Kan nya låglönejobb minska fattigdomen?
En socialbidragstagare skulle tjäna mer på att ha ett jobb med 9 000 kr/månad. Men minimilönerna ligger uppåt 15 000 kr/m. Om gränsen för fattigdom sätts vid 60 procent av medianen kan fattigdomen inte minskas. Men om gränsen är socialbidrag finns en stor potential.
Debatten om fördelningspolitiken i Sverige har genom Håkan Juholt och Rädda Barnen (RB) kommit att handla om barnfamiljernas situation. I två rapporter från RB har "barnfattigdomen" tagits upp på två helt olika sätt: först med en absolut definition (socialbidrag o likn) och sedan med en relativ definition (60 % av medianinkomsten).
Detta byte av definitioner blir förvirrande eftersom den första definitionen pekar på att fattigdomen orsakas av arbetslöshet och utanförskap medan den andra definitionen kastar uppmärksamheten på att den ökade "fattigdomen" orsakats av att olika familjeorienterade bidragssystem inte hållit jämna steg med den allmänna inkomstutvecklingen.
Vilket av problemen ska politikerna prioritera? Den senaste rapporten från RB inbjuder till att förbättra försäkringssystemen och strunta i utanförskapet. Bättre försäkringsutfall kommer för de sämst ställda att bli meningslöst eftersom dessa pengar räknas bort från socialbidraget. Rimligtvis är det det absoluta fattigdomsproblemet som istället borde prioriteras. Och det är i stor utsträckning ett integrationsproblem.
Nyligen kom Timbro med en rapport som just handlar om de utlandsföddas svårigheter på arbetsmarknaden med titeln Bidrag, vägen till arbete? En granskning av svensk integrationspolitik (pdf). Den har författats av konsulten Jenny von Bahr från WSP Analys & Strategi. Där påtalas att de inrikesföddas sysselsättningsgrad ligger på 76,5 procent medan de utrikesföddas ligger på 61,8 procent. Om de utrikesfödda skulle arbeta i samma grad som de inrikesfödda skulle 150 000 fler personer bli sysselsatta.
Det finns dock fyra svårigheter för de utrikesfödda:
1. Flyttfaktorn – värdet av utlandsföddas humankapital sjunker, initialt, vid flytten till Sverige.
2. Meritfaktorn – arbetsgivarna har svårt att bedöma utlandsföddas meriter.
3. Lönefaktorn – de höga lägstalönerna stänger ute utlandsfödda.
4. Incitamentsfaktorn – arbetslinjen motverkas av bidrag.
Den faktor som diskuterats minst är nr 3, lönefaktorn. De svenska minimilönerna ligger högt och har medfört att även här krävs en avsevärd produktivitet hos den anställde för att arbetet ska motsvara den totala lönekostnaden. Slentrianmässigt brukar detta problem avfärdas med att förbättrad utbildning ska avhjälpa de arbetssökandes låga produktivitet. Sålunda skriver idag socialdemokraterna Håkan Juholt och Ylva Johansson på DN Debatt att deras program innefattar att "Öka volymen av arbetsmarknadsutbildningar riktade till bristyrken".
Vilka jobb är det fråga om när det gäller bristyrken? I dagens DN Ekonomi finns en översikt över ett helt uppslag (1 o 2). Inom industrin söks specialiserade industriarbetare, civilingenjörer, lastbilsmekaniker, verktygsmakare och CNC-operatörer. I byggsektorn söks ingenjörer, platschefer och arbetsledare. Inom den privata tjänstesektorn söks arkitekter, IT-konsulter och tekniska konsulter samt inom handel och hotell och restaurang. Offentliga tjänstesektorn söker specialistutbildade sjuksköterskor, läkare och tandläkare samt vissa lärare.
Det förefaller vara ett rent önsketänkande att de arbetslösa, som till stor del består av personer med bristfällig utbildning (t ex avbrutna gymnasiestudier), skulle kunna utbildas under överskådlig tid för att kunna komma ifråga för de flesta av de här uppräknade jobben. Inte ens utlandsfödda med höga kvalifikationer är snabbt anpassningsbara för dessa jobb. Och är man utlandsfödd och lågutbildad är situationen ännu svårare och så har den varit under lång tid.
Den lösning som inte har diskuterats är skapandet av nya låglönejobb inom främst tjänstesektorn. Motståndet har varit starkt från LO och socialdemokratin. Man har haft en känsla att lägre löner längst ner skulle sprida sig till hela arbetsmarknaden i form av allmänna lönesänkningar. Detta borde i så fall visas med någon form av analys.
