Göran Greider: kapitalismens kris beror på tillväxten

Är det tillväxtens fel att det blev finanskris? Eller är det med en marxistisk analys "den fallande profitkvoten" under flera decennier som är orsaken? Greider vill i varje fall inte ha tillväxt.

I DN 21/8 (ej onl) skriver marxisten Göran Greider, "medarbetare på DN Kultur", om börsen och den ekonomiska krisen. Perspektivet är långsiktigt. "Vi lever i en finansiell fas av kapitalismens historia..." Orsakerna till finanskrisen beskrivs så här:

"För en renodlad marxist är hela perioden från åttiotalet till idag en enda lång och utdragen krisperiod för den västliga kapitalismen, ytterst känneteknad av att realekonomin inte längre ger samma avkastning som förr och att det trolösa kapitalet då gör som de alltid har gjort: börjar trolla med sitt kapital istället."

Greider anser att den "marxistiska synen är riktig" och hänvisar till sin bok Det måste finnas en väg ut ur det här samhället. Men det fattas en avgörande dimension i analysen, anser han. "Det är den självförintande uppslutningen kring tillväxtnormen som orsakade kraschen och mynnade ut i en situation med ingen tillväxt alls!" Han hänvisar till böcker av Tim Jackson och Peter Victor. Men någon annan förklaring till att tillväxten är krisframkallande än att den är "det sekulära samhällets trosbekännelse" och att den offrar ekosystem och klimat "för ytterligare en BNP-procent" ges inte.

Behärskar Greider verkligen ens den elementära marxistiska teorin? Borde han inte ha beskrivit finanskrisens orsaker som att den sämre lönsamheten (fallande profitkvoten) tvingade kapitalisterna att öka utsugningen av löntagarna genom lönesänkningar och förlängningar av arbetstiden? Detta skulle i sin tur ha lett till att efterfrågan på företagens produktion blev otillräcklig med en kris som följd. Tillväxten i kapitaltillgångarna gick för snabbt med en kris som resultat. Kapitalet är boven enligt Karl Marx.

Denna förklaring går dock inte så bra ihop med att det skulle vara den långsiktiga BNP-ökningen (som missvisande kallas "ökad" tillväxt) som är förkastlig. Dessutom är förklaringen felaktig. Det har inte skett någon nedgång i den totala faktorproduktiviteten i industriländerna, som måste kompenseras med motåtgärder från kapitalisterna. Lönsamheten ökade tvärtom genom att räntorna hölls nere vilket med en marxistisk analys borde ha gett en stigande profitkvot (det variabla kapitalet v blev mindre utan lönesänkningar).

För att bevisa att ekonomisk tillväxt är något ont kan man inte använda den marxistiska teorin. Enligt Friedrich Engels är själva förekomsten av marknader ett hinder för den rationella produktion som sker i de allt större företagen, vilket tvingar fram ett förstatligande:

"Denna lösning kan blott ligga däri, att de modärna produktivkrafternas samhälleliga natur faktiskt erkännes, att alltså sättet för produktion, tillägnelse och utbyte bringas i samklang med produktionsmedlens samhälleliga karaktär. Och detta kan endast ske därigenom, att samhället öppet och utan omvägar tar i besittning produktivkrafterna, som växt ifrån varje annan ledning."

För att ta tillvara den moderna teknikens tillväxtpotential blir slutsatsen enligt Engels att socialism måste införas. Det är kapitalismen med sina kriser som sänker tillväxten i onödan, sade de marxistiska teoretikerna. I verkligheten innebar socialistisk planhushållning sämre tillväxt men ändå mer resursförbrukning. Borde inte det ha varit på plats att nämna i en artikel i DN som angriper tillväxten?

Läs även andra bloggares åsikter om kapitalism, tillväxt, socialism, miljö, finanskris, Marx, Engels, förstatligande, Göran Greider, marxism, ideologi, ekonomi, politik på intressant.se