Ska vi återinföra Jantelagen, Lasse Berg?
Vad är det för idé att lansera Jantelagen på nytt? Ett stillastående naturfolk kan ha denna egenskap som naturlig. Men samhällen som karaktäriseras av framsteg har den inte lika stenhårt.
Jag har börjat läsa Lasse Bergs nya bok Skymningssång i Kalahari; Hur människan bytte tillvaro. Det är en bok som handlar om att människans natur är altruistiskt välvillig och att bondesamhället skapade dagens konflikter (tidigare bloggart mars-11). Denna tes är viktig för alla som vill införa ett mer socialistiskt samhälle. Stämmer den är socialismen i förbund med människans natur.
När jag preliminärt bläddrade i boken kom jag till ett kapitel på slutet med ett avsnitt rubricerat "Jantelagen" som gör mig förundrad. Det förefaller som om Lasse Berg är väldigt tilltalad av denna tankefigur och dess nödvändighet för ett "jämlikt samarbete och delande".
Som bekant var det Axel Sandemose som 1933 formulerade tio budord kallade Jantelagen efter en fiktiv ort (wp). Traditionellt har den tolkats som kollektivets vilja att mala ner all individualism. Det första budet lyder: "Du skall icke tro att du är något." De övriga vänder sig emot att "du är lika god som vi", klokare, bättre, vet mer, är förmer, duger något till, du skrattar åt oss, någon bryr sig om dig, du kan lära oss något.
Berg relaterar en händelse från Kalahari där en bushman kommer tillbaka från jakten med sin tolvårige son. Denne har fällt en antilop i älgstorlek men beskriver bytet som att "något blev det väl" och en kvinna tittar senare på bytet med orden "det var en ynklig stackare, jag har aldrig sett något så eländigt". Männen och kvinnorna omkring gör allt för att han inte skall tro att han är märkvärdig, skriver Berg och fortsätter:
"Ingen synd är större än högmodet. Den grundlag som gäller är Jantelagen. Bland sanfolken är den stenhård."Experiment har visat att människan besitter en viss naturlig aversion mot "översittare, mobbare, despoter, skrävlare och skränfockar" skriver Berg. Han menar att vår inbyggda Jantelag gör att vi uppskattar de ödmjuka och älskar de duktiga utan att göra något väsen av det. Den är en förutsättning för jämlikt delande. Men han avstår från att dra slutsatserna för vad det innebär för ett modernt samhälle.
För det första kan knappast moderna människor ha en lika stark inbyggd "Jantelag" som de stillastående bushmännen i Kalahari. Det förefaller uppenbart att folk med mindre aversion mot individer som varit framgångsrika också dragit kollektiv nytta av någras framstegsanda. De lever inte längre som på stenåldern.
För det andra kan inte ett romantiskt framhållande av den ädle vildens dygder i form av hur sanfolken i Kalahari ödmjukar sig och avvisar all framåtanda ha någon bäring på hur vi ska bete oss i det moderna samhället. En sak är att vi inte gillar skrävlare, en annan att vi inte undertrycker de framgångsrika (nåja inte så mycket att vi står stilla).
Ska vi återinföra Jantelagen? Och om vi verkligen ville det, hur skulle det gå till?
Läs även andra bloggares åsikter om människans natur, Jantelagen, Lasse Berg, altruism, socialism, framsteg, filosofi, politik på intressant.se
Etiketter: altruism
6 Comments:
Jantelagen är avser att trycka ner och tillintetgöra individen. Jag kan förstå att fanatiska kommunister kan se fördelar i ett sådant synsätt, så länge den inte tillämpas på den styrande "eliten". Jantelagen är under alla förhållanden avskyvärd.
Boken verkar vara rena porrläsningen för männen som i velourkläder gråt ut på manslägren i 70-talets Sverige
De som drömmer om ett annat samhälle har ofta en atavistisk preferens för någon sorts "ursprunglig kommunism" där man kan föra en maklig tillvaro med att jaga på förmiddagen, fiska på eftermiddagen och bedriva politiska diskussioner efter kvällsmålet. Ingen behöver konkurrera eller anstränga sig för att jobba sig upp. Och ingen ska behöva förhäva sig om alla fostras till ödmjukhet.
Denna vision om ett trevligt pensionatsliv med låga krav på arbetsinsatser är en orealistisk dröm som fanns redan under antiken och gick igen i Utopia och hos Marx.
/DNg
"Denna vision om ett trevligt pensionatsliv med låga krav på arbetsinsatser är en orealistisk dröm som fanns redan under antiken och gick igen i Utopia och hos Marx."
Men ingenting, absolut ingenting kan (enl. min erfarenhet) övertyga - eller ens väcka tanken hos - en (i vid bemärkelse) vänsterorienterad person, att denna vision är en orealistisk dröm.
Eller har Danne någonsin lyckats med det?
Ytterligare en fråga Danne, i denna blogpost finns ett par länkar som inte fungerar.
http://danne-nordling.blogspot.com/2005/05/varfr-kan-de-rika-inte-betala-mer.html
"Här en länk till deras fördjupningsrapport på 16 sidor. (Nils Karlson, Gunnar Du Rietz, Dan Johansson)"
Finns det någon fungerande länk till deras fördjupningsrapport?
Johan, jag har en förmodan att med ökande utbildning hos de breda massorna kommer en utopisk-socialistisk vision att betraktas som orealistisk. Men en vänsterorienterad intellektuell kanske är svårare att övertyga. Jag har nu ingen förklaring till denna paradox. Kanske är det förmågan till abstrakt tänkande som för vilse den intellektuelle?
Den första länken fungerar:
http://danne-nordling.blogspot.com/2005/05/varfr-kan-de-rika-inte-betala-mer.html
Artikeln innehåller en länk till Ratio som dessvärre verkar ha flyttat på fördjupningsrapporten. Kanske någon där kan säga var den finns idag.
/DNg
Jag har inte läst Bergs bok.
På vilket sätt menar han att jägarsamhället är relevant för oss?
Jag tror de flesta kan lockas av tanken att leva i jägarsamhället, men det kräver ju en mycket mindre befolkning på jorden för att vara ekologisk hållbart.
Hade bondesamhället aldrig uppkommit, så hade ju Lasse Berg aldrig fötts på jorden, och något alternativ skulle inte finnas, än mindre en intellektuell diskussion om olika kultursamhällen.
Bemöter Berg dessa frågor? Jag tycker dock att han behandlar en intressant fråga - finns det något värdefullt vi förlorat från jägar/samlarkulturerna som vi kan återvinna?
Skicka en kommentar
<< Home