Jämlikhetsanden kan vara en bluff

Om statistiken i boken Jämlikhetsanden granskas och länderurvalet kompletteras försvinner sambanden på ett helt avgörande sätt. Tesen att det är bevisat att de rika länderna måste omfördela inkomsterna för utjämning håller inte. Det framgår av en genomgripande utvärdering.

Boken Jämlikhetsanden skriven av Richard Wilkinson och Kate Picket driver tesen att en rad (i vid mening) sociala problem orsakas av bristande jämlikhet - dvs stor spridning av medborgarnas inkomster. Detta visas i en rad diagram med internationella jämförelser där regressionslinjer som lutar på rätt sätt utgör beviset. Vänsterpartiets ledare Lars Ohly hänvisade emfatiskt till boken i utfrågningen i söndags. Jag har tidigare skrivit en rad bloggartiklar om svagheterna i Jämlikhetsandens argumentation (artikel med länkar 12/2 -10).

Nu har Timbro gett ut en översättning av den kritiska boken The Spirit Level Delusion skriven av Christopher Snowdon, författare och researcher verksam vid Democracy Institute i Storbritannien. Den svenska titeln är Jämlikhetsbluffen. Snowdon använder sig av mer aktuell socialstatistik och kompletterar "de rika länderna" med Slovenien, Ungern, Sydkorea, Singapore och Hongkong som verkar ha uteslutits för att de inte bidrar till Wilkinsons och Pickets tes att det behövs en kraftig inkomstutjämning med höga skatter. Däremot har Snowdon behållit W/P:s ojämlikhetsmått: de 20 procenten överst i inkomstfördelningen jämfört med de 20 procenten nederst.

Jag ska kort relatera ett antal områden där Snowdon genom denna metodkorrigering kommer till andra resultat som motsäger W/P:s tes.

Alkohol: Man kan se en svag tendens till att folk i mer jämlika länder dricker mer alkohol.

Cigaretter: Rökning är mindre vanligt i ojämlika samhällen. Sambandet är "ganska starkt".

Fetma: Något samband kan inte konstateras. Regressionslinjen är horisontell. Orsaken är här också att W/P använt en felaktig siffra för Grekland där fetman inte är så utbredd som de först uppgav.

Förväntad livslängd: W/P använder sig av data från en FN-rapport från 2004 som visar ett svagt negativt samband mellan ojämlikhet och livslängd. Men de hade också tillgång till rapporten från 2006 som visar ett svagt samband i motsatt riktning. Detta konfirmeras i rapporten från 2009 som W/P inte hade tillgång till. Man lever numera inte kortare tid i ojämlika länder. Tendensen är svagt motsatt.

Förekomst av psykiska störningar: W/P har använt data från flera olika källor. Snowdon går igenom statistiken och presenterar ett diagram där störningarna minskar något ju mer ojämlika länderna är. Det finns speciella svårigheter på området eftersom systemet för diagnoser (DSM) har ändrats under senare år, vilket medfört en omfattande medikalisering av behandlingsmetoderna. Snowdon drar efter ett långt ytterligare resonemang slutsatsen att det inte finns några trovärdiga belägg för att jämlika länder har bättre psykisk hälsa.

Lyckan ökar i ojämlika länder: W/P borde ha visat att jämlika länder är lyckliga. Men något sådant diagram finns inte i Jämlikhetsanden. Snowdon visar att statistiken istället ger en svagt stigande lyckonivå ju ojämlikare länderna är (diagram 3.2). Detta gäller även för livskvalitet (diagram 3.11)

Lyckan ökar även i rika länder: W/P menar att den subjektivt upplevda lyckan ökar obetydligt i rika länder när BNP ökar. Detta stämmer inte heller visar Snowdon i diagram 3.3. Det finns ett starkt samband med nationalinkomsten.

Tillit: "Man kan lita på de flesta". Här finns ett visst samband för de 28 länderna. Men det beror på Norge, Sverige, Danmark o Finland. Utesluts dessa finns inget samband alls.

Kriminalitet: Registrerade bott per 100 000 personer, stölder per 100' och brottsoffer de senaste fem åren visar alla tre en sjunkande tendens när ojämlikheten ökar. Mordoffer per 100' visar dock en stigande tendens. Det beror enbart på USA. Om USA utesluts försvinner sambandet. Orsaken till USA:s höga siffra är inte en påtagligt avvikande frekvens för den vita befolkningen (4,63) utan en följd av den svarta befolkningens höga frekvens på 37,59 påpekar Snowdon.

Spädbarnsdödlighet: W/P visar några exempel på skillnader med avseende på social klass. Snowdon visar ett diagram där det finns ett blygsamt samband med ojämlikhet. Han går därefter noggrant genom de medicinska orsakerna och finner att de är biologiska och inte sociala i de rika länderna. Att orsakerna skulle vara den psykologiska stress som skulle vara följden att man inte är lika rik som grannen kan inte visas, anser han.

Utbildningsnivå: Om man kompletterar W/P:s länderurval försvinner sambandet med utbildningsnivån för 15-åringar nästan helt. Här saknas fortfarande Singapore. Om utbilningsnivån där är ungefär likartad med Hongkongs försvinner sambandet helt.

Det finns ytterligare statistik som Snowdon går igenom och som drar tesen i Jämlikhetsanden i tvivelsmål. Snowdon anser att boken har fel. Och detta omdöme bygger enbart på en utvärdering av korsjämförelser mellan länder som han lagt ner stor möda på att revidera. Om man inte accepterar W/P:s metoder kan bokens slutsatser också ifrågasättas på andra sätt, som jag tidigare skrivit om.

Om inte annat så kan man dra slutsatsen att Jämlikhetsanden kan vara en vetenskaplig bluff. Vi kan helt enkelt inte kategoriskt lita på dess slutsatser om behovet av kraftig omfördelning och skattehöjningar.

En av de mest entusiastiska socialdemokraterna, Lena Sommestad (fd miljöminister) vill dock inte ta till sig invändningarna (är det förvånande?). Hon får svar från Magnus Tribell (Timbro idé) i AB 31/8. [Se även Sommestad 26/8, särsk disk]

Andra bloggar om: Jämlikhetsanden, jämlikhet, utjämning, omfördelning, hälsa, livslängd, ojämlikhet, statistik, länderjämförelser, Richard Wilkinson, skatt, BNP, samhälle, sjukvård, tillväxt, ekonomi, politik på intressant.se