Nu demolerar tigermamman jämlikheten som politisk idé
Kräv högsta betyg av barnen, anser en kinesisk "tigermamma". Den västerländska mesigheten är förlegad. Jämlikheten som politisk utjämningsidé kanske håller på att överges?
Vi har de senaste dagarna sett en massiv attack på den svenska jämlikheten inom utbildningsväsendet. I söndags och tisdags skrev Maciej Zaremba i DN två långa artiklar om den misslyckade skolan [smf]. Idag skriver professor Inger Engkvist om den finska skolan i DN:s kulturdel där hon jämför med den dåliga svenska skolan. Huvudledaren i DN slår också ett slag för den "glömda läraren". Och Kvällsöppet med Lennart Ekdal handlade idag om satsningen på elitklasser och "tigermamman" Amy Choua som skrivit en bok om kinesisk disciplinuppfostran.
Diskussionen i Kvällsöppet tog först upp satsningen på elitklasser i högstadiet med betoning på matematik och naturvetenskap. Det är fråga om 900 elever. Jan Björklund angav detta som en procent av eleverna. En ganska svag vänsterpartist, Rossana Dinamarca, försökte göra gällande att detta skulle förstöra skolresultaten för alla. Jämlikheten hade hon gett upp om att försvara. Som politisk idé verkade den avsomnad.
Kinesisk hårdkörning som tigermamman tillämpat på sina två döttrar var väl inte något ideal men kritiken var förvånansvärt tam. Folk som intervjuades på sta'n tyckte överlag att svensk uppfostran var för mesig. En enkät som TV4 arrangerade gav resultatet 52 procent som ansåg den vara för mesig och 36 procent som svarade nej.
Det som bara framskymtade var att alla barn naturligtvis inte är lika och därför inte kan köras med så att de ska få toppbetyg. Rimligtvis är det sådant som medför att japanska barn mår dåligt enligt en undersökning som relaterades. I Finland väljer hälften av ungdomarna vid 15 års ålder en praktisk utbildning, skriver Enkvist. Det skulle säkerligen minska otrivseln även i den svenska skolan.
Vi ser idag kanske både resultaten av flumskolan som ska göra alla jämlika på en låg nivå och resultatet av 40 års tjatande om "klyftor" som till slut medfört att nya idéer ses som intressanta. Det är enligt min mening hög tid att Sverige ändrar sin nivelleringsinställning om vi ska hålla oss kvar som en avancerad industrination med hög levnadsstandard. Då måste också marginalskatterna reformeras.
Fortsättning: Skattefinansierad utbildning - vilket är syftet? 7/4-11
Läs även andra bloggares åsikter om jämlikhet, skolan, tigermamman, Amy Choua, nivellering, klyftor, filosofi, politik på intressant.se
Etiketter: utjämning
posted by Danne Nordling @ 23:59
3 comments
3 Comments:
Kan inte riktigt se behovet av elitklasser, men väl möjlighet att välja mellan allmän och särskild kurs som man faktiskt kunde på det flummiga "70-talet".
I grunden är problemet större - dvs föräldrarnas beteende.
Prioriterar man fotbollsträning framför läxor, samtal och umgänge med barnen så får man den här utvecklingen.
Det börjar redan (som nämndes i radion i morse men som man kunnat se varhelst man ser en förälder med barn i barnvagn) i småbarnsåren där föräldrar går och pratar i mobiltelefonen istället för med barnet när de är ute och går med barnvagn eller med andra föräldrar i sandlådan men inte barnet/en.
PKo, en hypotes som lanserades i radion är att framåtvända barnvagnar försämrar barnens språkutveckling. Denna språkförståelse är central för skolans sätt att fungera framgångsrikt. Detta är nödvändigt för att upprätthålla ett nåorlunda fungerande samhälle.
Men det finns ett annat problem och det är att säkra Sveriges relativa försprång internationellt sett. Om vi inte befinner oss i den teknologiska fronten är risken stor att vi måste konkurrera med lönenivåerna istället. Och då kan det bli lönesänkningar i absoluta tal i Sverige.
Därför behöver vi experimentera med alla olika möjligheter att befrämja en fortsatt högteknologisk utveckling. Elitklasser är ett led i detta experimenterande.
/DNg
Till yrket är vi föräldrar civilingenjörer, men som förälder är min erfarenhet begränsad till en son.
Vi fokuserade från början på att utveckla hjärnan mer än kroppen. Vi pratade med honom från första början, vi tränade multiplikationstabellen när vi var ute och gick, ett tal för varje steg. Vi har aldrig pratat barnspråk, alltid behandlat honom som tänkande. Förklarat nyheterna på teve.
Det har haft positiva och negativa effekter. Till de negativa hör att han aldrig har passat in i skolan. Alltid legat par år före. Han har hoppat en klass (tvåan), men mer tyckte vi inte att han kunde hoppa eftersom det hade fått honom ur den nivå han passade socialt/känslomässigt.
Vi var tvungna att välja den friaste friskolan vi kunde hitta för att annars blev lärarens disciplin till en plåga (jag tror inte längre på Björklunds skola) - tvingas göra enkla läxor när man sedan länge passerat det stadiet.
I fyran lånade vi matteböcker från olika nivåer och han var då mitt i högstadiet I femman började låta honom räkna i våra gamla gymnasieböcker från Na. I nian har han tentat av hela gymnasiematten utom e, som är på gång. De flesta ämnen utom gymnastik är han långt före årsklassens nivå.
Jag tror inte att detta beror på överdriven intelligens utan på att vi lockat honom. Vi har visat på möjligheter, vi har hjälpt honom och räknat med honom, men inte mer än vad han annorstädes hade fått lägga på läxläsning. Det är bara inför gynasiets matteprov som vi drivit läxläsning - risken vore annars att han får leva med låga betyg.
Utbildningsprestationer är väldigt mycket fråga om uppväxt miljö. En fungerande skola hjälper till, men fungerar det inte så råkar de som inte har föräldrar med tid, förmåga och intresse mest illa ut.
Bakåtvända barnvagnar är en liten fråga, de flesta föräldrar skulle antagligen inte inse och ta vara på potentialen. Satsa på närvaro i hemmet (man behöver inte resa i arbetet varje vecka och lämna bort sina barn), se barnen hemma, umgås, prata/diskutera väsentligheter, titta på kunskapskanalen/BBC lika mycket som film (eller mycket mer) och förklara och diskutera vad det är ni ser, så har vi kommit långt.
Skicka en kommentar
<< Home