Skolbyråkratin utmanas av Zaremba

Skolan har tydligen blivit så dålig att en amatör med sunt förnuft kan angripa skolbyråkraternas syn på lärandets organisering. Katederundervisning och en reformering av Skolverket verkar vara Zarembas recept.

DN-journalisten Maciej Zaremba skriver i sin tredje artikel 10/4 om Minervaskolan i Umeå. "En skolas kamp mot överheten" är rubriken. De två tidigare artiklarna refererade jag kort 8/4. Dagens artikel är dels en illustration av hur Minervaskolan kunde bli topprankad trots att den gick emot skolbyråkratins alla intentioner om en "modern skola". Dels angriper artikeln hela det modernistiska upplägget i styrningen av skolan med en analogi med bilprovningen.

Artikeln inleds med en lektion om Njals saga som anses vara ett exempel på "katederundervisning". Sådan är förkastlig i en "modern skola". Zaremba anar att vi här har en utsiktspunkt i diskursen om "skolans kris". Han skriver om Minervas metoder:

"Det enda problem jag kan se med sådan didaktik är att så få lärare klarar av den nu för tiden. Den kräver bildning, förberedelser, erfarenhet, uppmärksamhet, en gnutta av karisma.

Det skulle kunna vara en förklaring till varför en del företrädare för lärarkåren upptäckt att ”läraraktiv” undervisning är gräsligt omodern och grupparbeten mer demokratiska. Men det finns också de som på fullt allvar menar att läraren mest är i vägen för barnens kunskapstörst."

Han fortsätter med att beskriva en kunskapsprioriterad geografilektion och förmodar att detta är vad Annica Granström menar med "barnmisshandel". Hon är ordförande i Geografilärarnas riksförening och gick i höstas tillsammans med 14 tunga pedagoger (åtta professorer) till storms mot att regeringen kört över Skolverket och infört en läroplan som riskerar att föra Sverige tillbaka till 1800-talet.

Artikeln handlar vidare om Hans Jansson som grundade Minervaskolan. Han verkade länge på Tegsskolan tills hans metoder blev outhärdliga för skolbyråkraterna. Till slut avskedades han och en av dem som skrev under var Ibrahim Baylan (innan han blev skolminister). Skolbyråkraterna är fullständigt ointresserade av den framgångsrika Minervaskolans metoder. Lärarna där anser i sin tur att Lärarhögskolornas forskning "är till ingen nytta" och liknande gäller om dessas övriga produkter.

Artikeln avrundas med en analogi med bilprovningen för att illustrera hur en verksamhet kan drivas till kris genom flummiga direktiv uppifrån. Ett illustrativt citat:

"I nästa steg ändrar vi de statliga reglerna för vad som menas med godkänd bil. Förr stod det kanske att det inte får glappa mer än 0,2 millimeter i en axel. Nu säger vi att axeln skall ”uppfylla högt ställda krav på den glappfrihet som kan förväntas i ett hållbart trafiksystem”. "

Missförhållandena i skolan förefaller nu ha gått så långt att en amatör som Zaremba enbart beväpnad med sunt förnuft kan utmana skolbyråkraterna. Den internationella betygsstatistiken (om kunskaper) talar sitt tydliga språk. Något drastiskt måste göras för att Sverige ska få bättre placeringar i framtiden. Har det funnits forskningsfusk i utbildningsfrågorna? Varför ville skolbyråkraterna för 40-50 år sedan börja lägga om skolan i en riktning som man kunde ana skulle leda till försämringar? Det kanske nu är dags att göra utrensningar i motsatt riktning för att underlätta en reformering till det bättre?

Sverige måste få en bättre skola för att säkra framtiden som en högteknologisk industrination i konkurrens med andra länder som är på uppåtgående med ambitiös skolutbildning (bloggart 6/4-11).

Andra bloggar om: skola, utbildning, lärande, katederundervisning, Zaremba, kunskap, skolverket, skolbyråkrati, skolpolitik, samhälle, politik på intressant.se