Slopade ränteavdrag mot bolånebubblan?
Ett avskaffande av ränteavdragen mot arbetsinkomster (RMA) skulle fördyra räntekostnaderna med 43 procent. Det är principiellt riktigt men måste göras försiktigt under lång tid. RMA utgör en omotiverad subvention av belånade bostadsägare.
Oron för en bubbla på bolånemarknaden ökar. Nu diskuteras ytterligare åtgärder utöver bolånetaket på 85 procent för att stoppa ökningen av bostadspriserna. Dessa anses nu vara så höga att "skulle vi få en extern chock har vi en sårbarhet som vi byggt upp under goda år, med låga räntor". Det sade Cecilia Hermansson igår 1/12 i DN. Det kan vara läge att slopa eller sänka ränteavdraget för bolån, menar hon (SvD).
Avdragsrätten för räntekostnader mot skatten på arbetsinkomster är 30 procent upp till 100 000 kr i ränta och 21 procent däröver. Detta är egentligen ett ologiskt inslag i vårt nuvarande "duala" skattesystem med en särskild skattesats på 30 procent för kapitalinkomster. Orsaken är en kvarleva från det gamla skattesystemet som politikerna sedan 1983 försökt reducera successivt. Men ränteavdragen har aldrig kunnat reduceras till noll mot arbetsinkomster. Varför ränteavdrag mot arbetsinkomster (RMA) finns i skattesystemet beskrev jag ingående i augusti 2006 när moderatledaren Fredrik Reinfeldt antydde att de skulle minskas.
Att "avskaffa ränteavdragen" vilket höjer räntekostnaderna för bolån med 43 procent är en drastisk åtgärd när räntorna är höga. Det drabbar även gamla låntagare som inte bidrar till att driva upp priserna nu. Dessutom kan ett sådant krav missförstås eftersom man då ser framför sig att alla ränteavdrag avskaffas. Jag kan inte tro att någon seriös debattör verkligen skulle vilja införa en sådan asymmetri. En person som t ex lånar 100 000 kr för att köpa obligationer skulle då få betala 30 procents skatt på obligationsräntan men inte få dra av räntan på banklånet som sannolikt är nästan lika stor. Skatten på den verkliga avkastningen skulle kunna bli flera tusen procent!
Ränteutgifter borde inte skattesubventioneras. Att slopa RMA är därför fullt rimligt och är vad som krävs av ett skattesystem som är principiellt utformat utan barlast från gångna tider. Det är naturligtvis lättare att göra när räntorna är låga och fördyringen med 43 procent räknas på en liten bas. Men allteftersom Riksbanken höjer styrräntan kommer basen att öka och fördyringen blir inom några år mycket kännbar för folk som nyligen skaffat ny bostad eller annars har hög belåning. Reduceringen måste därför göras långsam.
Ett argument mot slopandet av RMA som inte är hållbart är att detta skulle gynna de rika. De skulle kunna låna inom ramen för inkomstslaget kapital och få 30 procents avdragsrätt mot andra kapitalinkomster. Det är förvisso riktigt men utgör inte en subvention från andra skattebetalares sida. De som redan har ett överskott av kapital genom ränteinkomster kan inte tjäna på att låna till ett husköp istället för att ta ut pengar från banken.
Det kanske är andra metoder som är mer lämpliga för att dämpa bostadspriserna? Ytterst borde det byggas mera. Men även krav på amorteringar kan ge effekt. De förslagna kan dock lätt kringgå kravet genom att ta upp nya lån. Politikerna kan också införa krav på att bankerna villkorar lån över säg 70 procent av marknadsvärdet med en låneförsäkring. Den skulle betala en del av räntorna under några år om låntagarna drabbades av sjukdom eller arbetslöshet.
Det allra enklaste är dock att tillfälligt kraftigt höja inteckningsavgiften och/eller lagfartsavgiften. Dessa fungerar som omsättningsskatter och skulle säkerligen kunna lägga en död hand över villamarknaden. Men det är kanske priserna på bostadsrätterna man är mest orolig för? För rättvisans skull måste då nya påfund behöva införas även här.
