Äganderätten har evolutionära rötter

Föreställningar om äganderätt är oerhört mycket äldre än politiken. Ägandet av byte och bindningar mellan könen är en förutsättning för att tvåbenta löpare på savannen genetiskt kunde utvecklas från trädlevande föregångare till människan.

Från vänsterhåll har ofta framhållits att äganderätten är en politisk konstruktion av det borgerliga samhället för att det ska fungera bättre (se min artikel om boken The Myth of Ownership av Nagel och Murphy mars-08). Eftersom äganderätten är artificiell har staten en obegränsad beskattningsrätt, är argumentet. Den romantiske svärmaren JJ Rousseau går ännu längre och hävdar att äganderätten till mark är en bluff som borde ha förhindrats redan från början. Den "ädle vilden" kände inte till äganderätten utan levde i en ursprunglig kommunism fredligt tillsammans med sina likar, enligt Lasse Berg (bloggart mars-11).

Jag vill hävda att äganderättsföreställningar är miljoner år gamla och en evolutionär förutsättning för att människan kunde bli människa. Detta framgår av nyare evolutionsbiologisk forskning som ställt upp teorier om varför människoaporna kom ner från träden och reste sig på två ben på Afrikas savanner. Min argumentation följer boken Därför vill vi vinna av evolutionsforskaren Josef H Reichholf (Daidalos 2010).

Det började med människans förfäder i släktet Australopithecus som övergav schimpansernas och bonoboernas fruktdiet till förmån för kött. Genom att lyckas skaffa kött regelbundet kunde våra förfäder få fler överlevande barn som kunde fortplanta och förstärka dessa framgångsrika egenskaper. Detta fordrade att köttet också kom fram till de barnalstrande honorna. Att dela med sig till honorna blev viktigt för de sprintande hannarna som sökte färska kadaver på savannen. Den våghalsige löparen hade två mål: dels bytet som fordrade snabbhet innan det som fanns kvar av kadavren åts upp av gamar och hyenor och dels familjen som måste förses med köttstycken för att hans gener skulle fortplantas.

Människan skiljer sig från aporna genom att ungarna inte bara försörjs av modern. Men om de duktigaste hannarna i gruppen enbart hade tagit risken att hämta kött hade det ökat de försiktiga och fega hannarnas förmåga att fortplanta sig och därmed minskat den genetiska förmågan att skaffa näringsrik föda. Därför måste de lösligare koalitionerna hos en tätt sammanhållen grupp av t ex schimpanser ersättas med hierarkier där bytet som de högst rankade kommer hem med blir till "egendom". Ägandet av detta blir jämförbart med "ägandet" av honor för fortplantning som kontrolleras genom det rankingsystem som är en förutsättning för att de framgångsrika löparna ska kunna sprida sina gener vidare.

Vi ser av detta att bonoboernas sociala system med kommunistisk kvinnogemenskap och där gruppen kollektivt drar omkring för att skaffa frukter med lägre näringsinnehåll än kött inte skulle ha kunnat frambringa några dristiga löpare på två ben. Varför skulle de ta risker? Utan äganderätt och kontrollerat sex genom bindningar mellan individuella hanar och honor skulle en framgångsrik jaktegenskap bli en genetisk återvändsgränd. Genom övergivandet av kollektivismen uppstod dock starkare konkurrens.

Nästa steg blev att "den starkes rätt" ersattes med "den förstes rätt". Denna är början till en mera abstrakt äganderättsföreställning som också utvecklades evolutionärt. Eftersom förmågan att springa upprätt med ledning av gamarnas ansamling ovanför ett kadaver inte var perfekt från början måste de bättre löparna ha kunnat föröka sig bättre. (Jag hoppar över invändningen att starka men "lata" hannar borde ha kunnat göra det ännu bättre genom våldtäkter.) Detta sker genom att den som vunnit kapplöpningen får behålla bytet för sin familj och enbart behöver dela med sig av överskottet.

Ofta är bytet så stort att den förste som hittar det inte kan tillgodogöra sig allt. De kamrater från gruppen som också deltar i "jakten" kan få del av bytet om den förste inte blir fråntagen sin först valda del. Framgången för gruppen blir större genom samarbete. Att komma tvåa eller trea är också en prestation. De som inte längre är duktiga löpare kan ändå försvara kvinnor och barn och få sin beskärda del av bytet. Samarbete och arbetsdelning har uppenbarligen kunnat utvecklas långt före uppkomsten av jordbrukande kulturer, framhåller Reichholf.

Mot denna teori står teorin att människan är utpräglat kollektivistisk utan ursprungliga föreställningar om äganderätt (utom till personliga småsaker). Beviset är san-folkens levnadssätt i södra Afrika (bushmännen i Kalahari) som präglas av en primitiv kommunism som tillskrivs människans ursprungliga altruistiska natur till skillnad från andra naturfolks. Kan san-folken i själva verket vara orepresentativa? Det är svårt att se att generell altruism av det slag som karaktäriserar de utrotningshotade bonoboerna, skulle ha kunnat utgöra grunden för den mänskliga evolutionen.

Läs även andra bloggares åsikter om äganderätt, evolution, altruism, bonoboer, evolutionsbiologi, sociobiologi, apor, Lasse Berg, kommunism, gener, samhälle, filosofi, politik på intressant.se