Är det bra att höja räntan?

Nu höjer Riksbanken sannolikt räntan med 0,25 procentenheter. Det försvårar den svenska exporten. Kanske konjunkturen dessutom vänder nedåt genom Europas skuldkris. Men de uppdrivna bopriserna hålls tillbaka en aning.

I morgon offentliggör Riksbanken sitt beslut om styrräntan, som allmänt väntas innebära att räntan höjs med 0,25 procentenheter till 1,25 procent. Bolåneinstituten har redan tagit ut höjningen i förskott. Många bedömare anser det vara nödvändigt att höja räntan även framöver för att dämpa bostadspriserna. Men höjda räntor kan också ha negativa effekter.

Om andra länder inte höjer sina räntor kommer de svenska räntehöjningarna att leda till en uppskrivning (appreciering) av kronan. Det leder till sämre exportmöjligheter för svenska företag. Importen blir billigare och prisstegringarna kan då bli avsevärt lägre än de 2 procent som är Riksbankens mål. I värsta fall blir det deflation. Vice riksbankschefen Karolina Ekholm redogjorde nyligen för farorna (bloggart 19/11).

Höjda räntor leder enligt den stabiliseringspolitiska teorin till att finanspolitiken borde göras mer expansiv om konjunkturläget inte är nära fullt kapacitetsutnyttjande. Men finanspolitik betraktas sedan många år med skepsis av politikerna. Och många ekonomer har undvikit detta infekterade område. Orsaken är oklar men tycks handla om att just finanspolitiken ses som extremt riskabel för en lugn inflationstakt och långsiktig balans.

Den internationella utvecklingen i Europa och USA är inte så lätt att bedöma eftersom svårförutsedda händelser kan inträffa. Piigs-länder kan fallera med en europeisk bankkris som följd. USA kan råka ut för en dubbel-dipp genom att de deflationistiska krafterna får överhanden (en indikation är att QE2 inte medfört väntade räntesänkningar). Detta kan leda till att den svenska exporten inte ökar som förväntat.

Riksbanken bedömde 26/10 att reporäntan skulle ligga på 2 procent årsskiftet 11/12 och på 3 procent 12/13. Den sk skuggdirektionen till Riksbanken som drivs av DI gör 13/12 följande bedömningar: Klas Eklund: 2,25 resp 3,0 procent vid slutet av 2011 resp 2012. Jens Henriksson (ny börschef): 2,25 resp 3,25. Lena Hagman (TjF): oförändrad ränta (utöver dagens 0,25 %) första halvåret 2011. Harry Flam: 3,0 procent slutet av 2012. Anders Vredin (SNS): Riksbankens bana. Cecilia Hermansson (SwB): 2,25 resp 3,25 procent. [KI:s prognos
21/12 säger 2,75 % i slutet av -12]

En intressant statistikredovisning från BIS finns idag i Dagens Industri 14/12 (s 33). Där framgår hur 14 europeiska länders banker är exponerade mot varandra. Sålunda har Spaniens banker lån på 78 mdr USD till Portugals banker. Tyskland och Frankrike har ca 40 mdr vardera. Sverige har bara lånat ut 0,4 mdr.

Jag har gjort några överslagsberäkningar för exponeringen mot samtliga Piigs-länder i procent av BNP. Tyskland har lån till Piigs motsvarande 16,6 procent av BNP, Frankrike har 27,4 procent, Storbritannien har 15,4 procent och Sverige 2,1 procent. Ett annat svagt land, Belgien med en statsskuld i år på 98,6 procent av BNP, har en exponering på 21,7 procent. Spanien självt har en exponering mot Piig på endast 8,9 procent. (Mer skuldstatistik 9/12)

Bilden är splittrad och därför kan svårförutsedda händelser inträffa. Därför borde fler stabiliserande åtgärder vidtas i förväg. Tydligen förekommer det QE i form av obligationsköp från ECB:s sida. Men hur stora är dessa? Är det en fördel att inte tydliggöra dessa som det var tänkt enligt ett rykte 2/12?

Läs även andra bloggares åsikter om eurokris, finanskris, skuldkris, räntekris, EMU, euron, piigs, EU, Tyskland, Frankrike, statsskuld, ränta, räntebana, ekonomi, politik på intressant.se