För en ensamstående uppgår socialbidraget till närmare 7 000 kr/m inklusive hyra (pdf). Det innebär att en lön på 8 200-9 000 kronor per månad skulle betyda att situationen blev ekonomiskt bättre än med socialbidrag. Men minimilönerna ligger på 14-15 000 kr per månad. Det borde betyda att det finns en betydande potential att skapa jobb med sänkta minimilöner. Det måste vara bättre att ha ett låglönejobb än att lyfta socialbidrag. Men naturligtvis skulle det komma kritik för att det skulle innebära fattigdom. Redan gränsen 60 procent av medianinkomsten ligger sannolikt något över nivån för dagens minimilöner.
Låglönejobb skulle alltså kunna minska fattigdomen enligt Rädda Barnens första definition men om man följer den andra definitionen skulle fattigdomen inte minska även om fler fick jobb.
["Ingen kan visa upp något alternativ till låglönejobb", ledarartikel av Per Gudmundson i SvD 10/6-11]
Läs även andra bloggares åsikter om fattigdom, barnfattigdom, låglönejobb, lönesänkning, nya jobb, arbetslöshet, bristyrken, utlandsfödda, integration, ekonomi, politik på intressant.se
posted by Danne Nordling @ 16:05
14 comments
14 Comments:
vem vill ha låglönejobb?
Man bör ju helst kunna överleva på sin inkomst
Jag var motståndare till det förut men har nu ändrat mig.Mera RUT.
Vi måste propagera för att medelklassen efterfrågar tjänster i stället för bara prylar och utlandsresor.
Det är i tjänstesektorn som jobbtillväxten finns.
Det är ju nästan bara medel och överklassen som har råd att anlita hushållstjänster invänds det.
Ja lika väl som det bara är medel och överklassen som har råd att köpa nya volvo-bilar.Det är ju nybilsförsäljningen som volvo lever av inte begagnade bilar försäljningen.
Mera hushållstjänster skulle vara ett bra sätt för invandrarkvinnor att få jobb och komma in i Sverige.
Om socialbidraget idag är 7000 kr och lägsta lönen 14000 och du tror att arbetsgivaren är beredd att betala 9000 kr. Så skulle det allmänna tjäna 2000 kr i månaden på att gå in och betala ett bidrag till arbetsgivaren under en introduktionsperiod/utbildning på 1-2 år.
snawitz, många säger att de är beredda att ta vilket jobb som helst och det borde betyda även riktiga låglönejobb som inte finns idag på den svenska arbetsmarknaden. Om man kan överleva på socialbidrag borde man också kunna överleva på 1 000 kronor mera i månaden eller kanske ännu mera. Dessutom är ett låglönejobb för de flesta en anhalt på vägen till mer välbetalda jobb.
sven, du har rätt i att det finns en stor sysselsättningspotential i tjänstesektorn. Det visar om inte annat en jämförelse med USA. Men för många politiker är tjänsteproduktion för hushållen ett rött skynke. Det betyder att vissa personer måste underordna sig andra mer påtagligt än i vanliga företag där redan chefer av olika slag ses som ett otyg. Socialdemokraterna säger nu nej till sitt tidigare förslag att reducera momsen för restauranger och vill använda pengarna till att anställa fler lärare.
OldWolf, det förekommer redan idag introduktionsersättningar men därefter är tydligen inte produktiviteten tillräckligt hög för arbetstagarna för att alla ska få jobb till minimilön. Därför måste lönen få vara lägre. Frågan är huruvida en subvention kan utformas så att förtjänsten för den anställde blir högre. Juholt och Johansson är inne på något sådant i DN när de skriver att Fas 3 ska bytas ut mot "riktiga men subventionerade och anpassade jobb". Går det i praktiken?
/DNg
Högskattestatens problem
Idag kan man kan inte leva på de inkomster en låglönemarknad skulle ge, därför att även de lägsta inkomsterna beskattas orimligt högt.
Sunt Förnuft nr 3/11 visar en tabell på totala skatterna i olika inkomstskikt. Då räknas såväl arbetsgivaravgiften som moms, el- och bensinskatt in.
Den som har nominell lön på 100.000 per år betalar då 54 %, medan normalinkomsttagaren med 300.000 betalar 59 % och en höginkomsttagare med 500.000 betalar 63 %.
