Hur stor kan medelklassen bli?
Nu blir det medelklassens århundrade. Men hur stor kan medelklassen bli? Alla kan inte göra klassresor. Budskapet om "flit, förtänksamhet, ambition, prydlighet, ordning, måtta och ständig förkovran" fungerar inte för alla.
I en kolumnartikel i DN idag 17/12 skriver den amerikanske författaren och journalisten David Brooks om medelklassens expansion (ej onl, orig eng). En aspekt är att medelklassen expanderar i hela världen. Världsbanken klassificerade 430 miljoner personer som medelklass år 2000. År 2030 kommer de att bli 1,5 miljarder.
En annan aspekt är medelklassens sätt att manifestera sin existens i olika länder. I positiva ordalag uttrycks detta som att medelklassföräldrar har färre barn men ägnar mer tid och pengar åt att odla vart och ett. De tar till sig borgerliga värderingar och inskärper flit, förtänksamhet, ambition, prydlighet, ordning, måtta och ständig förkovran.
Brooks hänvisar till en opinionsundersökning som indikerar att den globala medelklassen är mer benägen än sina fattigare landsmän att värdesätta demokrati, yttrandefrihet och ett opartiskt rättsväsen. De är mer toleranta till religiös pluralism och anser inte att man måste tro på Gud för att vara en god människa.
Detta har bäring på det amerikanska samhället enligt Brooks. Den amerikanska kulturen "vilar på på begreppet borgerlig värdighet". USA producerade faktiskt Benjamin Franklin och Horatio Alger, som berättade historier om fattiga ungdomar som tog sig upp till medelklassens respektabilitet.
Men den amerikanska kulturen har förlöjligats som "ljum, materialistisk och borgerlig" skriver Brooks. Trots detta anser han att medelklassens århundrade kan bli ett amerikanskt århundrade. Den amerikanska företagarklassen måste förmås att "tillgodose medelklassens livsstil i varje vrå".
Brooks går inte in på att möjligheten till klassresor enligt vissa bedömningar är mindre i USA än i Europa. Teoretiskt kan detta bero på att det inte längre finns tillräckligt många personer som har förutsättningar att göra klassresor. Det förefaller dock osannolikt eftersom detta i så fall borde vara ännu tydligare i t ex Sverige.
Det intressanta, långsiktiga problemet finns dock i hur stor utsträckning det går att göra klassresor i längden. Medelklassen kan inte i ett fritt samhälle bli hur stor som helst. Meritsamhällets urvalskriterier sätter till slut en gräns. Därför kan inte budskapet om "flit, förtänksamhet, ambition, prydlighet, ordning, måtta och ständig förkovran" bli ett generellt mål för politiska rörelser i samhället. Kanske en del av budskapet är användbart. Men beteendet kommer inte att belönas om meriterna i övrigt inte räcker till.
Ska man då överge de borgerliga dygderna som budskap, vilket förefaller vara vad som skett i Sverige? Det är definitivt inte vad Brooks förordar. Men i Sverige är det numera tillräckligt att vara en arbetsvillig löntagare för att leva upp till de borgerliga partiernas budskap om vikten av "arbetslinjen". Måste inte de borgerliga skaffa sig ett mera upphöjt och ärevördigt budskap?
Läs även andra bloggares åsikter om medelklass, klassresa, klassamhälle, meriter, meritsamhälle, ambition, förkovran, prydlighet, USA, sociologi, filosofi, politik, på intressant.se
Etiketter: filosofi
posted by Danne Nordling @ 18:23
7 comments
7 Comments:
Medelklass? Vad fattar de?
TAPI Pipeline - The Real Reason for 4 More Years of War - Christopher Bollyn December 17, 2010
Medelklass = mediaslavar!
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Hej
Brukar läsa din blogg, bra samhällsanalys att fundera över - tack! Nedanstående meningar undrar jag dock hur man ska tolka:
"Medelklassen kan inte i ett fritt samhälle bli hur stor som helst. Meritsamhällets urvalskriterier sätter till slut en gräns."
