Okunnigt om bostadsbubblan
Ska räntan snarast höjas till 5 procent för att undvika en bostadsbubbla av USA:s typ? Sveriges byggande av bostäder utgör 3 procent av BNP. När bostadsbyggandet kollapsade i USA var det 6,5 procent av BNP.
Nationalekonomen Anders Åslund, Washington, skriver på DN-debatt idag 22/12 om att Riksbanken inte ska upprepa Feds misstag att hålla räntan för låg så att en bostadsbubbla uppstår. Han vill ha en räntehöjning till 5 procent "å det snaraste". Men han tycks inte ha tänkt på att bostadsbyggandet i så fall knappast kommer att öka.
Konjunkturinstitutet bedömer (pdf) att styrräntan kommer att stiga långsammare än Riksbankens räntebana - 2,75 procent i slutet av 2012 mot 3 procent. Detta kommer att leda till att bostadsinvesteringarna 2012 ökar till samma nivå som 2007. Denna nivå var i sin tur den högsta sedan före 90-talskrisen som innebar ett långvarigt nedtryckt byggande, se diagram nedan:
Sett i ett långsiktigt perspektiv har det svenska bostadsbyggandet hållit sig kring drygt 4 procent av BNP under 1980-talet och kring hälften under 90-talskrisen långt in på 00-talet:
Även i USA låg bostadbyggandet på 4,3 procent som ett långsiktigt genomsnitt (1980-2009). Men under den bostadsbubbla som fick utveckla sig 2002-05 steg byggandet till 6,5 procent av BNP. Eftersom detta byggande inte var en följd av ett sedan länge nedtryckt byggande kunde ett överskott befaras i USA om byggandet fortsatte på den höga nivån:
Genom att byggandet i USA utöver den låga räntan också stimulerades genom framreglerade subventioner till låginkomsthushåll som var särskilt känsliga för fördyringar och inkomstminskningar blev situationen ytterst obalanserad. När styrräntan steg till normal nivå 2005 kunde efterfrågan på nya bostäder inte längre hållas uppe. Räntehöjningarna fortsatte 2006 vilket startade en självförstärkande process. Byggandet minskade vilket ökade arbetslösheten och minskade inflyttningen till expansiva orter. Detta minskade behovet av bostäder ännu mera och ett kraftigt överskott av bostäder uppkom. Byggandet föll till 2,2 procent av BNP.Det är självklart att ett bortfall av en verksamhet som utgör 4 procentenheter av BNP i USA på tre år måste ge upphov till stora konjunktursvårigheter. Dessa förstärktes sedan av att den finansiella sektorn inte kunde hantera en så kraftig chock. Bidragande till detta var att det finansiella systemet också led av balansproblem.
Man kan därför inte som Åslund göra analogier mellan den amerikanska räntepolitiken och bostadsbubblan under 00-talet och dagens svenska förhållanden. Detta är okunnigt både avseende den amerikanska och svenska utvecklingen.
Här i Sverige bedömer KI att höjningen av bostadsrättspriserna kommer att öka flerbostadsbyggandet medan småhusbyggandet inte ökar påtagligt förrän 2012:
Den förutsedda ökningen av byggandet av flerbostadshus sammanhänger med att redan planerade men uppskjutna projekt nu kommer igång. Om räntan skulle höjas till bortemot 5 procent finns det en risk för att nybyggandet inte kommer att öka - det kanske istället fortsätter att minska. Ett tag har byggindustrin gynnats av den subventionerade ROT-verksamheten. Men även behovet av ROT kommer av naturliga skäl att minska. För att dämpa hushållens skuldsättning är det andra åtgärder än okänsliga räntehöjningar som erfordras.Bloggat: Ekonomistas Andra bloggar om: bostadsbyggande, bostadsprisbubbla, bostadsbubbla, ränta, Riksbanken, styrränta, USA, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 14:05
6 comments
6 Comments:
Tycker ändå han har en god poäng när det gäller realräntan som bör vara 3% för att det överhuvudtaget skall finnas någon anledning att ha pengarna på banken.
Sedan att subventionera lån och beskatta sparande är ju totalt fel. Ränteavdrag mot lön borde tas bort och gärna befria banksparande helt från skatt.
God Jul och Gott Nytt År föresten.
Tack Johnny. Visst kan det finnas en principiell poäng med realräntan. Men jag tycker nog att Martin Flodén också har en poäng när han finner det "häpnadsväckande" att förorda att Riksbanken skulle lägga sig till med ett realräntemål (Ekonomistas).
Subventioneringen av låginkomsttagares boendekostnader förekommer både i USA och Sverige. Här använder man skattepengar för att bekosta bostadsbidrag i enlighet med tydliga lagregler. I USA använde man sig av informella påtryckningar för att tvinga spararna/långivarna att bekosta riskabla krediter - subprimelån - till oklart definierade, marginaliserade grupper.
Vilken typ av kapitalbeskattning och avdragsrätt vi borde ha skulle behöva en grundlig utredning. När detta utreddes i samband med skattereformen 1991 höftade man till med ett räkneexempel med 4 procents inflation och jämförde nominell skatt på kapital med beskattningen för löntagare där man inkorporerade arbetsgivaravgifterna som en ren skattebelastning på arbetet. Det duger inte, anser jag.
/DNg
Om man som i en del andra länder kan 'lämna in nyckeln' så borde väl bankerna bli lite försiktigare med till vem.
Att det åtminstone finns räntebetalningsförmåga.
I dag så kan ju en bank aldrig gå med förlust på en privat, då 'bara döden' skiljer personen o skulden åt, frånsett kravet på sterbhuset.
I dag är dom väl skuldfria dom som 'förköpte' sig på 90-talet.
Nils Lindholm, du pekar på en lagreglering i USA som jag misstänker skapades för att vara förmånlig för låntagarna. De skulle inte kunna bli betalningsskyldiga för sina lån om pantens värde (huset) inte räckte till. Det medförde att låntagarna gärna överbelånade sig. Om de inte kunde klara räntor och amorteringar kunde de lämna tillbaka huset till banken.
Bankerna borde då ha blivit försiktiga. Men både subprime-regleringarna och möjligheten att försäkra sig mot förluster medförde att de ändå gav lån till personer med osäker kreditvärdighet. En del bedömare menar att bankerna var så korkade att de trodde att även osäkra krediter inte var någon fara eftersom huset efter en ganska kort tid stigit i värde så att panten var klart mera värd än lånen.
Det allvarliga var att krediter gavs till icke kreditvärdiga personer därför att annars skulle bankerna utsättas för statliga repressalier om utlåningskvoten till marginaliserade grupper inte var uppfylld (den höjdes flera gånger). Staten ville att de svaga skulle kunna äga sina bostäder men staten ville inte betala för att säkra detta. Istället lade man bördan på spararna/långivarna i tro att de var så rika att de gott kunde bära eventuella fler fallissemang.
/DNg
Sveriges historia talar för en nedgång av bostadspriserna. Ung. var 10:e år har bostadspriserna justerats nedåt, så det är snart dags igen. Det finns mycket som talar både för och emot en nedgång. En räntehöjning skulle kunna var en utlösande faktor. Att tillgången på bostäder kommer att öka kommer inte att ske på många år, eftersom många stora byggprojekt nyligen har startats och det kommer att ta flera år att färdigställa dem.
Skicka en kommentar
<< Home