Progressionen är alltså måttlig trots all "fördelningspolitik".
Samtidigt är det uppenbart att om offentliga arrangemang bara får omfatta "jobb som annars inte skulle göras" blir de destruktiva. Vem vill göra något som är onödigt ? Och dessutom inte få bättre betalt än socialhjälpen. Det är institutionaliserat vanvett.
Det vore en bra affär för staten att nolla alla direkta skatter på de lägsta lönerna, så att fler får "riktiga jobb som behövs", och kan lyftas ur arbetslösheten.
Ett villkor är förstås att den negativa föreningsfriheten respekteras så att facken inte kan lägga sig i anställningsavtalen för andra än deras egna medlemmar.
Kan en arbetslös få göra upp direkt med en arbetsgivare, kan många fler anställningar bli verklighet. Då behövs bara två personer för att komma fram till beslut. Idag skall ett ärende för en "handikappad" behandlas av F-kassa, A-kassa, Sjukvård, kurator, socialen, facket och en eventuell arbetsgivare.
Få arbetsgivare har tid med så mycket snack.
"Skatt efter bärkraft" är lösningen tillsammans med full respekt för föreningsfriheten.
Vem av våra ryggradslösa politiker törs ställa sig upp och ta den fight med fackföreningarna som är helt avgörande om man menar allvar med att sänka arbetslösheten annat än symboliskt?
Danne Nordling:
" Dessutom är ett låglönejobb för de flesta en anhalt på vägen till mer välbetalda jobb."
Det där stämmer inte. Folk som hamnar i låglönejobb tenderar att bli kvar.
Sedan är det ju så att de arbetsgivare, eller mer riktigt bemanningsföretag, som anställer de här arbetarna helst inte vill ha svenskar eftersom de vet sina rättigheter. När såg du en svensk städare senast, eller en diskare?
Moderaterna har nämnt att man vill öka invandringen med 2 miljoner i konkurrerande syfte. Javisst, många av dem skulle säkert få jobb inom den nya tjänstesektorn. Men det gynnar knappast de som redan bor här.
Alla ungdomar idag har 3 årig gymnasial utbildning och de flesta vill läsa vidare på universitet eller högskola. Framtidens nya jobb kan ju inte vara att satsa på städjobb i rikemansområden.
I princip har jag inget emot Rut. Men högern har gjort det till ett flaggskepp som i sin tur överskuggar det faktum att politiker har svårt att planera för ett modernare land med mer högkvalitativa jobb. Att det finns en marknad för Rut och att det finns folk som faktiskt vill ta de jobben säger mycket vilka prioriteringar som görs av våra politiker.
Pär B
Du ser problem men ingen lösning!
RUT är kanske den tjänst som kan få läkaren jobba lite mer. Som kan ge invandraren en egen vit inkomst.
Som inte helt betalas via skatten.
Din tro på politikerna som skapare av högkvalitativa jobb är en aning naiv eller bygger på en utbyggnad av den offentligt finansierade sektorn vilket kräver mer skatt.
Tyvärr har vi den situation som en hög invandring skapar. God tillgång på lågkvalificerade svåranställd arbetskraft. Många utanför arbetskraften som lever på låga bidrag. Tycker Nordling fångat detta bra ovan!
Om man läser arbetsförmedlingens rapporter så är det inte bara högutbildade det är brist på utan även jobb som rörmokare plattsätare lastbilschaufför svarvare svetsare resturangpersonal. Många av dessa jobb kräver ingen lång utbildning. Många av dessa jobb ger den anställde en bra lön. Det borde vara lönsamt för samhället att satsa på utbildning i dessa yrken. Men det verkar som du Danne verkligen önskar dig ett samhälle med en låglöneklass vare sig det behövs eller inte. Det verkar som du har en skev människosyn där du anser att det finns en stor grupp hopplösa fall. Problemet är istället att insiders på arbetsmarknaden driver upp lönerna. Därför skulle det inte fungera med låga ingångslöner. Om vi fick låga ingångslöner skulle insiders höja sina redan höga löner. Det skulle föra med sig att man måste sänka ingångslönerna ännu mer som i sin tur skulle göra att insiders höjer sina löner ännu mer.......
En anledning att det är brist på svetsare plattsättare svarvare och liknande yrken är att det är ingen glamour med dom yrkena ingen status leder inte till framgång hos tjejer.
