Arbetslösheten blir 6 % 2015 enligt KI - inte 4,8 som Borg tror

Sysselsättningsgraden blir snart bättre än i början av 00-talet. Men arbetslösheten sjunker bara till 6 procent enligt KI. Det beror bl a på att 60 procent av dem bara har grundskola medan 90 procent av de nya jobben kräver högre utbildning.

Konjunkturinstitutets marsrapport (pdf) kom igår. Den visar att sysselsättningen utvecklas mycket bra de närmaste fyra åren. Redan nästa år kommer sysselsättningsgraden att gå förbi siffran 76 procent, en siffra som tidigare nätt och jämt uppnåddes under IT-boomens slutskede i början av 00-talet. Därefter fortsätter jobben att öka och sysselsättningsgraden går över 78 procent. Det kan jämföras med drygt 73 procent under finanskrisen, se nedanstående diagram:

Detta visar att regeringens jobbpolitik har alla chanser att bli en riktig succé och ett starkt argument i valrörelsen 2014. Men finansminister Anders Borg har också gjort gällande att arbetslösheten ska utveckla sig på ett succéartat sätt och sjunka till 4,8 procent 2014 (bloggart 18/3) . Det innebär att han sticker ut huvudet ganska mycket i onödan. Regeringens politik med att öka arbetsutbudet leder ju automatiskt till att fler börjar söka arbete. Men alla de som tidigare skulle varit långtidssjukskrivna, förtidspensionerade eller utanför arbetskraften mfl är oftast svåra att anställa och det tar lång tid för dem att hitta ett jobb. Därför borde det finnas en förståelse för att arbetslösheten inte kan sjunka lika fort som sysselsättningen ökar.

Konjunkturinstitutet har en klart mer pessimistisk uppfattning om arbetslöshetens faktiska utveckling till 2015 än finansdepartementet och dessutom anser man att jämviktsarbetslösheten (Nairu) inte blir lägre än drygt 6 procent, se nedanstående diagram:

Av nedanstående tabell ser vi hur fortsättningen fram till 2015 ser ut. Arbetslösheten 2013-15 anges här med FiD:s prognos inom parentes: 6,6 (5,9), 6,3 (5,2), 6,0 (4,8) procent.

Den rad ovan som benämns "arbetsmarknadsgap" anger differensen mellan faktisk arbetslöshet och Nairu (som KI bedömer den). Vi ser att 2014 är den faktiska 6,3 och differensen -0,2; därefter passeras Nairu och 2015 är den faktiska arbetslösheten 6,0 procent, vilket är 0,2 procentenheter över jämvikten. Överhettningen förutspås alltså börja 2015. Kommer Riksbanken att tolerera detta? Det hänger på bedömningen av Nairu som Borg förutser ska sjunka:

Vi ser här en konflikt mellan KI och FiD när det gäller att bedöma hur lågt den faktiska arbetslösheten kan sjunka innan inflationen blir högre än 2 procent (gäller Nairu). Dessutom finns en skillnad i hur den förutsedda ekonomiska utvecklingen (inkl finanspolitiska stimulansåtgärder) kommer att påverka den faktiska arblösheten.

KI redovisar några diagram som jag menar illustrerar svårigheterna att sänka Nairu under drygt 6 procent. Först har vi hur kategorierna arbetslösa med avseende på långvarigheten har utvecklats:

Den begynnande lågkonjunkturen tenderar nu att reducera korttidsarbetslösheten (< 6 mån) och även den som varat upp till 60 veckor. Vi har däremot en ökning av dem som varit borta mer än 2 år och de är nu fler än 100 000 personer. Även de som varit borta 60 veckor till 2 år (tunn heldragen linje) har en dålig utveckling. Att dessa två grupper minskade kraftigt efter 90-talskrisen är sannolikt inget tecken på att dagens politik är sämre utan en följd av sjukskrivningar och förtidspensioneringar under Göran Perssons regeringsperiod. Här finns ett allt svårare problem för en konventionell arbetsmarknadspolitik (180 000 personer).

En betydande del av arbetslösheten finns bland lågutbildade. Nästan 20 procent av de grundskoleutbildade går arbetslösa mot 13 procent före krisen. Högkonjunkturen ser inte ut att kunna sänka denna nivå, se den kraftiga heldragna linjen i nedanstående diagram:

För dem med gymnasieutbildning finns det hopp. Högkonjunkturen ser ut att sänka arbetslösheten ner mot kanske normal nivå. För dem med högskoleutbildning verkar det mesta av arbetslösheten bero på strukturella faktorer. Konjunkturvariationen är någon procentenhet. Det stora problemet är att de nya jobb som skapas visar rakt motsatt bild, vilket i viss mån indikeras i nedanstående diagram:

Av de nyanmälda platserna, som varierar i absoluta tal med konjunkturutvecklingen, är det bara 10 procent som riktar sig mot grundskoleutbildade, som svarar för 60 procent av de arbetslösa. Intresset för gymnasieutbildade ser också ut att ha gått ner medan det ökat avsevärt för högskoleutbildade även under krisen. Här ser vi en förklaring till att antalet kvarsående lediga platser kan öka kraftigt utan att arbetslösheten sjunker (bloggart 30/3).

När politikerna ser den här typen av redogörelser reagerar de ofta med att lansera program för att utbilda de 60 procent arbetslösa med grundskola. Men hur stor del av dem med grundskola utgörs av personer som hoppat av en mera kvalificerad utbildning? Och en del med grundskola har ofullständiga betyg eller så låga betyg att teoretisk vidareutbildning framstår som ett skämt. Vi har här en del personer som snart kommer att ingå i "socialgrupp fyra" om ingenting görs (bloggart feb 2010).

Det är inte heller ökad yrkesutbildning för industrin som är lösningen på det stora problemet. För att inte fler med enbart grundskola ska bli arbetslösa är det naturligtvis viktigt. Men den grupp som inte heller väljer yrkesutbildning och som utgör en stor del av de arbetslösa måste något annat alternativ erbjudas.

Det är istället tjänstesektorn som måste efterfråga denna lågutbildade arbetskraft. Denna sektor måste få betala lägre löner (ev med statlig utfyllnad). Och påfundet att lägga på en 25-procentig fördyring i form av moms förefaller helt bakvänt. Det var när tjänstemomsen infördes 1991 som den strukturella arbetslösheten ökade (en stor del av effekten berodde dock på 90-talskrisen). Sänk därför tjänstemomsen ner mot noll procent så att efterfrågan på personliga tjänster ökar.

Var finns regeringens arbetsmarknadsminister i diskussionen om arbetslöshetsmålen? Hon heter Hillevi Engström om någon glömt det. Det är hennes åtgärder för att sänka Nairu som måste övertyga Riksbanken att Konjunkturinstitutet har fel. Annars blir det räntehöjningar som kanske gör slut på högkonjunkturen.

Läs även andra bloggares åsikter om arbetslöshet, nya jobb, jämviktsarbetslöshet, Nairu, sysselsättning, arbetslinjen, jobbpolitik, Anders Borg, regeringen, ekonomi, arbetsmarknad, politik på intressant.se