fredag, april 01, 2011

Arbetslösheten blir 6 % 2015 enligt KI - inte 4,8 som Borg tror

Sysselsättningsgraden blir snart bättre än i början av 00-talet. Men arbetslösheten sjunker bara till 6 procent enligt KI. Det beror bl a på att 60 procent av dem bara har grundskola medan 90 procent av de nya jobben kräver högre utbildning.

Konjunkturinstitutets marsrapport (pdf) kom igår. Den visar att sysselsättningen utvecklas mycket bra de närmaste fyra åren. Redan nästa år kommer sysselsättningsgraden att gå förbi siffran 76 procent, en siffra som tidigare nätt och jämt uppnåddes under IT-boomens slutskede i början av 00-talet. Därefter fortsätter jobben att öka och sysselsättningsgraden går över 78 procent. Det kan jämföras med drygt 73 procent under finanskrisen, se nedanstående diagram:

Detta visar att regeringens jobbpolitik har alla chanser att bli en riktig succé och ett starkt argument i valrörelsen 2014. Men finansminister Anders Borg har också gjort gällande att arbetslösheten ska utveckla sig på ett succéartat sätt och sjunka till 4,8 procent 2014 (bloggart 18/3) . Det innebär att han sticker ut huvudet ganska mycket i onödan. Regeringens politik med att öka arbetsutbudet leder ju automatiskt till att fler börjar söka arbete. Men alla de som tidigare skulle varit långtidssjukskrivna, förtidspensionerade eller utanför arbetskraften mfl är oftast svåra att anställa och det tar lång tid för dem att hitta ett jobb. Därför borde det finnas en förståelse för att arbetslösheten inte kan sjunka lika fort som sysselsättningen ökar.

Konjunkturinstitutet har en klart mer pessimistisk uppfattning om arbetslöshetens faktiska utveckling till 2015 än finansdepartementet och dessutom anser man att jämviktsarbetslösheten (Nairu) inte blir lägre än drygt 6 procent, se nedanstående diagram:

Av nedanstående tabell ser vi hur fortsättningen fram till 2015 ser ut. Arbetslösheten 2013-15 anges här med FiD:s prognos inom parentes: 6,6 (5,9), 6,3 (5,2), 6,0 (4,8) procent.

Den rad ovan som benämns "arbetsmarknadsgap" anger differensen mellan faktisk arbetslöshet och Nairu (som KI bedömer den). Vi ser att 2014 är den faktiska 6,3 och differensen -0,2; därefter passeras Nairu och 2015 är den faktiska arbetslösheten 6,0 procent, vilket är 0,2 procentenheter över jämvikten. Överhettningen förutspås alltså börja 2015. Kommer Riksbanken att tolerera detta? Det hänger på bedömningen av Nairu som Borg förutser ska sjunka:

Vi ser här en konflikt mellan KI och FiD när det gäller att bedöma hur lågt den faktiska arbetslösheten kan sjunka innan inflationen blir högre än 2 procent (gäller Nairu). Dessutom finns en skillnad i hur den förutsedda ekonomiska utvecklingen (inkl finanspolitiska stimulansåtgärder) kommer att påverka den faktiska arblösheten.

KI redovisar några diagram som jag menar illustrerar svårigheterna att sänka Nairu under drygt 6 procent. Först har vi hur kategorierna arbetslösa med avseende på långvarigheten har utvecklats:

Den begynnande lågkonjunkturen tenderar nu att reducera korttidsarbetslösheten (< 6 mån) och även den som varat upp till 60 veckor. Vi har däremot en ökning av dem som varit borta mer än 2 år och de är nu fler än 100 000 personer. Även de som varit borta 60 veckor till 2 år (tunn heldragen linje) har en dålig utveckling. Att dessa två grupper minskade kraftigt efter 90-talskrisen är sannolikt inget tecken på att dagens politik är sämre utan en följd av sjukskrivningar och förtidspensioneringar under Göran Perssons regeringsperiod. Här finns ett allt svårare problem för en konventionell arbetsmarknadspolitik (180 000 personer).