Ante, av Arbetsförmedlingens senaste rapport som jag skrev om 11/6 framgår att det finns en stor grupp "hopplösa fall". Den består av 225 000 personer eller 60 procent av den totala arbetslösheten. Det är uppenbart att den gruppen inte kan få varaktiga jobb inom överskådlig tid med konventionella metoder. Visserligen är det 3,8 procent i månaden inom JUG som får jobb men påfyllnaden är större än så.
En del av denna grupp har ännu större problem och kallades av Susanna Alakoski för "socialgrupp fyra". Hon har en lång uppräkning i sin bok om vilka som ingår i denna grupp (bloggart feb-10). Att hon pekar ut denna grupp utan att komma med någon lösning måste väl bero på hennes "skeva" männiosyn, eller hur Ante?
Att det skulle gå att utbilda dessa arbetslösa till svetsare eller lastbilschaufförer mm är uppenbarligen fel, annars skulle ju arbetsmarknadsmyndigheterna gjort detta.
Din teori om att låglönejobb skulle leda till högre löner för de etablerade är intressant och du borde precicera hur mekanismerna ser ut. Men det bästa är väl att de svåranställda får jobb, eller...?
/DNg
Alla de arbeten som foerr fanns som vem som helst kunde utfoera aer idag borta. Kina och andra utpraeglade laagloenelaender har tagit oever den typen av arbetstillfaellen. Istaellet tvingas de maenniskor som ej har produktionskapacitet till minimiloenen att leva paa socialbidrag. Om arbetsfoermedlingen kunde fungera som ett bemanningsfoeretag och hyra ut socialbidragstagarna till foeretag som konkurerade med kineserna med enkel tillverkning av produkter skulle alla tjaena paa affaeren. Staten skulle faa in hyran foer arbetskraften och arbetstagarna skulle faa arbetslivserfarenhet foer att paa sikt kunna slussas in paa ordinarie arbetsmarkand. Givetvis skulle foersoerjningsstoedet utgaa som tidigare med en liten premie foer arbetsinsatsen. Och den typ av tillverkning konkurerar inte med oevriga svenska arbetstillfaellen.
Danne du undrar varför lägre ingångslöner leder till högre löner för insiders. Jag menar att det blir så därför att lägre ingångslöner inte påverkar jämviktsarbetslösheten. När ingångslönerna sänks anställer företagen fler och företagen går bättre. Detta ger lägre arbetslöshet och högre vinster. Insiders kräver då högre löner och arbetslösheten återgår till nivån före ingångslönerna sänktes. Vi har då fått större löneskillnader utan att arbetslösheten sjunkit.
Vill vi ha låg arbetslöshet är det insiders löneökningar vi måste bekämpa. Sänkta ingångslöner hjälper inte därför det inte påverkar jämviktsarbetslösheten.
Att konkurrera med kineserna med subventionerat men enkelt industriarbete är sannolikt svårt i praktiken (om det tillåts enligt internationella avtal).
En del av de enkla jobben är inte så enkla att de svåranställda kan klara dem. För män kan de bestå av svetsning av smarta konstruktioner. Det kräver att man kan svetsa. För kvinnor består de kanske av textilarbete. Det kräver att man kan sy med hjälp av symaskin. Kan alla kvinnor det dag efter dag?
Det kanske är lättare inom tjänstesektorn?
Ante, en sänkning av minimilönerna påverkar visst jämviktsarbetslösheten. De med lägre produktivitet kan få arbete utan att inflationen ökar. Då har Nairu sjunkit.
Men om detta leder till att mer högproduktiva får högre lön utan att deras produktivitet har ökat kommer detta att leda till kostnadsinflation. Nairu har då inte sjunkit så mycket som skedde initialt.
Frågan är då om det verkligen finns ett tryck uppåt på de högproduktivas löner om företagens vinstökning inte beror på dessas högre produktivitet. Det är inte troligt. Deras krav måste drivas av de fackliga organisationerna över hela fältet och inte av dem själva. I det senare fallet är de inte mer attraktiva än förut.
Arbetsgivarna kan argumentera emot fackliga lönekrav med att produktiviteten sjunkit. Fler anställda åstadkommer en liten ökning av förädlingsvärdet som räknat per person i genomsnitt är mindre än tidigare.
Min bedömning är att fler lågavlönade anställda inte höjer lönerna för de tidigare anställda. Effekten blir istället att jämviktsarbetslösheten sjunker vilket var syftet med att tillåta lägre minimilöner.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home