Nu slutar USA trycka pengar
Det blev varken 7 procents extra inflation eller en smygdevalvering av dollarn som kritikerna av Feds tryckning av 600 mdr USD nov-juni varnade för. Styrs ekonomerna av dolda agendor?
En ökning av penningmängden kan inte bara åstadkommas genom sänkningar av centralbankens styrränta utan också genom s k kvantitativa lättnader (QE). Dessa innebär att centralbanken köper upp statsobligationer eller bostadsobligationer med hjälp av nytryckta pengar (i själva verket elektroniskt skapade pengar). Under åtta månader har nu Fed (USA:s cenralbank) pytsat ut 600 miljarder dollar i programmet QE2 vilket tog slut igår.
Fedchefen Ben Bernanke blev hårt kritiserad hösten 2010 när han aviserade QE2. Detta ansågs skulle leda till inflation och sänkt dollarkurs. De teoretiska ekonomerna varnade för sambandet mer pengar --> mer inflation. Och bedömarna utanför USA ansåg att QE2 var en förtäckt devalvering som skulle missgynna andra länders exportindustri.
Jag ifrågasatte denna kritik i ett par artiklar hösten 2010. Den enkla kvantitetsteorin (MV=PT) indikerade att en extra ökning av penningmängden med 7 procent skulle ge upphov till 7 procentenheters extra inflation (och kanske starta en fortsatt inflationsprocess). Beräkningen byggde på att penningmängden i USA är 8 700 mdr dollar (boggart 16/11-10). Vilket blev då utfallet?
Inflationen i USA var 1,7 procent år 2010 och förutses bli 2,9 procent i år och 1,7 procent 2012 (KI, pdf s 22). Ökningen av prisstegringstakten 2011 beror på stigande livsmedels- och energipriser. Något belägg för att kvantitativa lättnader skulle ge ökad inflation syns inte i KI:s analyser.
Blev det då istället ett ras för dollarn? Min bedömning i november var att dollarn skulle sjunka cirka 5 procent - från 1,37 $ per € till 1,44. Idag fredag står dollarn i 1,45 euro och den något mer långsiktiga nivån ligger på 1,44. Denna sänkning av valutakursen leder dock inte till en större ökning av exporten än tidigare. Från en ökning med nästan 12 procent 2010 sjunker takten nu till drygt 8 procent i år och nästa år. Kritiken att QE2 skulle ha inneburit en smygdevalvering till förfång för andra länder var alltså också felaktig.
Man kan fråga sig varför det poppar upp ganska orealistiska men kritiska bedömningar när Bernanke vidtar stimulansåtgärder? Är grunden i själva verket ideologisk eller vill man vädra sina teoretiska käpphästar? Det fanns ju faktiskt ett tidigare exempel i form av QE1 som omfattade ca 1 bn USD under perioden en bit in på 2009 till mitten av 2010. Några särskilda inflationseffekter inträffade inte.
Nu blir den intressanta frågan vad stoppet i uppköpen av värdepapper kommer att betyda. Är bankerna i USA så konsoliderade att de vill låna ut pengar till vanliga företag som vill investera och skapa jobb? Bernanke avvaktar troligtvis till hösten och försöker utvärdera hur effekterna blir.
Läs även andra bloggares åsikter om trycka pengar, kvantitativa lättnader, inflation, QE, Fed, USA, Ben Bernanke, österrikiska skolan, penningpolitik, nationalekonomi, stimulans, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 15:39
14 comments
14 Comments:
Mugabe ringde och undrade varför det inte funkade när han gjorde det.
Men vad är den verkliga inflationen då inklusive bostadspriser osv?
Metoden för att beräkna inflation skiljer sig ju markant från 80-talet vad jag hört.. man byter ut varor mot billigare när de blir för dyra osv.. en TV som fått en bättre skärmteknik tex räknas ned i pris även om den i verkligheten kostar det samma som sin föregångare.. osv.
Sen tar det väl ett tag innan Q1 o Q2 börjar cirkulera ordentligt i ekonomin.. o eventuellt skapa inflation.
