Bristande läsförståelse orsakar usel skola?

Den svenska skolan är nu medelmåttig. Maciej Zaremba pekar på oroligheter och missförhållanden. De kanske orsakas av att eleverna inte förstår vad som sägs. I åttan är svenskan som i trean och man kan inte alfabetet. Praktiska resultat från Haninge visar att bättre läsförståelse ökar betygen i andra ämnen.

För 20 år sedan kommunaliserades skolan. Därefter har det gått utför. DN-journalisten Maciej Zaremba har skrivit två mycket långa och extensivt präglade artiklar om skolan. Den ena handlar om hur kommunpolitikerna "vandaliserade" en skola (3/4) och den andra om hur skolan sänkte kraven på läskunnighet (5/4). Här ska jag ge en kort översikt.

Den första artikeln handlar om Tolvåkerskolan i Kävlinge och klass 9A som på fem terminer avverkat 8 rektorer och 52 lärare. Mer allmänt "ser den svenska grundidén om en jämlik skola ut att gå i kvav". Skolresultaten försämras stadigt i internationella undersökningar och vi befinner oss nu bland medelmåttorna av jämföra länder. Zaremba nämner också att "arbetarpojkens uppförsbacke till högskolan tycks brantare idag än för femtio år sedan".

Zaremba pekar på att det var kommunerna som undergrävde likvärdigheten och urholkade kvaliteten - 1989 fanns det 1 700 lektorer mot 200 idag. Skolledarna kan inte sköta skolan. En del kommuner prioriterar ned skolutbildningen av tradition: i Kävlinge gick man till Scans slakteri. Kommunaliseringen öppnade också skolområdet för besparingar där man inte behärskade tekniken. Ett exempel var sammanslagningar av klasserna från 23 till 30 elever per klass. Bengt Olsson, som varit rektor i Kävlinge i 23 år fram till 1998 får komma till tals:

"Olsson menar att redan när han läste till lärare på 60-talet fanns det onda tecken. Skolan skulle bli en spjutspets mot framtiden, sade man, skapa en ny och bättre människa. Han tyckte att metoderna såg ut att ta fram det sämsta ur den gamla. Grupparbete i stället för lektioner ... ”Men i ett lag av barn tar de starka över och stöter ut dem som avviker.” Och varför skulle brist på hyfs kallas något annat? Det var auktoritärt, kom det att heta, att be eleven ta av mössan."

Andra lärare ger liknande exempel på införandet av den nya pedagogiken:

”De slog sönder hela undervisningen. Jag skulle vara i en klass i tre veckor, sedan i nästa och i nästa. 210 elever under en termin. Somliga hann jag aldrig träffa – men skulle ge dem omdömen – i fyra ämnen! Det var ’tematisk undervisning’.”

"I stället för matte, svenska, historia skulle det vara ’Sex och kärlek’ eller ’Vatten’. I åtta veckor!"

En av de nya rektorerna fick i uppdrag att förändra det pedagogiska ledarskapet i grunden Hennes krav citeras:

"lärarna var för inriktade på ”faktakunskaper”, vilket var gammaldags. Deras kunskapssyn var fel. Och de tog för mycket plats, det skulle vara mer elevstyrd undervisning, inte ”lärarstyrd”. ”Elevernas mående” måste stå i centrum. De skulle lära sig att analysera och dra slutsatser på egen hand. ”Problembaserat lärande”. Också ämnena tog för mycket plats, det skulle vara tema, vilket är mera lustfyllt. Det finns ju så många andra kunskapskällor än läroböcker, som internet och mp3."

Ansvariga politiker ställde sig helt bakom rektorns intentioner att införa en mera "modern skola" vilket bl a innebar en skola "där elever lär sig att söka kunskap själva".

I den andra artikeln beskriver Zaremba inledningsvis missförhållandena i Gustav Adolfskolan i Landskrona, "Skräckskolan" kallad (i KvP):

"Det sköts raketer i korridorerna, bokhyllor vältes, ”hora” var ett gängse tilltalsord, elever örfilade upp lärare eller smetade in deras bilar med ägg. Somliga brukade papperskorgarna som pissoarer."