En betydande del av arbetslösheten finns bland lågutbildade. Nästan 20 procent av de grundskoleutbildade går arbetslösa mot 13 procent före krisen. Högkonjunkturen ser inte ut att kunna sänka denna nivå, se den kraftiga heldragna linjen i nedanstående diagram:

För dem med gymnasieutbildning finns det hopp. Högkonjunkturen ser ut att sänka arbetslösheten ner mot kanske normal nivå. För dem med högskoleutbildning verkar det mesta av arbetslösheten bero på strukturella faktorer. Konjunkturvariationen är någon procentenhet. Det stora problemet är att de nya jobb som skapas visar rakt motsatt bild, vilket i viss mån indikeras i nedanstående diagram:

Av de nyanmälda platserna, som varierar i absoluta tal med konjunkturutvecklingen, är det bara 10 procent som riktar sig mot grundskoleutbildade, som svarar för 60 procent av de arbetslösa. Intresset för gymnasieutbildade ser också ut att ha gått ner medan det ökat avsevärt för högskoleutbildade även under krisen. Här ser vi en förklaring till att antalet kvarsående lediga platser kan öka kraftigt utan att arbetslösheten sjunker (bloggart 30/3).

När politikerna ser den här typen av redogörelser reagerar de ofta med att lansera program för att utbilda de 60 procent arbetslösa med grundskola. Men hur stor del av dem med grundskola utgörs av personer som hoppat av en mera kvalificerad utbildning? Och en del med grundskola har ofullständiga betyg eller så låga betyg att teoretisk vidareutbildning framstår som ett skämt. Vi har här en del personer som snart kommer att ingå i "socialgrupp fyra" om ingenting görs (bloggart feb 2010).

Det är inte heller ökad yrkesutbildning för industrin som är lösningen på det stora problemet. För att inte fler med enbart grundskola ska bli arbetslösa är det naturligtvis viktigt. Men den grupp som inte heller väljer yrkesutbildning och som utgör en stor del av de arbetslösa måste något annat alternativ erbjudas.

Det är istället tjänstesektorn som måste efterfråga denna lågutbildade arbetskraft. Denna sektor måste få betala lägre löner (ev med statlig utfyllnad). Och påfundet att lägga på en 25-procentig fördyring i form av moms förefaller helt bakvänt. Det var när tjänstemomsen infördes 1991 som den strukturella arbetslösheten ökade (en stor del av effekten berodde dock på 90-talskrisen). Sänk därför tjänstemomsen ner mot noll procent så att efterfrågan på personliga tjänster ökar.

Var finns regeringens arbetsmarknadsminister i diskussionen om arbetslöshetsmålen? Hon heter Hillevi Engström om någon glömt det. Det är hennes åtgärder för att sänka Nairu som måste övertyga Riksbanken att Konjunkturinstitutet har fel. Annars blir det räntehöjningar som kanske gör slut på högkonjunkturen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

5 Comments:

At 01 april, 2011 17:26, OpenID savecapitalism said...

Ursäkta om jag är ful och märker ord, men exklusive politik skulle naturligtvis "jämviktsarbetslösheten" vara 0%. Arbetslöshet är trots allt ett problem skapat av politiker och fackförbund, inte ett naturligt förekommande fenomen. Måhända att det finns tillfällig "friktionsarbetslöshet" men det är ju sällan det vi talar om vanligtvis.

 
At 01 april, 2011 19:27, Blogger Per-Olof said...

Naturligtvis skulle "jämviktsarbetslösheten" vara 0% exklusive politik eftersom det är politiska beslut som gör arbetskraften för dyr. Skulle du efterfråga 1 kg potatis om 1 kg kostar 1 miljon kr?

En riktig trams-teori är att lönerna skapar företagens efterfrågan på konsumentprodukter. För vilket alternativ är riktigt?

A) Om lönerna höjs med 100 miljarder kr och en anställning kostar arbetsgivaren 250 000 kr, skulle antalet anställda också öka med 400 000 pga en högre efterfrågan på 100 miljarder kr.

B) Företagen skaffar arbetskraft innan de producerar varor och tjänster. Företagen betalar ut lönerna innan de kan få in försäljningsintäkter ifrån sin produktion. Om lönerna höjs med 100 miljarder kr och en anställning kostar arbetsgivaren 250 000 kr, skulle antalet anställda minska med 400 000 eftersom företagens kostnader ökar med 100 miljarder kr.