Om pengarna används till nånting o det inte produceras värden som motsvarar dessa pengar så måste det ju oundvikligen bli inflation förr eller senare..
På ett år har M1 ökat 12%. M2 har ökat drygt 5%, och den monetära basen har ökat runt 30%. Ser ut som ganska bra med inflation om du frågar mig.
Att priserna enligt ett geometriskt viktat, hedoniskt justerat substitutions-index sedan inte visar att priserna i butik ännu ökat tillräckligt må vara en sak.
Frågan vi får ställa oss är samtidigt denna : Vem kommer köpa amerikansk statsskuld om inte Federal Reserve gör det? En nation som spenderar 160% av sina skatteintäkter riskerar att få vissa problem.
Men visst, givet att Federal Reserve följer sitt "mål" om låg inflation så kommer deras inflations-mått även visa låg inflation, samtidigt som den amerikanska staten måste dra tillbaka spenderande motsvarande 12% av BNP för att fixa budgeten.
En kontraktion av 12% av BNP låter inte riktigt som det är politiskt gångbart i nuläget.
Alla vägar leder till Rom, eller i det här fallet till Federal Reserves pengamaskiner.
P.S Producentpriserna har ökat drygt 10% under samma period D.S
Eligt Shadowstats är den amerikanska inflationen 11,2%.
Shadowstats drivs av ekonomen John Williams och sammanställer ”alternativ” ekonomisk statistik. Metoderna för att beräkna konsumentprisindex har ändrats mycket kraftigt de senaste 30 åren, inte minst i slutet på 1990-talet.
Enligt Williams är anledningen att staten vill manipulera statistiken – bland annat därför att utgifterna för Social Security justeras med avseende på inflationssiffrorna. Dessutom finns det s.k. ”inflationsskyddade” obligationer (TIPS) som också regleras med CPI.
Men det var väl Mugabe-inflation som man var rädd för?
/DNg
Problemet är inte att centralbanken har räddat bankerna ifrån konkurs. Huvudproblemet är att banksystemet ges möjligheten att skapa uppgångar och bubblor i ekonomin, och att detta med tiden skapar ekonomiska kriser.
Nu har bankerna sålt sina dåliga lån/tillgångar till centralbanken och har mycket pengar insatta på konton i centralbanken. Teoretiskt sett kan detta innebära:
1) Bankerna börjar låna ut pengarna och en ny uppgång startar. Centralbanken lyckas sälja ut tillgångarna och detta leder inte till någon högre inflation.
2) Bankerna börjar låna ut pengarna och en ny uppgång startar. Uppgången leder till hög inflation och centralbanken ser till att en ny nedgång uppkommer.
3) Bankerna börjar låna ut pengarna och detta leder till stagflation. Produktionen stiger inte trots att inflationen är hög.
4) En ny uppgång uppkommer inte på många år/många årtionden. Produktionen stiger inte och inflationen förblir låg.
Keyenesiansk makroteori kan inte förklara dessa fenomen eftersom den är helt frikopplad ifrån mikroteori och företagsekonomi. Ett högre spenderande på konsumentprodukter behöver inte nödvändigtvis leda till en högre produktion. Det finns andra skäl till att produktionen inte blir lönsam.
Den klassiska inflationen i Tysklaand i början av 20-talet orsakades av att Frankrike ockuperade tyska induastriregioner för att försäkra sig om att Tyskland skulle betala krigsskadeståndet. Följden blev dock att de tyska arbetarna gick i strejk och att staten betalade deras "löner" genom att trycka pengar. Det är klart att så drastiska förhållanden ger hyperinflation. Det gäller också Mugabe.
Idag kan en kreditkontraktion medföra att det blir brist på pengar. Om staten motverkar denna kontraktion med en expansion av penningmängden blir det knappast inflation. När förhållandena normaliseras kan staten agera omvänt. Sambandet mellan pengar och priser är rimligtvis inte så enkelt som alarmisterna gett sken av.
