Redovisa skatterna och hur de används!

Ett grundläggande demokratiskt informationskrav är att medborgarna får veta hur mycket de totalt betalar i skatt och vart pengarna går. Vita Huset har börjat med en redovisning på sin hemsida. Men den svenska regeringen gör ingenting.

USA:s president Barack Obama har sett till att Vita Husets hemsida från 18 april har en länk till en funktion som bryter ner skatteintäkternas användning om man matar in vad man betalt i skatt. Det skriver professor Lars Jonung i en kolumn i DN idag med rubriken Visa vart skatten går. Han påpekar också att den svenska regeringen, trots mycket högre skatter, inte har någonting motsvarande på sin hemsida.

Än så länge har Obama bara en redovisning av den federala sektorn. Den omfattar varken alla skatter eller alla utgifter. För att väljarna ska kunna ta ställning till politiken på ett demokratiskt tillfredsställande sätt är det väl rimligt att de styrande gör ett försök att om möjligt innefatta alla skatter och utgifter i redovisningen? Det gäller både USA och Sverige och även andra länder. Men en sådan redovisning är inte enkel att utföra.

Först borde de styrande visa upp vad en vanlig löntagare normalt betalar i skatt. Det kan göras på ett standardiserat sätt i enlighet med vad nobelpristagaren Milton Friedman föreslog redan på 1960-talet. En del skattebetalarföreningar i olika länder har försökt räkna fram denna s k skattefridag - dvs den dag årets skatter är betalda. Det är en konkret illustration till hur hög skatten verkligen är.

För att kunna jämföra med tidigare år måste man bestämma vilken lön som är typisk för en vanlig löntagare. I Sverige använder Skattebetalarnas förening en årslön på 6 basbelopp som 2010 blev 306 600 kr. Den är alltså oförändrad i fast penningvärde.

Till den öppet redovisade lönen ska läggas löneskatterna (kallas också arbetsgivaravgifter eller sociala avgifter, ett påslag med 31,42 %). I kronor blev det 96 334 kr. "Hela lönen" blev då 402 934 kr. [Borde också redovisas öppet.] Inkomstskatten på 306 600 kr är 72 266 (23,6 %).

Slutligen ska de indirekta skatterna beräknas. De består av moms, alkohol-och tobaksskatt, elskatt, bensinskatt och liknande varuskatter. Här måste man ta ställning hushållssparandet. Tidigare undantog man en del av inkomsten från skatt eftersom den antogs sparas. Jag införde dock en metod som antog att alla inkomster konsumerades. Det avspeglar intentionerna att beskatta hos de styrande och skulle de sparade pengarna konsumeras utlöses beskattningen. Vid internationella jämförelser är det missvisande att räkna med olika sparkvoter som påverkar skatterna.

De indirekta skatterna kan överslagsmässigt beräknas som intäkterna i relation till den privata konsumtionen. Men om den offentliga sektorn betalar moms måste denna post dras av. Här har redovisningen av skattestatistiken blivit sämre i Sverige. I andra länder är situationen oklar. I Sverige utgör de indirekta skatterna 22 procent av lönen efter skatt - dvs 51 657 kr av 234 334 kr.

Totalt blir skatterna 220 247 kr: inkomstskatt 72 266 + löneskatter 96 334 + indirekta skatter 51 657 kr. Det blir 54,7 procent av hela lönen. Av årets 365 dagar betalade man skatt 199,5 dagar. Dag 201 eller 20 juli 2010 var den första helt skattefria dagen enligt denna metod.

Egentligen skulle andra skatter också behöva räknas in. Fastighetsskatt, tullar och bolagsskatt mm drabbar i stor utsträckning svenska medborgare. En överslagsberäkning för 2011 visar att skatterna för den som tjänar 300 000 kr då blir 59,1 procent. Dessa "indirekt verkande skatter" är dock inte lämpliga att ta med i den standardiserade beräkningen av skattefridagen.

De totala offentliga utgifterna är mycket dåligt redovisade i den offentliga statistiken. Det gäller särskilt i andra OECD-länder än Sverige. Orsaken är att det finns olika delsektorer inom den offentliga sektorn som har transaktioner med varandra. OECD redovisar ett tiotal utgiftsområden som dock är tämligen intetsägande. Vad innefattar exempelvis "sociala utgifter"? Här behövs både standardisering av statistiken och en mera ambitiös uppdelning.

Är det för mycket begärt att alla OECD-länder börjar redovisa skatternas användning på ett lättfattligt och någorlunda detaljerat sätt? Det är ett demokratiskt informationskrav som borde vara svårt att avvisa.

Läs även andra bloggares åsikter om skatteinformation, skatt, skattefridagen, skatter, offentliga utgifter, regeringen, demokrati, OECD, politik på intressant.se