Vad ska vi göra med socialgrupp fyra?

Susanna Alakoski beskriver de socialt utslagna i en lång, pregnant mening. Men vad ska samhället göra för att "socialgrupp 4" ska få det bättre? Är det Wilkinson, utilitarismen, Rawls eller lord Beveridge som har lösningen?

Ett väsentligt hinder mot en mer genomgripande liberalisering av samhället är förekomsten av en grupp som inte kan leva upp till biskop Thomas' sentens att frihet är den bästa sak som kan sökas för den som friheten väl kan bära (1439). Invändningen mot ett samhälle med ett minimum av tvång är att det alltid finns så mycket av sociala problem att samhället istället måste organiseras med ett stort mått av tvång och frihetsinskränkningar.

Just nu får detta problem en pregnant illustration av författaren Susanna Alakoski (förf t Svinalängorna) som i sin andra bok Håpas du trifs bra i fengelset skrivit om Sveriges 800 000 alkoholister och om narkomaner och småtjuvar som hon anser tabubelagda i samhällsdebatten. Hon har där en lång uppräkning av alla grupper som befinner sig på samhällets baksida och som hon kallar socialgrupp fyra. Det är:

"låginkomsttagarna, dom som inte har, dom som inte kan, dom som inte vill, socialgrupp fyra, klassproletariatet och dom med dålig karaktär, dom arbetslösa, dom med skyddad anställning, dom ointresserade, dom okunniga, dom lågt begåvade, dom olämpade, dom tärande, dom extra resurskrävande, dom lågutbildade, dom bidragsberoende, dom med sämre förutsättningar och dåliga tänder, dåliga matvanor, dålig sömn, ynan och dom med det sociala arvet, dom socialt missanpassade, dom underlägsna, dom med lågt arbetstempo, dålig ordning, dom med problem under uppväxttiden, dom marginaliserade grupperna, utbölingarna, parasiterna, offren, dom utsatta, dom icke röstberättigade, dom med läs- och skrivsvårigheter, dom med motivationssvårigheter, aggressioner och bristande koncentrationsförmåga, dom som hamnar i observationsklass."

Vi förstår vad hon avser för grupp. Men det är svårare att se vad hon vill konkret. Om hon sitter inne med lösningen kan hon väl klämma fram den direkt? Just nu är de socialt missanpassade en extra aktuell grupp eftersom professorerna Richard Wilkinson och Kate Picket skrivit en bok (Jämlikhetsanden) som innehåller anvisningar för hur en stor del av denna grupp ska befrias från sin olycka: De rika i samhället ska göras fattigare.

De som inte tror på Wilkinsons teori kan fundera ett ögonblick på hur samhället borde organiseras för att integrera dem i denna "socialgrupp fyra". I den politiska filosofins mer abstrakta värld kan fyra strategier urskiljas:

1. Det är vars och ens ansvar att med välgörenhet hjälpa dem (ex Nozicks Utopia).

2. Eftersom de redan är olyckliga och inte kan producera nämnvärd lycka ska de isoleras från de mer välartade som kan producera mera lycka (ex Harsanyis utilitarism).

3. Samhällets resurser ska till stor del användas för dessa, de sämst ställdas, maximala välbefinnande (ex Rawls' rättviseteori).

4. Samhällets resurser ska endast ge de sämst ställda grundtrygghet och de ska själva bidra till sin försörjning så mycket som möjligt (ex lord Beveridges minimumnivå).

Finns det kanske fler varianter? Får jag be om förslag?

[Uppdat 28/2: Hanne Kjöller om tredubblade förtidspensioneringar av unga, DN 26/2] 
[Artikel av Tino Sanandaji om personer med negativ produktivitet, sep-14]
Läs även andra bloggares åsikter om Alakoski, socialgrupp, grundtrygghet, välfärd, omfördelning, skatt, Richard Wilkinson, Jämlikhetsanden, ojämlikhet, skatter, socialt utslagna, orättvisa, jämlikhet, utilitarism, samhälle, filosofi, politik på intressant.se