Göran Greider: kapitalismens kris beror på tillväxten
Är det tillväxtens fel att det blev finanskris? Eller är det med en marxistisk analys "den fallande profitkvoten" under flera decennier som är orsaken? Greider vill i varje fall inte ha tillväxt.
I DN 21/8 (ej onl) skriver marxisten Göran Greider, "medarbetare på DN Kultur", om börsen och den ekonomiska krisen. Perspektivet är långsiktigt. "Vi lever i en finansiell fas av kapitalismens historia..." Orsakerna till finanskrisen beskrivs så här:
"För en renodlad marxist är hela perioden från åttiotalet till idag en enda lång och utdragen krisperiod för den västliga kapitalismen, ytterst känneteknad av att realekonomin inte längre ger samma avkastning som förr och att det trolösa kapitalet då gör som de alltid har gjort: börjar trolla med sitt kapital istället."Greider anser att den "marxistiska synen är riktig" och hänvisar till sin bok Det måste finnas en väg ut ur det här samhället. Men det fattas en avgörande dimension i analysen, anser han. "Det är den självförintande uppslutningen kring tillväxtnormen som orsakade kraschen och mynnade ut i en situation med ingen tillväxt alls!" Han hänvisar till böcker av Tim Jackson och Peter Victor. Men någon annan förklaring till att tillväxten är krisframkallande än att den är "det sekulära samhällets trosbekännelse" och att den offrar ekosystem och klimat "för ytterligare en BNP-procent" ges inte.
Behärskar Greider verkligen ens den elementära marxistiska teorin? Borde han inte ha beskrivit finanskrisens orsaker som att den sämre lönsamheten (fallande profitkvoten) tvingade kapitalisterna att öka utsugningen av löntagarna genom lönesänkningar och förlängningar av arbetstiden? Detta skulle i sin tur ha lett till att efterfrågan på företagens produktion blev otillräcklig med en kris som följd. Tillväxten i kapitaltillgångarna gick för snabbt med en kris som resultat. Kapitalet är boven enligt Karl Marx.
Denna förklaring går dock inte så bra ihop med att det skulle vara den långsiktiga BNP-ökningen (som missvisande kallas "ökad" tillväxt) som är förkastlig. Dessutom är förklaringen felaktig. Det har inte skett någon nedgång i den totala faktorproduktiviteten i industriländerna, som måste kompenseras med motåtgärder från kapitalisterna. Lönsamheten ökade tvärtom genom att räntorna hölls nere vilket med en marxistisk analys borde ha gett en stigande profitkvot (det variabla kapitalet v blev mindre utan lönesänkningar).
För att bevisa att ekonomisk tillväxt är något ont kan man inte använda den marxistiska teorin. Enligt Friedrich Engels är själva förekomsten av marknader ett hinder för den rationella produktion som sker i de allt större företagen, vilket tvingar fram ett förstatligande:
"Denna lösning kan blott ligga däri, att de modärna produktivkrafternas samhälleliga natur faktiskt erkännes, att alltså sättet för produktion, tillägnelse och utbyte bringas i samklang med produktionsmedlens samhälleliga karaktär. Och detta kan endast ske därigenom, att samhället öppet och utan omvägar tar i besittning produktivkrafterna, som växt ifrån varje annan ledning."För att ta tillvara den moderna teknikens tillväxtpotential blir slutsatsen enligt Engels att socialism måste införas. Det är kapitalismen med sina kriser som sänker tillväxten i onödan, sade de marxistiska teoretikerna. I verkligheten innebar socialistisk planhushållning sämre tillväxt men ändå mer resursförbrukning. Borde inte det ha varit på plats att nämna i en artikel i DN som angriper tillväxten?
Läs även andra bloggares åsikter om kapitalism, tillväxt, socialism, miljö, finanskris, Marx, Engels, förstatligande, Göran Greider, marxism, ideologi, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi, socialism
8 Comments:
Greiders resonemang är ett resultat av att han sitter fast i gammalt industriellt tänkande där fabriker betjänar en tämligen lokal marknad och det går att etablera ett arbetarnas strejkvapen.
Jag tror snarast att det är en följd av de strukturförändringar och därmed rationalisering som sker tack vare informationstekniken - vi har en annan ekonomisk logik. Snarast är det takten i produktivitetstillväxten som är boven. Beskrivs bl a här: http://www.axess.se/tv/webbtv.aspx?id=2037
DEMOKRATINS INLÄRNINGSKURVA. . .
. . . är boven. Under hundra år har väljarna lockats av politiker, som lovat befrielse från bekymmer, vilket betytt befrielse från ansvar.
Och många väljare har innerst inne gillat statarlivet, då man tryggt visste att en högre makt, patron, tog hand om alla, och hans hustru fixade fest till jul och midsommar.
För att undvika kortsiktiga obehag, som infrysta banktillgodohavanden, har väljaren befriats från att tänka på bankens soliditet.
Med ATP befriades Svensson från att tänka på sin egen framtid genom att hans barnbarn sattes i skuld.
När banker tagit för stora risker, räddas de med skattepengar, för att Svensson inte skall råka illa ut, kortsiktigt. "Alla" har accepterat att skjuta problemen på framtiden, efter nästa val.
