Vad ska vi göra med socialgrupp fyra?
Susanna Alakoski beskriver de socialt utslagna i en lång, pregnant mening. Men vad ska samhället göra för att "socialgrupp 4" ska få det bättre? Är det Wilkinson, utilitarismen, Rawls eller lord Beveridge som har lösningen?
Ett väsentligt hinder mot en mer genomgripande liberalisering av samhället är förekomsten av en grupp som inte kan leva upp till biskop Thomas' sentens att frihet är den bästa sak som kan sökas för den som friheten väl kan bära (1439). Invändningen mot ett samhälle med ett minimum av tvång är att det alltid finns så mycket av sociala problem att samhället istället måste organiseras med ett stort mått av tvång och frihetsinskränkningar.
Just nu får detta problem en pregnant illustration av författaren Susanna Alakoski (förf t Svinalängorna) som i sin andra bok Håpas du trifs bra i fengelset skrivit om Sveriges 800 000 alkoholister och om narkomaner och småtjuvar som hon anser tabubelagda i samhällsdebatten. Hon har där en lång uppräkning av alla grupper som befinner sig på samhällets baksida och som hon kallar socialgrupp fyra. Det är:
"låginkomsttagarna, dom som inte har, dom som inte kan, dom som inte vill, socialgrupp fyra, klassproletariatet och dom med dålig karaktär, dom arbetslösa, dom med skyddad anställning, dom ointresserade, dom okunniga, dom lågt begåvade, dom olämpade, dom tärande, dom extra resurskrävande, dom lågutbildade, dom bidragsberoende, dom med sämre förutsättningar och dåliga tänder, dåliga matvanor, dålig sömn, ynan och dom med det sociala arvet, dom socialt missanpassade, dom underlägsna, dom med lågt arbetstempo, dålig ordning, dom med problem under uppväxttiden, dom marginaliserade grupperna, utbölingarna, parasiterna, offren, dom utsatta, dom icke röstberättigade, dom med läs- och skrivsvårigheter, dom med motivationssvårigheter, aggressioner och bristande koncentrationsförmåga, dom som hamnar i observationsklass."Vi förstår vad hon avser för grupp. Men det är svårare att se vad hon vill konkret. Om hon sitter inne med lösningen kan hon väl klämma fram den direkt? Just nu är de socialt missanpassade en extra aktuell grupp eftersom professorerna Richard Wilkinson och Kate Picket skrivit en bok (Jämlikhetsanden) som innehåller anvisningar för hur en stor del av denna grupp ska befrias från sin olycka: De rika i samhället ska göras fattigare.
De som inte tror på Wilkinsons teori kan fundera ett ögonblick på hur samhället borde organiseras för att integrera dem i denna "socialgrupp fyra". I den politiska filosofins mer abstrakta värld kan fyra strategier urskiljas:
1. Det är vars och ens ansvar att med välgörenhet hjälpa dem (ex Nozicks Utopia).
2. Eftersom de redan är olyckliga och inte kan producera nämnvärd lycka ska de isoleras från de mer välartade som kan producera mera lycka (ex Harsanyis utilitarism).
3. Samhällets resurser ska till stor del användas för dessa, de sämst ställdas, maximala välbefinnande (ex Rawls' rättviseteori).
4. Samhällets resurser ska endast ge de sämst ställda grundtrygghet och de ska själva bidra till sin försörjning så mycket som möjligt (ex lord Beveridges minimumnivå).
Finns det kanske fler varianter? Får jag be om förslag?
[Uppdat 28/2: Hanne Kjöller om tredubblade förtidspensioneringar av unga, DN 26/2]
[Artikel av Tino Sanandaji om personer med negativ produktivitet, sep-14]
Läs även andra bloggares åsikter om Alakoski, socialgrupp, grundtrygghet, välfärd, omfördelning, skatt, Richard Wilkinson, Jämlikhetsanden, ojämlikhet, skatter, socialt utslagna, orättvisa, jämlikhet, utilitarism, samhälle, filosofi, politik på intressant.se
Etiketter: utilitarism, utjämning
8 Comments:
En till:
De har en raettighet till naturens resurser som maenniskor som blivit producerade helt ofrivilligt in i detta liv och behoever inte ges vare sig mer eller mindre aen naagon annan.
http://aktivdemokrati.wordpress.com/2010/02/16/liberalismen-halshuggen-av-robert-wensman/
Som all icke-transcendental moralfilsofi handlar det här om tycke och smak. Alla har sin kalibrerade uppfattning.
Men här har du en till aspekt:
-Paternalism / Moralism. Socialgrupp 1-3 har en plikt gentemot socialgrupp 4 att hjälpa dem ta hand om sig själva.
Det innefattar uppsättandet av sociala spelregler och normer som är anpassade inte bara till grupp 1,2 eller 3, utan även 4.
Här kanske klassiker som alkoholmonopol passar in, men ännu viktigare är att samhället har tydliga moraliska spelregler.
Litet tillägg: Ett av problemen med all form av välgörenhet som inte innefattar paternalism är att den i praktiken subsidierar den sorts beteende som leder människor in i grupp 4.
En person i grupp fyra med ett riktigt fett socialbidrag / medborgarlön är fortfarande medlem i grupp fyra.