Det viktiga är att Fed ser till att banksystemet inte fortsätter att bidra till krisen. Företag som har lönsamma investeringar ska kunna få normala krediter. Det förstod man inte till en början i Sverige när 50 000 företag tvingades i konkurs pga bankernas suboptimala agerande i början av 90-talet. Men sedan räddades bankerna mer effektivt. Det har av olika skäl inte varit möjligt i USA. Därför har den amerikanska krisen fortsatt och fått bekämpas indirekt med QE. Dessutom har man felinvesterat i bostäder som det tar åratal att rätta till.
Den federala budgeten har ett strukturellt underskott som kommer att ställa till problem på längre sikt. Felet är att politikerna tror att man ska lösa detta problem (helst hela) just nu före den 2 augusti och därför håller fast vid det federala lånetaket. Det är naturligtvis inte realistiskt utan en fråga om politisk utpressning.
Ny låntagning är nödvändig under ett antal år framöver. Om det finns lediga resurser i ekonomin är det bättre att Fed köper statsskulden än att kineserna gör det. Utlandet behövs bara i den begränsade utsträckning som motsvarar bytesbalansunderskottet.
Det gäller för USA att miska den lånefinasierade konsumtionsökningen och den bidrar inte till särskilt mycket av den stimulans som behövs. Däremot kommer en snabb avveckling av låntagningen för att täcka budgetunderskottet att bidra till att krisen förvärras. Vi kan få en "dubbeldipp" som 1937.
/DNg
Lyssna: http://noliesradio.org/archives/34685
GUNS AND BUTTER with Bonnie Faulkner
Global Insurrection Against Banker Occupation — Max Keiser
Financial occupation of Greece; IMF Greek Memorandum; financial terrorism; controlled demolition of European economies; credit default swaps; asset grab; lawsuits against bankers and government; Pirate My Film, including crowd funding and copyright free media; new European funding facility in the planning stage; global bank; coming housing collapse and banking disaster; devaluation of the dollar; the wild card.
Enligt en analys av Philipp Bagus kan situationen leda till "en japanisering av banksystemet". Bagus säger inte att det kommer att bli på detta sätt, utan menar att detta är en möjlighet.
"Will There Be QE3, QE4, QE5...?"
http://mises.org/daily/4913
Ett stort problem är dagens banksystem är existerar för att öka de offentliga utgifterna:
"The banking system finances the government that in turn grants the privilege of fractional-reserve banking and implicitly gives guarantees for banks' losses."
Danne du har nog rätt, inflation kommer först när lönerna ökar för mycket.
"Styrs ekonomerna av dolda agendor?"
Ja vem som betalar lönen kan påverka åsikten en del, men jag tror att dom flesta är fast i en felaktig teori, dom tror bara att en ökning av penningmängden alltid ger inflation, det handlar om tro bara tro.
Tron har blivit så spridd att den har blivit en så kallad sanning.
Danne hur kom du på att den så kallade sanningen bara var en saga?
Jag har stor respekt för din kunskap.
mm
Anonym 01:43, en indikation på att något var lurt fick jag förra året då det visade sig att några av dem som ivrigast varnade för att dollarn skulle rasa också var handlare i guld. De ville att folk skulle investera i deras guld och det verkade som om detta färgade av sig på deras prognoser.
Per Olof, det är ett långsiktigt problem att bankerna kan bidra till finansieringen av ett budgetunderskott som inte är en följd av en konjunkturkris. Det gäller att skapa institutionella system som förhindrar uppkomsten av strukturella budgetunderskott. Ett sätt är guldmyntfot men det verkar som om ett sådant ger lägre tillväxt än andra system, vilket jag skrev om för något år sedan.
/DNg
@Danne, ett par retoriska frågor : Även om en ökning av penningmängden under en kreditkontraktion inte leder till omedelbara prisökningar, bör vi inte förvänta oss att detta skickar felaktiga signaler till de "företag som har lönsamma investeringar" om den reella tillgången på kapital?
På vilket sätt var bankernas agerande på 90-talet sub-optimalt (mer än att de agerade för att uppnå maximal lönsamhet enligt de ramar som finansiella regelverk satt upp)?
