Reinfeldt tjänar inte på en statsrättslig diskussion

Ekots lördagsintervju handlade mest om statsrättsliga finesser. Därför blev den tråkig. Sakfrågorna berördes bara ytligt. Inget sades om det femte jobbskatteavdraget.

Hur ska Fredrik Reinfeldt klara fyra år i minoritet? Det var den första påannonserade frågan i Ekots lördagsintervju 9/10 där han intervjuades av Tomas Ramberg. De första frågorna berörde ställningen i Riksdagen. Jag måste ta ansvar för mina egna väljare och regera vidare. Att det "har ett högt pris" att regera där SD kommit in är naturligtvis ett försök att hålla SD utanför före valet och inget som man nu kan relatera till, anser jag personligen. Frågeställningen är alltså inte så relevant.

Var försöken med MP tillräckliga? Svaret var inlindat i en lång men ganska innehållslös framställning som lät som ett genomtänkt svar. Reinfeldt har blivit duktig på att svara i dessa ordalag. Ramberg pressade Reinfeldt på ståndpunkten från 2002 där han instämde med att en minoritetsregering skulle avgå. Det beror nu på hur starkt stöd regeringen har i ryggen. År 2014 ska detta bli grundlag. Är det inte en princip som mest gällde att avsätta Göran Persson? Jo, så kan det uppfattas...

Hade inte SD fått en maktposition om den nya regeln redan gällt idag? Det finns behov att prata om detta. Jag är övertygad om att det är en bra förändring eftersom den tillkommit med en bred samsyn. [Det är väl svar på en annan fråga?]

Varför viktigt med Per Westerberg som talman? Han är ålderspresident och har en rad kvalifikationer. Varför inte en kompromiss med S? Det har hittills lett till att vardera sidan presenterat sin princip. [Måste Reinfeldt framträda som statsrättslig expert? Det tjänar han inte på i opinionen.]

Vilka sakförslag lever farligt? Nu är det lättare att få igenom sin budget. Andra frågor är för tidigt att säga. Ta kontakt? Säkerhetspolitik, immigrationsfrågor med arbetskraftsinvandring. Skolfrågor? Finns det en bredare samsyn om Alliansens förslag så borde det leda till att frågorna går igenom. Betyg från årskurs sex borde vara möjligt. Men det är ingen avgrund till årskurs sju. Oppositionen är i själva verket splittrad - SD vill ha betyg från åk 4.

Sanktioner mot friskolor enligt Björklunds förslag kan beskrivas som tandlöst. Vi får se...

Ny socialförsäkringsminister: Vi ska lyssna in den kritik som finns. Margareta Johanssons fall spelades upp med en svårtydbar redogörelse från henne själv (från TV4). Grundlagen är tydlig: statsministern får inte överpröva enskilda fall. Ett systemfel? Det var inte bra med som tidigare med passivitet. Men vi vet inte hur hela fallet som relateras ser ut. Det är sällan problemet är "digitalt". Det finns ofta en liten arbetsförmåga.

När är situationen mogen för slutsatser? Vi har sagt i regeringsförklaringen att det ska prövas. Men för de konkreta fallen är varje vecka plågsam? Vi ska inte backa tillbaka till situationen att 140 personer förtidspensioneras varje dag. Man kanske delvis kan få ett nytt jobb. Arbetsförbudet för flyktingar har tagits bort. Här finns en samsyn med MP.

Talmannen fick ja-röster från SD. Det kan man väl inte bygga på i framtiden? Nej, det är inte på SD som man bygger Sveriges framtid, blev det retoriskt välformulerade svaret.

Kanske var hela upplägget hopplöst från början. Det går helt enkelt inte att göra en statsrättslig utfrågning med bäring på vem som får och inte får samarbeta med vem. De vanliga lyssnarna har inte vare sig intresse eller kompetens att sätta sig in i alla olika tekniska alternativ. Så vitt jag kan förstå handlar detta problemkomplex egentligen om ett taktiskt spel där båda blocken försöker undvika att kunna anklagas för att vara beroende av SD. I viss mån handlar det också om att de rödgröna aktivt försöker manövrera regeringen till en position där denna anklagelse kan framföras. Det första exemplet är den sena lanseringen av en egen talmanskandidat (S) som skulle få SD:s stöd.

De frågor som hade behövt lyftas fram tydligare var sjukförsäkringsfrågan och det femte jobbskatteavdraget. Möjligheten att få igenom ett skatteförslag diskuterades inte alls. Och sjukförsäkringen gavs ingen bakgrund utan Ramberg dök genast ner i ett enskilt fall. En seriös utfrågning hade accepterat regeringens problembeskrivning som ett alternativ som borde ställas mot några andra tänkbara.

Om man ska vara fullständig kunde dessa alternativ ha innefattat att de rödgröna vill 1) sätta stopp för regeringens medvetet ondskefulla terror mot några av de sjukskrivna, 2) att man vill sätta stopp för de besparingar som en restriktiv politik innebär (hur stora ä de t ex?) eller 3) att de rödgröna hittat en smidigare väg att få i stort sett lika många med arbetsförmåga att börja söka arbete. Alternativ 4), som var det enda Reinfeldt nämnde, har väl de rödgröna frångått? Det innebär att "backa tillbaka" till att förtidspensionera 140 personer om dagen.

När ska Ekots lördagsintervju och andra politiska program börja handla om väsentligheter? Det är bara en handfull journalister som är intresserade av statsrättsliga finesser. De flesta lyssnare vill veta om det finns en möjlighet att gå framåt i sakfrågorna eller om motsättningarna blir så hårda att det kan bli nyval. Kommer Reinfeldt att ställa kabinettsfråga på t ex det femte jobbskatteavdraget?

Får jag föreslå en intervju med den nye socialförsäkringsministern Ulf Kristersson som klargör vad sjukförsäkringsfrågan egentligen handlar om? Det skulle vara intressant att få hans syn på att man kan rada upp de fyra alternativen som jag skrev om ovan.

Läs även andra bloggares åsikter om regeringen, Alliansen, Fredrik Reinfeldt, sjukförsäkring, minoritetsregering, skatt, politik på intressant.se