Är meritsamhället en förutsättning för medelklass eller rent av synonymt? Tro många som jobbar i klassiska arbetarjobb definierar sig som medelklass och omvänt den del akademiker som mäts på meriter har ur ekonomisk synvinkel svårt att ur ekonomisk synvinkel känna sig som medelklass.
Finns det en definitiv begränsning för hur stor andel meritsamhället kan bli? Andelen rutinuppgifter tenderar sjunka. Andelen som ska ges högskoleutbildning är satt till 50% - kanske kan det bli mer om 50% uppfylls?
Men "flit, förtänksamhet, ambition, prydlighet, ordning, måtta och ständig förkovran" är väl ganska möjligt att applicera på en övre "arbetarklass"?
Kan det vara så att den sociala rörligheten i USA är mindre helt enkelt därför att de redan har nått en ganska stabil meritokrati på grund av att klassresorna i ett öppnare samhälle kunde påbörjas långt tidigare än i Europa? De i USA som har tillräcklig förmåga för att kunna göra en klassresa tillhör redan, ofta sedan flera generationer, medelklassen eller bättre. Hur många kunde göra en klassresa i Sverige före 1950?
re Lars. I min värld avtar den sociala rörligheten för att skolor avgiftsbeläggs, studiestödet sviktar i en del länder och att fler yrken tenderar att kräva en viss utbildning inte bara kunskap och förmåga t ex förvärvad genom erfarenhet, se t ex skolans yrken.
Såg nu på morgonen att David Brooks i en kommentar till Roslings "flygande ballonger", något svepande, menade att medelklass är de som kan köpa saker som de inte strikt behöver(To be middle class is to have money to spend on non-necessities http://www.nytimes.com/2010/12/14/opinion/14brooks.html?_r=1) - med den definitionen blir medelklassen stor i Sverige (och på många andra håll)!
PKo, du hänvisar till originalartikeln på engelska, vilket är tacknämligt eftersom DN inte lagt ut den svenska översättningen på nätet.
Din grundläggande fråga om medelklassens definition är ganska komplicerad. Först har vi lågavlönade akademiker. Även om de ekonomiskt känner sig underlägsna icke-akademiker med högre löner, svara inkomster eller företagare måste vi rimligen räkna dem till medelklassen. Endast de som gör en klassresa nedåt och har gett upp "flit, förtänksamhet, ambition, prydlighet, ordning, måtta och ständig förkovran" kan sägas höra till "icke-medelklass".
Nästa kategori är arbetare med välavlönade och kvalificerade jobb. De ser sig själva som medelklass och kan "köpa saker som inte är nödvändiga". Det tror jag inte räcker för att höra till medelklassen. Man måste också omfatta de borgerliga värderingarna i övrigt.
Då finns kvar en "övre arbetarklass" med arbetaryrken men med borgerliga värderingar som du pekar på. Det är ett gränsfall. Vi kan räkna dem till medelklassen. Men vad händer i nästa generation? Barnen till dessa arbetare kommer sannolikt att inte bli arbetare i ett meritsamhälle. Ambition och förkovran medför att dessa barn gör en definitiv klassresa genom valet av mer teoretiska yrken.
Det kanske är så att medelklassen ska definieras efter främst arbetsinnehållet och med viss hänsyn till utbildning och värderingar. Men det kanske inte är så enkelt som att arbeten inom industrin med rutinuppgifter blir färre. Det finns arbeten inom service, handel och distribution som fortfarande är av arbetarkaraktär och inte fordrar några av medelklassvärderingarna för sin existens.
Problemet är de som ändå både har utbildning och värderingar som inte behövs för arbetet. Kanske vi kan exemplifiera med restaurangbiträdet med en administrativ utbildning i bagaget och som har flera av de uppräknade värderingarna. Men om betygen är skrala, fliten och ambitionen otillräcklig så är möjligheterna till förkovran ytterst begränsade. Även om biträdet kan köpa en hel del onödiga prylar i ett rikt samhälle blir det inte fråga om medelklass i detta fall.
Utöver detta har vi Alakoskis problem med socialgrupp fyra som jag skrev om den 23 februari -10.
/DNg
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Skicka en kommentar
<< Home