 
At 02 april, 2011 00:23, Anonymous Anonym said...

Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

 
At 02 april, 2011 01:42, Blogger Danne Nordling said...

savecapitalism, diagrammet från finansdepartementet, som du syftar på, har sannolikt getts rubriken "Exklusive politik..." av Anders Borg. Han syftar (tror jag) på att utan politik för stimulerat arbetsutbud och uppstramning av bidragssystemen skulle jämviktsarbetslösheten framgent ligga ett par procentenheter högre.

Redan detta är felaktigt. Med större arbetsutbud söker fler arbete och då blir fler arbetslösa (åtminstone initialt). Det skulle i teorin kunna leda till att fler lediga jobb kunde besättas så att arbetslösheten minskade till den ursprungliga nivån. Teoretiskt sett skulle alltså sysselsättningen (inte arbetslösheten) kunna förbättras. Men i praktiken visar det sig att det nu finns fler lediga jobb i relation till arbetslösheten än jämfört med tidigare (beveridgekurvan har skiftat utåt). Det måste alltså vara en ny och i stort sett okänd "politik" som ska sänka jämviktsarbetslösheten som Borg förutspår i det blåa diagrammet.


Låt oss därefter göra ett tankeexperiment med ren marknadsekonomi och ställa frågan om arbetslösheten kan bli 0% som även Per-Olof är inne på. Vi kan ha friktionsarbetslöshet när folk vill byta jobb. Kan vi ha konjunkturarbetslöshet? Alla fria ekonomier hittills har haft konjunktursvängningar. En doktrinär "österrikare" kan möjligtvis hävda att detta beror på "politik" och inte den fria ekonomins sätt att fungera. Tyvärr har den österrikiska skolan inte kunnat övertygande visa att det inte skulle bli konjunktursvängningar utan denna "politik".

I varje fall skulle utifrån kommande kriser kunna ge upphov till arbetslöshet i Sverige. Vi kan ta fallet med en internationell finanskris som leder till att de svenska bankerna förlorar pengar och kapitalbasen minskar. För att kompensera detta slutar bankerna att ge lån till företagen och driver istället in lån från de minst lönsamma företagen som då går i konkurs. Då får vi plötsligt arbetslöshet.

Eftersom det finns en risk för arbetslöshet har folk sparat pengar och tagit försäkringar på marknaden. De kan också leva på släktingar och vänner eller sälja sina ägodelar. Arbetslöshet kan alltså förekomma under en avsevärd tid när man söker arbete under en kris.

Min slutsats blir att det inte i något system går att få ner arbetslösheten till nästan 0%.
/DNg

 
At 02 april, 2011 09:14, Anonymous Ante said...

Massor med jobb som utförs av dom som har högskole och gymnasie utbildning kan utföras av dom som bara har grundskola.

Inom industrin där jag tididgare jobbat arbetar många med högskola och gymnasieutbildning med montering och andra enkla jobb som inte kräver mer än grundskola.

Arbetsgivarna väljer dom med högre utbildning än grundskola för att dom finns tillgängliga, inte för att det krävs för att klara jobbet.

Det har blivit en inflation i utbildning. Där det tidigare räckte med gymnasieutbildning krävs det idag högskoleutbildning utan att jobbet blir bättre utfört.

Många gånger skulle en "lågproduktiv" med bara grundskola göra ett bättre jobb än den med högskoleutbildning på dessa enklare jobb. Det beror på att den med högskola känner sig misslyckad och missnöjd med att ha ett enkelt jobb trots sin utbildning.

Om man vill sänka jämviktsarbetslösheten måste vi hålla nere lönerna under en längre period trots att det uppstår brist på arbetskraft. Då kommer arbetsgivare börja anställa bland dom med sämre utbildning och leta rätt på folk som har hög utbildning men gör jobb som inte kräver mer än grundskola (dom finns det gott om).

När dom som har hög utbildning lämnar sina "grundskolejobb" kommer fler med bara grunskola få jobb.

Det svåra är att hålla nere löneökningarna när vi får brist på arbetskraft.

 

Skicka en kommentar

<< Home