Ska vi återinföra Jantelagen, Lasse Berg?

Vad är det för idé att lansera Jantelagen på nytt? Ett stillastående naturfolk kan ha denna egenskap som naturlig. Men samhällen som karaktäriseras av framsteg har den inte lika stenhårt.

Jag har börjat läsa Lasse Bergs nya bok Skymningssång i Kalahari; Hur människan bytte tillvaro. Det är en bok som handlar om att människans natur är altruistiskt välvillig och att bondesamhället skapade dagens konflikter (tidigare bloggart mars-11). Denna tes är viktig för alla som vill införa ett mer socialistiskt samhälle. Stämmer den är socialismen i förbund med människans natur.

När jag preliminärt bläddrade i boken kom jag till ett kapitel på slutet med ett avsnitt rubricerat "Jantelagen" som gör mig förundrad. Det förefaller som om Lasse Berg är väldigt tilltalad av denna tankefigur och dess nödvändighet för ett "jämlikt samarbete och delande".

Som bekant var det Axel Sandemose som 1933 formulerade tio budord kallade Jantelagen efter en fiktiv ort (wp). Traditionellt har den tolkats som kollektivets vilja att mala ner all individualism. Det första budet lyder: "Du skall icke tro att du är något." De övriga vänder sig emot att "du är lika god som vi", klokare, bättre, vet mer, är förmer, duger något till, du skrattar åt oss, någon bryr sig om dig, du kan lära oss något.

Berg relaterar en händelse från Kalahari där en bushman kommer tillbaka från jakten med sin tolvårige son. Denne har fällt en antilop i älgstorlek men beskriver bytet som att "något blev det väl" och en kvinna tittar senare på bytet med orden "det var en ynklig stackare, jag har aldrig sett något så eländigt". Männen och kvinnorna omkring gör allt för att han inte skall tro att han är märkvärdig, skriver Berg och fortsätter:

"Ingen synd är större än högmodet. Den grundlag som gäller är Jantelagen. Bland sanfolken är den stenhård."

Experiment har visat att människan besitter en viss naturlig aversion mot "översittare, mobbare, despoter, skrävlare och skränfockar" skriver Berg. Han menar att vår inbyggda Jantelag gör att vi uppskattar de ödmjuka och älskar de duktiga utan att göra något väsen av det. Den är en förutsättning för jämlikt delande. Men han avstår från att dra slutsatserna för vad det innebär för ett modernt samhälle.

För det första kan knappast moderna människor ha en lika stark inbyggd "Jantelag" som de stillastående bushmännen i Kalahari. Det förefaller uppenbart att folk med mindre aversion mot individer som varit framgångsrika också dragit kollektiv nytta av någras framstegsanda. De lever inte längre som på stenåldern.

För det andra kan inte ett romantiskt framhållande av den ädle vildens dygder i form av hur sanfolken i Kalahari ödmjukar sig och avvisar all framåtanda ha någon bäring på hur vi ska bete oss i det moderna samhället. En sak är att vi inte gillar skrävlare, en annan att vi inte undertrycker de framgångsrika (nåja inte så mycket att vi står stilla).

Ska vi återinföra Jantelagen? Och om vi verkligen ville det, hur skulle det gå till?

Läs även andra bloggares åsikter om människans natur, Jantelagen, Lasse Berg, altruism, socialism, framsteg, filosofi, politik på intressant.se