Hur blir det med lånetaket i USA?

Borde vi inte ha fått besked om hur USA ska förstärka budgeten för att kunna höja det federala lånetaket? Nu diskuteras skattehöjningar på 1,2 bnr USD enligt ett tidigare (förkastat) förslag.

Hur kan det komma sig att president Barack Obama i fredags (15/7) nästan ställde ett ultimatum till partierna i Kongressen att de skulle presentera en plan inom två dagar för hur lånetaket skulle höjas och därefter inte mycket händer? Har presidenten ingen auktoritet längre? Borde man inte åtminstone säga att det pågår hemliga förhandlingar för att tillgodose Obamas krav nästan inom den utsatta tidsfristen? Vad betyder hans prat om att en sanering kan kosta honom presidentskapet?

Den sanktion mot försumliga kongressmedlemmar som antytts från Vita Huset är att presidenten skulle lägga in sitt veto mot en begränsad besparing på 2,4 bnr USD. Ingen bryr sig om att skriva ut vad detta avser men troligtvis menar man ett besparingsprogram på 10 år. För att göra rapporteringen extra förvirrande har det talats om en höjning av lånetaket med 2,4 bnr USD vilket är en helt annan sak.

Nu rapporterar TT att senaten dammat av ett gammalt besparingsförslag från förra året (om jag minns rätt) som utarbetats av sex senatorer. Det föredrogs för ett femtital av de 100 senatorerna under tisdagen (19/7). På en presskonferens uttalade Obama visst stöd för programmet och menade att det skett framsteg i debatten. Men tidigare har ju detta program avvisats. Så varför skulle det nu kunna få stöd?

Det gamla programmet uppges innehålla nedskärningar på 3,7 bnr USD på tio år. Det skulle ske stora nedskärningar av socialförsäkringarna. Men krisplanen innehåller enligt Reuters också intäktsökningar på 1,2 bnr USD. Om det är utöver de 3,7 biljonerna framgår inte. Kan det vara så att man måste fatta beslut om en krisplan inom några dagar för att det ska finnas tid att processa lagstiftningen som höjer budgettaket, vilket måste ske före 2 augusti? Och då finns det inte längre tid att att utarbeta någon ny plan.

Det skulle dock bli en ganska magstark nedskärning för Obamas stödgrupper om man får tro presidentens kritik mot en besparing med 2,4 bnr. Han menade att en biljon var möjlig, som han själv föreslagit. Men en fördubbling skulle ta alltför stora bitar ur bidragstagarnas förmåner. Nästan 4 bnr blir då en katastrof och kommer inte att uppskattas av de fattigare väljarna som röstar demokratiskt. Men det är kanske inte så många bland de fattigaste som verkligen röstar? Skattehöjningar på 1,2 bnr borde däremot kunna accepteras av republikanerna.

Det är Tea Partyrörelsen som kan ställa till problem. Presidentaspiranten Michele Bachmann (Wp) menade nyligen att det inte gjorde så mycket om USA skulle få nedgraderat (50 % risk inom 3 mån) betyg för kreditvärdigheten. Det skulle sporra till större nedskärningar... Problemet borde dock bli värst för republikanerna som skulle framstå som splittrade om teapartyrörelsen tilläts få starkt inflytande över debatten. För mittenväljarna borde det dessutom framstå som en risk med republikanerna vid makten om det skulle leda till toknedskärningar och finansiellt kaos.

Synen på hur stabiliseringspolitik ska bedrivas har dock fått stor spridning genom organisationerna som finns i bakgrunden av Tea Party (bloggart 27/10-10 om bl a br Koch). När jag var där kunde man se affischtavlor som vände sig till mannen på gatan med argument mot budgetunderskottet. Och även demokratiska politiker säger till mig att de är rädda för hyperinflation (redan före Q2). Kan det vara så att det finns marginalväljaropinion som anser att det bästa för USA:s ekonomi just nu skulle vara en drastisk svångremspolitik för den offentliga sektorn trots att de själva skulle förlora förmåner?

Bloggat om Bachmanns senaste förslag av Stefan Hedmark.

Läs även andra bloggares åsikter om lånetak, statsskuld, USA, federala budgeten, budgetunderskott, nedskärningar, skattehöjningar, Barack Obama, republikanerna, skatt, ekonomi, politik på intressant.se