Avundsjuka är bra för jämlikhet, sa Lasse Berg

Skam, skadeglädje och avund är underskattade känslor för att bygga ett samhälle. Grundvalen för detta samhälle - vår existens - är jämlikhet. Samvetets övervakning måste komma till sin rätt. Detta är ett av budskapen i Bergs nya bok.

I boken Skymningssång i Kalahari argumenterar författaren Lasse Berg inte bara för att människan är medfött osjälvisk utan också för att en del andra äldre egenskaper är bra. Traditionellt har dessa kallats primitiva och man har i Västerlandet gärna sett att den kulturella utvecklingen har förfinat de flesta människor så att primitiviteten undertryckts. Men Berg, som har studerat en del ursprungsfolk, vill precis som J J Rousseau hävda motsatsen. Kulturen har förstört oss. Sålunda borde vi återinföra Jantelagen (bloggart 4/4-11). Dessutom är skam, avund och liknande känslor underskattade.

Själva huvudtesen i Skymningssång ska jag ta upp i ett särskilt sammanhang (29/6-11). Här ska jag enbart kommentera avsnittet i boken som är rubricerat Skam, skadeglädje och avund. Berg är verkligen bakåtsträvande på ett sätt som inte ens är reaktionärt utan mer än så - atavistiskt, dvs han vill gå tillbaka många generationer för att hitta sitt ideal. Ordet atavism kommer från latinets atavus som betyder 'stamfader i femte led'. Han skriver:

"Skam är verkligen en underskattad känsla, med oförtjänt dåligt rykte. Det är dags att återupprätta skamkänslorna, bejaka dem och erkänna dem för vad de är: grundvalen för vår existens."

Lasse Berg driver tesen att vår känsla för moraliska värden - att inte skada och bedra samt hjälpas åt - inte är medfödd men att den växer fram tidigt. Detta sker genom en medfödd vilja att bestraffa dem som bryter mot de nämnda universella moraliska buden. Denna bestraffningsvilja hänför han till en underliggande preferens för jämlikhet. Enligt laboratorieexperiment skulle de som bryter mot normerna bestraffas olika hårt med avseende på om de uppfattades som "rika". Han skriver:

"[N]är vi i olika spelexperiment får möjligheten att bestraffa eller belöna någon ekonomiskt så råkar de rika värst ut. Även om det kostade försökspersonen så axlar de själva bördan att sätta åt de rikare mest."

Vad som inte framgår är huruvida denna olikhet i bestraffningsbeteende är ett utflöde av en vilja att passa på att åstadkomma utjämning eller om det helt enkelt bygger på en känsla av att rika måste få känna på en större absolut försämring för att en likvärdig effekt ska uppnås. Berg menar att det inte går att särskilja sanktioner för att främja samarbete från dem som utgör försök att skapa jämlikhet.

Här finns förklaringen till skadeglädjen, menar Berg och kommer med en egendomlig motivering:

"Vi tål av naturen inte att någon skor sig på vår eller andras bekostnad, då blir vi avundsjuka, vilket i en samlargrupp underlättar det svåra jämlika delandet. Avundsjuka och skadeglädje har varit mänskliga överlevnadsmekanismer."

Detta är för det första ett hävdande att preferenserna för jämlikhet och utjämning är genetiskt betingade. Den forskning som Ernst Fehr utfört med experiment med ganska små barn tyder snarare på att det genetiskt finns ett visst tillmötesgående beteende, nästan ingen altruism och en hel del missunnsamhet. (bloggart 12/10-10). Men även Fehr försöker tolka sina resultat som bevis för strävan efter utjämning.

För det andra kan man rimligen inte beskriva beskriva harmen över att andra skor sig på vår bekostnad som avundsjuka. Denna term borde reserveras för att andra gynnas av en tredje kraft mera än vi själva. Vi blir inte avundsjuka på tjuven eller bedragaren. Men vi blir ibland avundsjuka på grannen eller arbetskamraten som tjänar mer än vi själva.

I filosofisk mening är avundsjuka en mera permanent känsla av harm över skillnader som uppfattas som legitima. Därför är det inte motiverat att kritisera någon för avund som påtalar icke-legitima skillnader. Den arbetskamrat som blir befordrad genom inställsamhet mot chefen är vi inte avundsjuka på eftersom vi själva aldrig skulle använda sådana metoder. Däremot kan vi hysa agg till personen ifråga och kräva rättvisa.

Den filosofiska diskussionen om utjämning och avundsjuka handlar därför om vilka kriterier för skillnader som kan uppfattas som legitima. Socialister kan t ex avvisa högerns kritik mot att deras utjämningskrav skulle vara betingade av avundsjuka, därför att alla skillnader i ekonomisk standard, som inte är betingade av skillnader i ansträngning, ska anses vara icke-legitima. Detta sätt att undkomma anklagelsen om avund utgör en särskild diskussion.

Lasse Berg vill ta ursprungsfolkens sätt att leva till intäkt för mer ömsesidig kontroll. Det räcker inte med den yttre kontrollen. Han skriver:

"Samarbetet skulle raseras av alla smygfuskare om evolutionen inte också utrustat oss med en inre polis som ser och hör allt, och kan vara vara betydligt svårare att lura än gruppens egna ordningsmän. --- Det är alltså Homo sapiens imponerande anlag för att känna skam det gäller. Det är inte bara de yttre ögonen som håller oss i schack, det är också vårt samvetes ständigt påslagna övervakningskamera. (s 269)"

I alla kulturer kan vi överväldigas av hemska skamkänslor, menar Berg. Det ska vi vara tacksamma för. "Skammen hjälper oss att göra det rätta." Men vad som är det rätta kan variera (i detaljerna) och är en följd av sociala konventioner. Det förfaller vara ett betänkligt budskap. Den västerländska utvecklingen på barnuppfostrans område har i sjuttio år gått ut på att frigöra oss från skam- och skuldbeläggning av en rad mer eller mindre godtyckliga normöverträdelser. Ska vi gå tillbaka till den moralistiska tekniken med det onda samvetet som hjälpmedel och överträdelser på det sexuella området som det verkligt manipulativa instrumentet?

Jag får vissa obehagskänslor inför Lasse Bergs bakåtsträvande budskap där det gamla auktoritära samhället framhålls som ett ideal. Naturligtvis är det orealistiskt att vrida klockan tillbaka uppåt 100 år på det moraliska området. Men när försök görs under utjämningens banér finns det alltid några som tar intryck och kan hitta på dumheter. Sist och slutligen utgör resonemanget kanske en indikator för hur idealistiska vänstermänniskor innerst inne tänker. Och det är ingen tilltalande indikation.

Läs även andra bloggares åsikter om människans natur, skam, skuld, samvete, avund, skadeglädje, avundsjuka, altruism, jämlikhet, utjämning, Lasse Berg, Kalahari, vänstern, moral, filosofi, samhälle, politik på intressant.se