Och vad är en "ledig resurs", d.v.s. om det finns ett användningsområde för en given resurs i den privata ekonomin, varför används den inte? Att artificiellt "skapa behov" av resurser resulterar ju enbart i ett tillfälligt utnyttjande av en resurs som på sikt inte behövs? Eller?
Visst skulle resultatet av en omedelbar amerikansk skuldsanering bli en ny depression. Men är det då bättre att försöka låtsas att "tillväxt" i form av större penningmängd kommer göra något annat än att förflytta tillgångar från vanliga sparande individer till den amerikanska staten, och dess finansiärer? På längre sikt är det sådant som leder till våldsamma politiska oroligheter.
En "dubbeldipp" som 1937 torde vara den minst skadliga katastrofen som USA kan drabbas av - en "loss of faith" vad gäller amerikanska dollarn eller amerikansk ststsskuld skulle utan tvivel leda till den största ekonomiska explosionen i världshistorien. Är det värt risken, hur stor eller liten den än må vara?
Ur min synvinkel finns det inte ens pragmatiska skäl till att argumentera för fortsatta underskott av den amerikanska staten. Den amerikanska kapitalstrukturen är redan såpass skadeskjuten att den inte kan försörja mer än hälften av den nuvarande statskonstruktionen. Precis som i Grekland.
Några reflexioner: om ett normalt företag får sina krediter uppsagda för att banken fått svårigheter kan det inte vidta planerade investeringar. Om centralbanken motverkar kreditkontraktionen genom att trycka pengar i avvägd omfattning så att företaget kan göra sina normala investeringar kan jag inte se att detta skickar "felaktiga signaler".
De svenska bankerna på 90-talet sade upp krediter när de fick svårigheter. Detta ledde till att de berörda företagen drog ner produktionen och avskedade anställda samt fick svårigheter att betala sina leverantörer. Då sade bankerna upp krediterna till företagen med osäkra fordringar och de drog ner och kunde inte betala sina leverantörer osv.
Många företag skulle alltså ha kunnat producera mycket mera om de fått finansiella förutsättningar och om de inte drabbats av att andra företag och hushåll dragit ner sin efterfrågan. Här fanns alltså lediga resurser som var en följd av att finanskrisen till en början fick breda ut sig i början av 90-talet.
Borde USA göra en omedelbar budgetsanering eller försöka ta sig ur underskottet successivt? Vilken nackdel skulle uppväga en ny finanskris med depression och kanske politiska oroligheter? Är det ilska över att en successiv förbättring kombineras med skattehöjningar som kommer staten och Kina mfl till del? Kan inte en stor del av saneringen ske med nerdragningar istället? Om de görs successivt som i Sverige på 90-talet blir det väl inga oroligheter? Men Sverige hade tur som kunde öka exporten samtidigt som saneringen, vilket inte är lika uppnåbart för USA. Å andra sidan har inte USA något behov av att låna pengar från "flinande finansvalpar på Wall Street".
En allvarlig "dubbeldipp" är naturligtvis onödig om det finns ett lugnare alternativ. Att överväga risken för att QE skulle orsaka en "explosion" fordrar att det finns en teori om hur detta skulle gå till. Jag har hittills inte sett någon utarbetad teori, enbart en grov hypotes om ett enkelt samband MV=PT... Dessutom kan Bernanke vidta den omvända processen och sälja ut obligationer om det skulle finnas explosiva tendenser.
Ännu är inte USA:s statsskuld i psykologisk mening så stor att man kan börja jämföra med Grekland. Men de strukturella budgetunderskotten är skrämmande stora. Fler och fler blir då skrämda och kräver åtstramningar som kan leda till en dubbeldipp. Förra gången det hände kombinerades detta med Roosevelts regleringspolitik som var ideologiskt tvivelaktig.
/DNg
Man har ju ändrat beräkningarna för CPI och enligt det gamla beräkningssystemet lär inflationen ligga runt 9,5%
Skicka en kommentar
<< Home