Kanske det när allt kommer omkring inte finns någon bostadsprisbubbla?
Forts: ränteavdragens betydelse för hushållen 22/1-11
Läs även andra bloggares åsikter om ränteavdrag, bolånebubbla, bostadspriser, bubbla, krasch, skatt, amorteringskrav, bolånetak, lagfartsavgift, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: skattepolitik aktuellt
posted by Danne Nordling @ 00:39
10 comments
10 Comments:
Riksbanken håller på att göra en Greenspan, dvs bygga upp en bostadspris bubbla med låga räntor.
Får vi en ny bankkris i Sverige som drabbar skattebetalarna så lär folk bli vansinniga av ilska. Livstids fängelse för styrelsen kommer då att ses som ett lindrigt straff.
Att ta bort ränteavdragen är moraliskt riktigt, staten skall inte subventionera långivning, det gör man nu ändå med inflationen.
Själv är jag stentrött på inflationspolitiken, FIAT pengar och fraktionell banking. Därför hoppas jag att EMU kollapsar och EU likaså och att världen går över till 100% guld och 100% silver valutor, vars mängd, värde och ränta ingen riksbank kan påverka.
Kanske inte har direkt med rubriken att göra ovan, men intressant att se hur Island utvecklas efter kraschen.
Islands banker var helt enkelt för stora för att regeringen skulle kunna rädda dem. "Too Big to Bail" och inte som USA och UK snackade om "Too Big to Fail", vilket uppenbart var en politisk lögn.
Islands BNP väntas minska med ca 3% 2010 och öka med ca 3% 2011. Exporten har kommit igång. Tyvärr förhandlar med EU oklart om vad?
Läs mer här:
http://www.bloomberg.com/news/2010-12-02/iceland-bankrupting-self-to-recovery-reveals-policy-ireland-dared-not-take.html
Det där sista (kanske det inte finns nån bubbla) är väl tiotusenkronorsfrågan! Finns det ingen "bild" (=graf/diagram) som kan åskådliggöra "bubblan". Min erfarenhet från Storstockholm (Järfälla) är att bostadsrättspriset steg 6 ggr på 12 år från 1996 (16 procent per år) men dessförinnan hade det fallit 50 procent på fem, sex år (finanskrisen, "Nyckeln"). Alltså säg 3 ggr på 17 år från en topp (6,67 %/år). Under tiden sjönk månadsavgiften med, jag tror, åtta procent medan hyrorna i området, som var ca 2000 kr/månad högre för likvärdiga lägenheter, steg. När jag frågade på banken, om de kunde beräknad bostadsrättens värde utifrån månadskostnad jämfört med motsvarande hyreskostnad och utveckling samt kalylränta, kunde (eller "ville") de inte det. Så det gick att komma över billiga bostadsrätter i slutet av finanskrisen på nittiotalet precis som det gick att komma över billiga aktier i slutet av denna senaste finanskris. Tack för kaffet!
Ränta är inte bas för någon produktionsinkomst och därmed en dålig skattebas. Räntor är bara transfereringar mellan gäldenärer och borgenärer. I en sluten ekonomi är ett lands ränteinkomster och räntekostnader lika stora och den "teoretiska" skattebasen =0. Man skulle därför kunna avskaffa räntebeskattningen helt. Dessutom torde summa avdragsgilla räntekostnader vara större än summa skattepliktiga ränteintäkter, varför ett avskaffande av beskattning av ränteintäkter och avdrag för räntekostnader skulle innebära ökade skatteintäkter för staten.
En svårighet med att begränsa avdragsrätten för räntor är att motsvarande ränteintäkter beskattas. En annan är att det är svårt att tänka sig att företagen inte skulle få avdrag för sina räntekostnader.
