Äntligen har vi fått en kompetent socialförsäkringsminister

Den nye socialförsäkringsministern utsattes för en skur av frågor om de nya sjukreglerna i Ekot. Men han blev aldrig svarslös och behöll hela tiden sitt goda humör. Kristersson framstår som både kompetent och medmänsklig. Däremot hade sakintresserade lyssnare nog svårt att följa med i alla detaljerna.

Socialföräkringsminister Ulf Kristersson var idag 30/4 gäst hos Ekots lördagsintervju. Han utfrågades av Mari Forssblad. Den första frågan rörde kyrkans sk påskupprop mot sjukreglerna och utförsäkringen. Kristersson hade stor respekt och förståelse för aktionen. Det är inte meningen att sjuka ska söka allmosor från kyrkan, menade han. De som inte har rätt till socialbidrag kan få hjälp av andra, det är inget fel.

Nu ska ömmande fall inte längre komma i kläm. En läkare (inspelad) fick ifrågasätta detta. Hon pekade på självmord. Kristersson delade inte uppfattningen att man ska kunna vara sjukskriven hur länge som helst. Han varnade för mytbildning. 97 procent av alla får den sjukpenning som de begär. Men systemet är inte perfekt.

Nu införs ett oskälighetsbegrepp. Sjukförsäkringen är en omställningsförsäkring - antingen går man tillbaka i arbete eller blir förtidspensionerad. Man måste nu göra ytterligare en justering där det inte räcker med "allvarlig sjukdom". Kan sjukreglerna bli en valfråga 2014? Kristersson trodde att sjukfrågor alltid kommer att diskuteras. Viss domstolsprövning kommer alltid att förekomma i ett rättssäkert samhälle.

Det varnades för svårigheter redan 2008. Man ska ha respekt för att det handlar om ytterst komplicerade frågor. Det kan inte bli perfekt från början. Men remissinstanserna varnade? En av dessa var Kristersson själv som varnade för en explosion av socialbidragen. Så blev det inte.

SKL menar att var femte är sjuk. Men 9 av 10 som utförsäkras har annan försörjning än socialbidrag. Detta bekräftar inte att jag hade rätt 2008, sade UK. Om man inte har någon inkomst måste det bli socialbidrag som inte är något idealiskt system.

5 000 av de 17 000 utförsäkrade är kvar hos arbetsförmedlingen, sa UK. Varför går det inte att urskilja dem som är sjuka i förväg? En del definierar sig som långtidsjukskrivna vilket är orimligt. Efter 2,5 år ska en omprövning göras. Då kommer 35 procent närmare arbetsmarknaden. 2 av 3 kommer tillbaka till sjukskrivning - då var bedömningen 1 av 10 fel, det måste man acceptera. Sverige hade massjukskrivningar och det fanns en litet för optimistisk inställning om hur lätt det skulle vara att ändra detta, menade UK.

Så dök ett ömmande fall som inte hade råd att köpa remouladsås. Inte ens då 73 000 förtidspensionerades per årskulle hon fått förtidspension. Vem ska försöka försörja sig själv, frågade UK. Vi ska vara restriktiva - nu är det ca 12 000 eller 8 500 exkl yngre. Folk med kroniska sjukdomar borde väl inte behöva prövas för arbetsförmåga? Det är en fråga som främst gäller när AF och FK gör olika bedömningar. Nu är genomsnittsåldern 47-48 när man lämnar sjukförsäkringen. Det är för tidigt att ge upp om dem.

Svenskarna det friskaste folket? UK svarade med generella indikatorer: spädbarnsdödlighet, livslängd etc. Detta uppslag, som var själva rubriken på Ekots hemsida, hann inte följas upp ordentligt genom tidsbrist när programtiden tog slut.

Man kan ställa sig två frågor efter ett så regelspäckat och sifferintensivt program: 1) Fick de personer som befinner sig i sjukregelprocessen någon mera klarhet i vad som gäller? 2) Fick de socialpolitiskt intresserade klart för sig huruvida regeringen nu har vidtagit en väsentlig förändring eller är det så att den till synes ganska emotionella opinion som representeras av "påskupproret" som trots allt har rätt.

Det går inte att undvika intrycket att Mari Forssblad hade förberett en mycket väl underbyggd kanonad av frågor som inte alls hade som främsta syfte att besvara de två ovanstående frågorna. Nej, det näst intill uppenbara syftet var att försöka få Kristersson att bli svarslös eller åtminstone ur balans så att han demonstrerade osäkerhet, irritation eller helst ilska. En mindre skicklig och oerfaren politiker hade lätt kunnat bli ganska tillintetgjord.

Vi kan göra tankeexperimentet att företrädaren Cristina Husmark Person hade utsatts för detta intensiva bombardemang av frågor utan andhämtningspaus. Hon hade sannolikt framstått som en okunnig cyniker utan vare sig medkänsla eller kompetens. Fredrik Reinfeldt tog en oerhörd risk när han behöll henne till efter valet 2010 (avgångskrav 10/12-09). Hade Mari Forssblad fått mörbulta henne någon månad före valet hade det lätt kunnat utlösa en katastrof med regeringens fall som följd. Men Ulf Kristersson klarade utfrågningen med bravur. Han verkar både kompetent och medmänsklig. Påskuppropet börjar framstå som ett initiativ baserat på förutfattade meningar som har till syfte att svärta ner den nye socialförsäkringsministern.

Personligen tycker jag att det hade varit intressantare att få klarhet i de stora frågorna som rör det totala sjuktalet och nedgången i inflödena till långtidssjukskrivnings- och förtidspensioneringssystemen. På åtta år har ohälsotalet minskat 32 procent och inflödena sjunkit med 72 repektive 83 procent (bloggart 18/4-11). Är det för mycket? Vad skulle något mindre rigorösa regler ha kunnat betyda för nedgången? Är det inte partipolitiskt äventyrligt att riskera hela regeringsmakten för några få procentenheters vinst i de ovanstående siffrorna?

Läs även andra bloggares åsikter om sjukförsäkring, sjukregler, överutnyttjande, fusk, påskuppropet, förtidspenionering, arbetslöshet, utförsäkring, socialbidrag, regeringen, Ulf Kristersson, socialpolitik, media, politik på intressant.se