några böcker och en dokumentärfilm som handlar om hur den nya efterkrigsgenerationen kom att påverka det amerikanska samhällslivet och kulturen:

"När den äldre medelklassgeneration som genomlevde andra världskriget fick barn skulle ingenting förnekas de små. De kom att växa upp med det nya välståndet och kände inget annat ekonomiskt tillstånd. På 1960-talet blev de barnen unga vuxna och formade den så kallade Woodstock-generationen, den som släckte ljuset för historien och formulerade en ny uppsättning värden.

Människan skulle befrias från vanan och traditionen, och världen skulle byggas på nytt. Men av all den anspråksfulla optimismen och världsförbättrarivern blev det bara ett hyllande av självförälskelse, gränslöshet och risktagande. Vad Edmund Burke en gång kallade samhällskontraktet mellan döda, nu levande och framtida generationer kördes genom dokumentförstöraren."

Woodstockfestivalen avhölls i augusti 1969. Wennström refererar till dokumentärfilmen "Generation Zero" som:

"argumenterar för att grunden till finanskrisen lades när Woodstock-generationen tog klivet in på Wall Street och, i mitten av 90-talet, började ta över investmentbanker som Lehman Brothers, Bear Sterns och Merill Lynch. När de äldre, ansvarsmedvetna generationerna som suttit i chefsstolarna lämnade över till dem som bara upplevt välstånd ändrade bankerna karaktär. Från att ha varit partnerägda, vilket betyder att ledarskiktet delar på risken, blev de börsnoterade. Aktieägare och (som det har visat sig) skattebetalare fick då stå för risken"

Det som såg ut att ha börjat i Woodstock hade dock pågått en tid över hela landet. Enligt statsvetaren Fareed Zakaria, som jag skrev om i nov-09 och som kan ses som konservativ, skedde en "demokratisering" av den gamla WASP-eliten vilket fick effekter på många områden (inte bara i finansvärlden). Ett utdrag:

"Nu gäller inte längre etnisk tillhörighet utan pengar som villkor för tillträde till eliten. Demokratiseringen har betytt att den nya eliten blivit meritokratisk.

Men denna nya elit uppfattar sig inte som en sådan. Den tror sig vara som vanligt folk, bara litet smartare. Ett exempel är Bill Gates. Men ur konservativ synvinkel har vi uppenbarligen att göra med en elit som har enorm makt utan att som den gamla eliten förstå att den också har ett ansvar. Detta avspeglas i dess skolor som lär ut hur man blir framgångsrik. Det är nu prestationer som gäller - inte en karaktärsdanande uppbyggelse."

Jag ställde mig i november litet tveksam till vilket förklaringsvärde denna modell hade. Men tydligen finns det flera författare som har sett dessa tendenser i det amerikanska samhället. Det kanske är hippie-kulturens implementering i arbetslivet vi har sett under etiketten "demokratisering". Erfarenhet och ansvar väger lätt om allt ska förändras och mottot är "skit i traditionerna". Men utvecklingen måste gå framåt. Det är numera bara en del lyckoforskare som är emot förändringarna. De sägs inte göra oss lyckligare. Dock kunde man ha önskat en bättre avvägning av balansen mellan tradition och förnyelse om resultatet blev den förödande finanskris som vi ännu inte sett slutet av.

Läs även andra bloggares åsikter om eliter, WASP, konservatism, ideologi, kultur, finanskris, samhällsansvar, hippies, Woodstock, demokratisering, USA, samhälle, politik på intressant.se