Därefter vidtogs motåtgärder som visade sig ohållbara men som kanske ska ses som en varning för framtiden:

"Kameror i korridorerna, kroppsvisitering vid entrén, förbud att gå på toaletten utan vuxet sällskap. Lärare som tolererade bråk eller könsord hotades med avsked."

Skolan stängdes. Skyddsombudet kommenterar:

"Man kan hantera fem bråkmakare, säger han, och fler brukar det sällan vara på en skola. Men här var de plötsligt sextio som gav djävulen i lektionerna."

Zaremba söker efter orsakerna till detta sammanbrott. Skyddsombudet menar att det var helt normala ungar som hamnat på fel ställe. De förstod inte vad som sades på lektionerna:

”’Här är det glest mellan träden’, säger jag. De undrar hur ’en glest’ ser ut. Är det ett djur? Jag får böja mig och visa skulten. Se här, glest mellan håren. De gick i åttan, men deras svenska var på årskurs tre. ’Hur skall jag veta var ordet står?’ Efter sju år i skolan visste de inte att slå upp i lexikonet, de kunde inte alfabetet. De hade ingen chans att hänga med. Kan man inte hävda sig i klassen på annat sätt ställer man till med bråk. "

En rad ytterligare exempel ges på bristande läsförståelse. Ett test från gymnasiet Åva i Täby relateras. Det bestod av en fyrasidig text. Svarade man fel på varannan fråga indikerade detta att man inte förstod om en insändare argumenterade för eller mot exempelvis RUT-avdraget. I den bästa klassen föll 25 procent igenom, i den svagaste 92 procent.

Läsforskaren Bo Sundblad, som i två decennier hävdat att läsförståelsen är nyckeln, får komma till tals:

"Han visar mig en undersökning från Jordbroskolan: elever i årskurs nio som hade svårt att förstå en enkel text som denna var underkända också i matte, engelska och andra ämnen. Varannan var född i Sverige. Det var avgjort inget fel på deras utförsgåvor. Men de saknade en basfärdighet. Dekrypteringen av orden tog så mycket av kortminnet i anspråk att det inte räckte till själva meningen."

Zaremba underbygger Sundblads tes med ett exempel från Haninge (där 40 procent inte klarade grundskolan). Där anställdes en ny chef för skolområdet, Mats Öhlin från Solna. Han konstaterade att Haninges skolor hade för låga ambitioner. Därför satte han igång med läsutvecklingsschemat, lus, och på två år blev Haninges skolor bland de bästa. I Brandbergen var det ena året bara 29 procent av tioåringarna som klarade matten, tre år senare 96 procent.

Men detta väckte opposition i lärarfacket. Ett reportage i Pedagogiska Magasinet vill att läsarna ska misstro denne Mats Öhlin. Rubriken är "Vart leder den hårda kontrollen?" och i ingressen hoppas man att det hela "skall spricka som en bubbla". Alla utom fackpedagogerna gör studiebesök i Haninge. Hur kunde detta komma sig? Zaremba riktar hård kritik mot Skolverket. Han menar:

"Eftersom andelen barn till utlandsfödda och lågutbildade var så hög, var det i sin ordning med undermåliga kunskaper. Denna värdering är numera svensk skoldoktrin och kallas Salsa (Skolverkets verktyg för lokala sambands­analyser). Skolverket anser att den som låter sig födas utomlands (eller av en konduktör) ådrar sig ett obotligt socialt handikapp. ... Man skall ta hänsyn till dessa fakta när man jämför skolornas resultat, menar Skolverket."

Om man ska vara kritisk till Zarembas ansats är det hans slutsats att "tre år av reformer" leder till att det inte finns kvar någon "skillnad i kunskaper mellan barnen till rik och fattig, svensk, somalier eller grek." Det är att dra för långtgående slutsatser (blart nov-09). Men uppenbarligen finns det ett samband mellan läsförståelse och framgång i en rad andra ämnen.

Tidigare art: Varför skattefinansierad skola? 7/4-11 | Forts: Om Zarembas tredje artikel 10/4

Läs även andra bloggares åsikter om utbildning, skola, läsförståelse, Zaremba, lärare, jämlikhet, betyg, samhälle, filosofi, politik på intressant.se