fredag, september 02, 2011

Så generar Europa sin katastrof

Fortsatt tvekan och handlingsförlamning kan leda till att Spanien och Italien inte kan refinaniera sina statslån under våren 2012. Rädslan för skuldkrisen kan leda till stigande räntor som utlöser inställda betalningar och bankkris med massarbetslöshet för många länder.

Konjunkturbedömarna ser en avmattning i Sveriges ekonomi framför sig. Därefter sker en återhämtning. Det bygger på bl a att den europeiska skuldkrisen kan bemästras under hösten 2011. Finansmarknaderna kan övertygas att de kraftfulla politiska beslut som fattas kommer att ge euroländer med svaga statsfinanser möjligheter att klara sina åtaganden. Då kan oron minska.

Men om man ser till hur de europeiska politikerna och ekonomerna hittills har agerat efter det att Greklands falsarier uppdagades kan man befara att det kommer att bli mycket värre innan det blir bättre. Idag 2/9 skriver f utrikesministern i Tyskland, Joschka Fischer, en artikel i DN om detta med rubriken "Halvvägs över stupet". Han är ute efter att EU ska bli en riktig förbundsstat med centraliserad maktutövning. När detta inte blev fallet tidigare under 00-talet hotar inte bara ekonomiskt elände utan också den fredliga utvecklingen:
"Europas overksamhet har redan haft klart ogynnsamma konsekvenser. Politikernas passivitet har underblåst folkets misstroende, som nu hotar själva EU. Krisen börjar luckra upp de grundvalar för en efterkrigsordning i Europa – de fransk-tyska och transatlantiska partnerskapen – som har säkrat en period av fred och välstånd utan like i kontinentens historia."
Så hur kommer det att gå med ekonomin? Som bakgrundsinformation har jag sammanställt läget 2011 i PIIG:s-länderna samt Frankrike och Tyskland. I den första kolumnen visas bytesbalansen, i den andra budgetsaldot (alla har underskott) och i den tredje statsskulden - alla i procent av BNP:

Land . . . Bytesbal . . . . . Budget . . . . Skuld

Portug . . . . -7,5 . . . . . . . . -5,9 . . . . . . 93,0
Irland . . . . +0,7 . . . . . . . . -10,5 . . . . . 112,0
Italien . . . . -3,5 . . . . . . . . -4,0 . . . . . .120,3
Grekl . . . . . -8,3 . . . . . . . . -9,5 . . . . . 157,7
Spanien . . . -4,1 . . . . . . . . -6,3 . . . . . . 68,1
- - -
Frankr . . . -3,9 . . . . . . . . .-5,8 . . . . . . 84,7
Tyskl . . . . +4,7 . . . . . . . . .-2,0 . . . . . .82,4

Källa: EU:s statistikkontor maj -11 (tab 44 o 78)

Dessa nyckeltal är inte tillräckliga för att kunna göra en detaljerad bedömning. Utifrån dessa skulle inte Italien och Spanien vara så mycket värre utsatta än Frankrike. Eller också är det i värsta fall bara en tidsfråga innan oron också kommer att beröra Frankrike. Det kanske kan undgås en tid eftersom Spanien och Italien kommer i fokus nästa vår. Senast i juli 2012 måste de två länderna refinansiera statliga lån som motsvarar 15 respektive 20 procent av BNP.

Tillsammans med budgetunderskott för Spanien och Italien i storleksordningen 5 procent av BNP blir påfrestningen på investerarnas förtroende högst betydande. Försäkringsbolag, pensionsfonder och penningmarknadsfonder kan bli oroliga för hållbarheten i dessa länders statsfinanser med snabbt stigande lånekostnader som följd. Detta leder i sin tur till att svårigheterna ökar ännu mera med en kumulativ process mot katastrof som yttersta konsekvens.

Vi såg en sådan orosreaktion för Spanien och Italien redan i slutet av juli 2011 när räntorna på kort tid steg med en procentenhet till omkring 6 procent för en tioårig statsobligation (mot drygt 2 procent i Tyskland och Sverige). Då kunde oron motverkas genom att ECB gjorde betydande stödköp av dessa länders statsobligationer. Men eftersom modern politisk ekonomisk teori ser detta som att "Europas skattebetalare (läs främst Tysklands) tvingas stödja Spaniens och Italiens odisciplinerade medborgare" är det långt ifrån säkert att sådana stödköp blir möjliga i framtiden.