Till MrPerfect:
Ditt argument illusterar väl problemet med debatten kring socialgrupp 4. Du tror att problemet är att de har för lite pengar, men vi lämnade för länge sedan stadiet där socialt misslyckande beror på små materiella resurser.
Visserligen ger socialt misslyckande mindre materiella resurser, men det är snarare att betrakta som en bieffekt än som en orsak.
Det pekar i sin tur på ett av problemen med den moderna fattigdomen: Särskilt socialgrupp 1 och 2 "dyrkar" socialgrup 4 som någon sorts sekulärt offerlamm, som gör det möjligt för grupp 1 och 2 att trovärdigt:
-Demonstrera sitt medkännande (Här, ta lite mer bidrag!)
-Plocka statuspoäng på andra i grupp 1,2 och 3:s bekostnad (Ni BRYR er inte lika mycket som JAG!)
I och för sig har de fattiga alltid fyllt den här sociala funktionen, men i den moderna sekulära och kosmopolitiska över / övre medelklassen antar jag att energier som tidigare gick till att tävla i religiositet och patriotism nu kanaliserats til det här området.
Socialgrupp 4 kan väl till en stor del bestå av nya Svenskar.
Människor som vi släpper in över våra gränser.
Skall vi då per automatik stänga gränserna när vi bedömer utsatta människors sociala status?
En Eriterian som lever på socialbidragsnormens undre gräns kan ändå försörja familjen och sända ut pengar till hemlandet.
Helt ok för mig men inte om vi alla skall utjämnas nedåt.
Då blir det en kapplöpning mot botten!
Tvångssterilisering av de socialt missanpassade/sinnesslöa/sjuka/de med undermåligt genetiskt arv/fel egenskaper är ju en annan variant som har praktiserats i en icke obetydlig skala i Sverige och andra länder för att helt enkelt eliminera de människor som utgör grupp 4.
MrPerfect72, du tar upp en finansieringslösning men inte själva åtgärdsproblemet. Anonym 9:38 pekar på en del komplikationer.
Jag tror att de resurser som generas av statens intäkter från mark och andra naturtillgångar lämpligen kan användas till en grundförsäkring som skyddar dem som inte kan försörja sig pga tidiga eller medfödda handikapp.
Däremot är jag skeptisk till att använda sådana intäkter eller vanliga skatteintäkter till en generell medborgarlön eller liknande bidrag. Kort uttryckt riskerar det att underblåsa sådant beteende som driver folk in i grupp 4.
Anonym 09:14/18, du pekar på paternalism som grund för att hjälpa grupp 4 att ta hand om sig själva. Det är kanske konservatismens sätt att hantera problemet och det utgör en särskild kategori. Vi ser att detta inte är något som praktiseras i någon större utsträckning i industriländerna.
Det ligger i luften att det behövs spelregler och normer som minskar utbredningen av grupp 4. Frågan är om detta kan genomföras med liberala förtecken. Tidsandan håller på att svänga mot "hårdare tag" verkar det som.
Under alla omständigheter måste det också drivas en politik som leder till att det finns jobb eller annat för grupp 4. En stor del av oppositionen mot jobbskatteavdrag och stramare bidragsregler var ju att det inte fanns just något att gå till.
Arbetaren, den medicinska politik du hänvisar till har övergivits idag. Den är inte förenlig med ett samhälle där de mänskliga rättigheterna respekteras. Problemen måste lösas utan att man går över denna gräns.
Detta utgör också en begränsning för den praktiska utilitarismen. Man kan inte likvidera en grupp för att övriga ska få det bättre. Men det är intressant att notera vilken skillnad det är mellan en utilitaristisk och en Rawls-orienterad politik för grupp 4.
Harsanyi angrep Rawls med analogin om vården för obotligt sjuka. Varför skulle det vara motiverat att satsa enorma summor för att åstadkomma en obetydlig förbättring för dem? Pengarna kunde gör större nytta för att bota andra sjuka istället.
Vi kan överföra analogin till grupp 4. Även "ett fett socialbidrag" med terminologin i inlägget 09:18 innebär att att man fortfarande hör till grupp 4. Utilitarismen ger inget tydligt besked.
Rawls' modell förefaller vara politiskt orealistisk. Det kommer knappast att gå att få stöd för att både grupp 4 och lågavlönade i grupp 3 mfl ska få betydande permanenta bidrag.
Ett minimibidrag är mer realistiskt. Men det löser inga grundläggande problem. Vi är tillbaka vid paternalismen. Kan ett liberalt samhälle kombineras med paternalism?
De ekonomiska tendenserna förefaller gå mot en successivt allt större utslagning. Dilemmat för det liberala samhället blir tydligare. Hur ser en realistisk lösning ut som bibehåller friheten?
/DNg
Enligt logiken borde vi allteftersom vi industialiserar och automatiserar minska arbetstiden och oeka jobbfriheten.
En vaexande klass 4 kan goeras till en generell klass med medborgarloen och trevliga naturupplevelser som foerstroeelse.
Varfoer piska folk till arbeten som aer konstlade? Inte helt ingenjoersmaessigt.
Skicka en kommentar
<< Home