Lyckoindexet ökade nog av bin Ladins brutala död

Att tillfredsställa folks skadeglädje ökar lyckan. Borde lyckoforskningen applådera? Utilitarismen har fått en delseger. Lasse Bergs bestraffningsansats likaså. Men är det inte filosofiskt fråga om det 'naturlaistiska misstaget'?

Författaren Lena Andersson skrev en kolumn i DN igår 7/5 som sammanfattade en klassiskt civiliserad syn på hur brottslingar borde behandlas och då speciellt Usama bin Ladin. Rubriken var "Den nya juridiken" och är en vidräkning med att Sverige nu tillsammans med USA och andra "plötsligt hyllar dödsstraff och straff utan rättegång". Hon skriver:

"[N]u nu har CIA:s och vilda västerns logik och moral blivit våra. Misshagliga personer bör avrättas summariskt, gärna på främmande territorium."

Jag skulle beskriva detta som en viktig seger för utilitarismen. Denna moralfilosofiska lära har under lång tid kritiserats för sin egenartade syn på rätt och rättvisa. Mänskliga rättigheter är "nonsens på styltor" sade lärans grundare Jeremy Bentham redan på 1700-talet. Och en klassisk invändning är att det kan vara moraliskt rätt att straffa en oskyldig om det leder till större lycka i samhället än att straffa den skyldige.

Nu var väl Usama bin Ladin inte precis oskyldig. Men en omedelbar avlivning gav sannolikt upphov till ett mycket större välbefinnande än en besvärlig rättegång som Andersson beskriver med orden:

"Där skulle ha yttrats en och annan sanning om USA:s geopolitik som inte vore till prydnad för friheten. En tyrann har inte fel i alla sina analyser, en demokrat har inte rätt i alla sina."

Någon kanske invänder att det inte är lyckokalkyler som vägledde Barack Obama. Det kanske kan stämma i mera formell mening. Men känslan för hur konsekvenserna ska bedömas finns där sannolikt. Nu har också lyckoforskningen satt strålkastarljuset på folks känsla av välbefinnande och livstillfredsställelse. "Det borde göras medvetna politiska insatser för att öka folks lycka." Något i den stilen var sannolikt bakgrunden till att Miljöpartiet motionerade om att mera uppmärksamhet borde ägnas i politiken åt lyckoforskningen (bloggart 5/5-11).

Att låta olika mekaniska lyckoindex få inflytande över politiken verkar dock vara betänkligt. Om lyckoindex ökar genom att skicka ut agenter "med rätt att döda" så ska politikerna hellre göra detta än att försöka lagföra brottslingar och terrorister i civiliserade former. Det finns andra svårigheter också. Om en grupp får en minskning i sitt lyckoindex och en annan en ökning, hur ska politikerna avgöra olika åtgärders berättigande i så fall? Utilitarismen är i själva verket en orimlig idé. Detta drabbar också en eventuell lyckopolitik.

Men det finns också biologisk-psykologiska motiveringar för en starkare inriktning på hämnd och skadeglädje. Hjärnforskningen börjar alltmer komma fram till att snabba beslut om hämnd och bestraffning och attityderna till dessa fattas i den del av hjärnan som kallas amygdala. Det är här alla de primitiva känslorna finns (bloggart 6/5-11). Denna forskning visar att upplevelserna av hämnd faktiskt ger en sorts lustkänslor. Man talar ju också om 'skadeglädje'. Den som nu tydligast betonar sådana känslors berättigande i ett modernt samhälle är författaren Lasse Berg. Avund, skam och skadeglädje är underskattade, menar han i sin nya bok (bloggart 4/5-11).

Om en handling ger goda upplevelser i människors hjärnor, enligt objektiva mätningar, är då handlingen också god i moralisk mening? Moralfilosoferna det senaste seklet har avvisat att detta synsätt är alltigenom korrekt. Det brukar kallas det 'naturalistiska misstaget'. Om något är naturligt betyder det inte att det också är moraliskt gott. Det krävs mer än en hänvisning till naturliga förhållanden för att avgöra den moraliska halten hos en handling. Ytterst är det denna invändning som Lena Andersson borde ha anfört i sin artikel.

Andra bloggar om: Lyckoforskning, utilitarism, Usama bin Ladin, Barack Obama, 11 september, skadeglädje, hämnd, terrorism, Lasse Berg, moral, filosofi, politik på intressant.se