En lösning är – som vanligt (se http://exitbolagsskatt.blogspot.com) – att avskaffa vinstbeskattning av företag eller, som Estland gör, ta ut beskatttning av företag (om det alls bör ske) vid utdelning (verklig eller förtäckt).
Det som kanske är ännu viktigare att fråga sig än huruvida det finns en bubbla eller ej är hur stora konsekvenserna blir om det finns en bubbla.
En bubbla behöver inte vara katastrofal, om de som drabbas av tillgångars värdeminskning är solida i övrigt.
Konkret: Person 1 köper en "bubbelaktie" till "pre-bubbelpris" vid t=0, den ökar till "bubbelpris" vid t=1 och minskar sedan till "post-bubbelpris" vid t=2.
Om person 1 är representativ för många, och använt värdeökningen till att belåna sig själv kan konsekvenserna för ekonomin bli avsevärda, eftersom vi nu kan få en konkursvåg, där tvångslikvidationer tvingar fram nya tvångslikvidationer, bankkollapser, etc.
Om person 1 däremot är representativ, är kreditvärdig och inte belånat värdeökningen (d.v.s. bara fått ökad soliditet p.g.a. bubblan) blir konsekvenserna av bubblan rätt små.
Nyckelfrågan blir därför: Hur stor del av låntagarna skulle drabbas så hårt av ett prisfall / räntehöjning att de ställer in betalningarna?
Steg 2: Hur bra koll har bankerna på svenskarnas kreditvärdighet? Ett stort problem i USA var ju som bekant att mycket osäkra tillgångar klassades som säkra, på grund av dåliga riskmodeller*.
* Snarare, de tog inte hänsyn till de nya, låga standarder som tillämpades vid långivning utan baserades på historiska data.
LO-arbetarena utan kapitalinkomst får då inte dra räntan alls för sitt hus, han har ju inget att dra den mot.
'Wall-Enberg' utan arbetsinkomst men med kapitalinkomst får dra ränta, för exakt samma hus, om han lånat till huset.
Ska inte arbetare få ha hus?
Om arbetaren inte får kvitta räntan på huset försvinner kanske halva husmarknaden.
'Wall-Enberg' är inte många och kommer han att bygga alla husen för att hyra ut dom?
'Arbitrage-Världen'.
Vad ska det subventioneras mot o till vem?
Blir väl också då en fråga?
Fastighetsskattens borttagande har väl höjt fastighetspriserna så att ränteökningen motsvara kanske halva fastighetsskatten.
Jag resonerar att köpare – säljare delar på vinsten av fastighetsskattens borttagande.
I Sverige är det riskfritt för bankerna att låna ut till privatpersoner.
I Baltstaterna vart ju Föreningsbanken den största Porschehandlaren!!
Det var ju bara att 'lämna tillbaka nyckeln' och lånet var borta.
Hur mycket höjer det priserna, mer pengar kommer ju ut.
Niclas Virin, hur beskattningen av räntor med beaktandet av avdragsrätten för företag och hushåll är en komplicerad fråga. Avdragsrätten för företags räntebetalningar uppgår till stora belopp och måste bedömas mot beskattningen av företagens vinster där bolagsskatten är en stor del. Men de som föreslår slopad avdragsrätt anser nog inte att företagens räntor inte ska vara avdragsgilla.
Privatpersoners kapitalinkomster och räntebetalningar varierar över tiden; ibland är nettot positivt, ibland negativt. Ett avskaffande av RMA skulle förvisso betyda ökade skatteintäkter. Jag är dock inte säker på att detta à priori är principiellt felaktigt.
Som det är idag betalar "de rika" skatt på sina ränteinkomster medan "de fattiga" (de med negativt finansiellt kapital) får en skattesubvention av sina ränteutgifter. Denna subvention betalas av alla skattebetalare, men någon skulle kanske kunna få till det att det är de rika som subventionerar de fattiga.
Avskaffas RMA träffas "de fattiga" av subventionens slopande. Det är meningen eftersom det inte finns något principiellt skäl att just gynna småhusägare och folk som lånar till konsumtion men inte hyresgäster. Dessutom tillkommer idag faran för en bostadsbubbla. Däremot får de rika inte det bättre.