Under hösten 2011 kan den ökade pessimismen om världskonjunkturen i allmänhet och tillväxtmöjligheterna i Spanien och Italien i synnerhet utlösa nya orosreaktioner. Dessa kan förstärkas av en skepsis inför ländernas förmåga att genomföra åtstramningar i en lågkonjunktur och av politisk-populistiska uttalanden om privat deltagande i en skuldnedskrivning. Räddhågsna politiker låter också uppfattningen sprida sig att dessa länder är "för stora" för att kunna räddas av den Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) och av ECB.

När refinansieringsbehoven uppmärksammas efter årsskiftet utlöses en självförstärkande process som innebär att räntan för Spanien och Italien, som redan ligger över 5 procent, stiger ohämmat och slutar med att de två länderna ställer in betalningarna. Det utlöser i sin tur en bankkris både i dessa länder och de som är exponerade i form av innehav av statsobligationer. När bankerna i ett flertal europeiska länder är på fallrepet slutar de att låna ut pengar till vanliga företag och försöker driva in lån från dessa. Det medför produktionsminskningar och avskedanden av anställda som i sin tur förvärrar krisen ytterligare osv.

Oturligt nog leds Europas länder av svaga politiker just i den svåra tid när handlingskraft och förutseende skulle ha behövts. Det tycks särskilt gälla Tyskland (bloggart 24/5-10). Uttalanden därifrån om privat deltagande i skuldavskrivningar förra hösten verkar ha höjt ränteläget varaktigt med 1-1,5 procent för Spanien och Italien.

Vi kan göra en analogi med en eldsvåda. När det utbryter eld i en butik som säljer flaskvatten skulle man tycka att affärsföreståndaren kunde öppna ett antal flaskor och genast släcka elden. Men om hon då blir orolig för vad kunderna ska säga när det blir brist på flaskvatten kan hon tveka. "Det kanske är bättre att låta elden ta sig så att kunderna verkligen förstår att vi måste släcka", kan hon tänka och samtidigt hoppas att elden slocknar av sig själv. När elden sedan tilltar räcker inte vattnet...

[Artikel i SvD 3/9: Merkel i rävsaxen]

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

2 Comments:

At 03 september, 2011 20:21, Anonymous Johnny said...

Det hade varit korrekt att utesluta alla länder som inte följer EMU's regler med max 3% budgetunderskott och max 60% i statsskuld, då hade väl bara Estland varit kvar i EMU, :-)

EMU länderna klarar inte ens av att följa sina egna regler, de har förlorat allt förtroende, självklart skall inte Sverige vara med i ett sammarbete med oansvariga regeringar och länder som inte klarar av att följa avtal.

Som vanligt går gränsen mellan skötsamma protestantiska och oansvariga katolska länder.

EU och EMU börjar nu bli ett hot mot freden, allt fler spänningar inom EU flyter upp till ytan. Förhoppningsvis så avvecklas EMU och EU(SSR) en gång för alla.

EU(SSR) är i och med Lissabonavtalet en byråkratisk diktatur, ett avtal som svenska folket aldrig godkänt i folkomröstning och som våra egna politiker körde ner i halsen på svenska folket.

ESS-avtalet, med de fyra friheterna, räcker utmärkt för Sverige, då behåller vi vår självständighet och stiftar våra egna lagar och inte EU. Det är bättre att betala 16 miljarder för att slippa vara med i den politiska och byråkratiska diktaturen EU(SSR).

 
At 04 september, 2011 08:11, Anonymous Johnny said...

Finland hade också klarat kraven. Bra site över länders skulder och underskott här (2010):

http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Offentlig-ekonomi/Offentlig-sektor/Offentlig-bruttoskuld---internationell-jamforelse/

Här är en bra artikel av en duktig bankekonom som går i genom EMU problematiken. Han konstaterar att inga fasta växelkurssammarbeten i historien har fungerat i längden på grund av länders olika ekonomier, inflationstakt, språk, konkurenskraft, politisk kultur, etc.

Brettonwood och ERM kraschade och nu är det tredje gången gillt med EMU.

Han trodde att politikerna skulle försvara EMU med 1000-tals miljarder av skattebetalarnas pengar, ungefär som Bengt Dennis med 500% ränta 1992.

Undra vilket välstånd vi skulle ha om inte våra politiker fuckade upp ekonomin jämt och ständigt med sina vansinniga beslut.

http://www.brugesgroup.com/germaneconomicpolicyandtheeuro.pdf

 

Skicka en kommentar

<< Home