/DNg (forts följ)
Johnny, en ny bankkris i Sverige kan inträffa om det internationella bansystemet brakar samman genom att flera euroländer ställer in betalningarna för att de inte får något stöd som håller nere räntorna. Folk lär bli både vansinniga och fattiga. Om EMU visar sig ohållbar är väl en ordnad avveckling bättre än en kollaps?
Bengterikj, bilden av "bubblan" är svårbedömd. Det är nog snarare den eventuella externa störningens sannolikhet och karaktär som avgör om det ska börja talas om "bubbla" (i efterhand).
Analyserna av hushållens räntekänslighet talar inte för att prisnivån och belåningen är så hög att alltför många hushåll skulle komma på obestånd vid en kraftig räntehöjning. Men vid en svår creditcrunch kan tiotusentals bolån sägas upp med kanske omedelbar verkan. Centralbanker gör ofta fel när de snabbt ska mota ett kreditstopp.
Nils Lindholm, du har bara delvis rätt. Det blir dyrare för LO-arbetaren, därför måste man göra operationen under lång tid. Däremot får inte Wallenberg mfl någon nytta av sin kvarvarande avdragsrätt eftersom den endast kan ske mot kapitalinkomster. Kapitalet kan istället direkt användas för att finansiera husköpet och det kan vara fördelaktigare om kapitalets avkastning är lägre än låneräntan.
/DNg
"De som redan har ett överskott av kapital genom ränteinkomster kan inte tjäna på att låna till ett husköp istället för att ta ut pengar från banken."
Fail. Du antar att överskottet av kapital genom ränteinkomster kommer från likvida tillgångar, men det kan du inte förutsätta. Det kan lika gärna komma, som i mitt fall, från ett lån jag gett till mitt aktiebolag. Och det är inte säkert att jag har möjlighet att refinansiera på ett sådant sätt att jag får loss likvider, utan jag får nöja mig med ränteinkomster. Ergo: jag är en rik kapitalägare; om RMA slopas gynnas jag mer än en vanlig arbetstagare av att belåna min bostad eftersom mina räntekostnader är kvittningsbara mot ränteinkomster. Argumentet kan alltså absolut vara logiskt korrekt. Det gör det förstås inte nödvändigtvis moraliskt korrekt.
Rickard, kriteriet för huruvida man gynnas av ett avskaffande av RMA är egentligen inte om man faktiskt har möjlighet att använda sitt kapital till ett bostadsköp. Vi kan först betrakta den klassiska invändningen med en rik person av typ "Wallenberg".
Den rike har kapitalinkomster som får kvittas mot räntekostnader så att bara nettoräntan beskattas. Någon subvention innebär detta inte. Med RMA får icke-rika en subvention på 30 procent. Om RMA avskaffas försvinner subventionen men de rika påverkas inte.
Om de rika satt in sitt kapital i ett företag har ingen betydelse. Inte ens om det är ens eget företag och det går så dåligt att det inte skulle få något lån på öppna marknaden. Äger man kapital ska nettoägandets avkastning beskattas.
Med nuvarande RMA inträffar en beskattningsliknande effekt redan vid sparande som enbart reducerar det negativa nettokapitalet. En amortering, som reducerar räntebetalningarna, straffas genom en skatteliknande effekt på 30 procent på den den uteblivna räntan. Utan RMA skulle amorteringar bli mycket mer lönsamma ända tills sparandet blev positivt. Det betyder också att sparande för den som samtidigt har ett lån blir mer lönsamt.
Det är dessa förhållanden som skapat bilden av att "de rika" gynnas av att RMA avskaffas. Men det är fel, det är de som kan spara som gynnas av att RMA tas bort. Det är själva nysparandet hos dem med negativa spartillgångar som blir mer lönsamt - inte det gamla sparandet. Och det är väl det som är vitsen när det finns risk för en lånebubbla?
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home