Någon har sagt att demokratin går under efter 200 år, eftersom väljarna röstar för mer och mer "godis", som de tror att de inte behöver betala.
Svensson i alla länder har röstat på politiker, som lovat mer än vad som varit ansvarsfullt.
Först sedan ekonomin brutit samman lär de sig att ta eget ansvar.
Då inser de att välfärds-staten inte kan skapa välfärd. Det måste var och en göra själv, d.v.s. ta eget ansvar. Det är inte möjligt med en högskattestat. "Omfördelningen" måste reduceras till det minimum som behövs för att avhjälpa ren misär.
Med egna pengar att ta ansvar för, växer medborgaren som människa, och kan bli en mer ansvarsfull väljare.
Krisen beror inte på kapitalismen utan på politikens okunniga fingrande på dess mekanismer.
Politiker väljs av "vanligt folk". Därför blir de inte klokare än vanligt folk. "Marknaden" sorterar fram chefer, som genomsnittligt är klokare än vanligt folk.
Det tar 200 år innan folk lärt sig demokratins begränsningar. Vi håller precis på att komma dit.
"den fallande profitkvoten"
- Men, är inte detta samma argument som Keynes använde?
"Keynes was basically saying that to induce new investment, the rate of profit must exceed the interest rate. But as investment increases, any profitable investment opportunities are exhausted.
This means that the rate of profit (MEC) falls and approaches the interest rate. And as it approaches the interest rate, businessmen will cease investing."
http://mises.org/daily/1226
Per-Olof, i äldre ekonomers teorier har räntan ofta en central ställning (enligt min uppfattning pga att det fanns statistik). Marx hade säkerligen läst någon ekonom som framhöll att räntan måste vara lägre än den förväntade avkastningen och att denna minskar ju mer man investerar (i realkapital).
Teorin går igen hos Wicksell och hans efterföljare. Felet är att teorin är spekulativ och inte avstämd mot den empiriska verkligheten. Sett i sekellånga perspektiv är det kanske riktigt att större kapitalintensitet ger lägre avkastning. Men dagens företag påverkas inte mycket av små förändringar i avkastningen. För att en investering ska göras är avkastningskravet ofta 15-20 procent och då spelar mindre ränteförändringar begränsad roll.
Om intressanta investeringsprojekt börjar tryta är det inte därför att kapitalet på marginalen avkastar mindre utan för att efterfrågan på de framställda produkterna är för liten. En generell brist på projekt kan tillfälligtvis uppstå under lågkonjunkturer. Men någon allmän och långsiktig sänkning av lönsamheten på grund av "fallande profitkvot" genom ökning av realkapitalmängden är inte något som har med verkligheten att göra.
Ränteförändringar ger effekt som ekonomisk-politiskt medel för att de påverkar låntagarnas/hushållens ekonomi via främst bolånen.
/DNg
Ränteförändringar ger effekt som ekonomisk-politiskt medel för att de påverkar låntagarnas/hushållens ekonomi via främst bolånen.
/DNg
Så vilka står bakom Obamas räntepolitik:
http://www.bollyn.com/11305
Who Runs the Obama White House?
Ränteförändringar ger effekt som ekonomisk-politiskt medel för att de påverkar låntagarnas/hushållens ekonomi via främst bolånen.
/DNg
Så vilka står bakom Obamas räntepolitik:
http://www.bollyn.com/11305
Who Runs the Obama White House?
Kriserna beror på den kapitalistiska marknads ekonomin som världen styrs av. Att ha ett ekonomiskt system som prioriterar egoism och girighet så mycket som vårt skapar kriser. Dom som styr marknaden tjänar på att ta stora risker och kraschar det då är det ofta dom som inte tjänar mycket som drabbas.
Vi bör alltså försöka reglera marknaden mer. Och minska marknadens makt.
Thomas, om man påstår att krisen beror på marknadsekonomin som system säger man samtidigt att ett annat system varit bättre. Argumentet att planhushållning skulle vara bättre för att det då inte skulle förekomma volatilitet har jag inte hört på länge.
Det verkar dock som om du mera är inne på att göra marknadsekonomin mer perfekt. Som jag skrivit om tidigare finns det tre övergripande regleringar av den internationella ekonomin: guldmyntfot, Bretton Woods och nuvarande flytande växelkurser. Valet mellan dessa är teoretiskt också ett val mellan olika hög tillväxt samt mellan automatik och byråkrati.
Men det kanske är mindre övergripande regleringar du är inne på inom ramen för flytande kurser? Även där finns en rädsla för att lägga hämsko på tillväxten men också praktiska svårigheter att få regleringar att fungera.
I USA ville man reglera fram billiga krediter till normalt insolventa bostadsköpare. Dessutom ville man genom låga räntor hålla aktiviteten hög efter 11 september. Bush ville bli omvald 2004 så han sänkte skatterna för att stimulera ännu mera. Det verkar vara flörten med väljarna som orsakade krisen.
I Europa fungerade inte regleringen ens i goda tider att budgetunderskottet inte fick bli större än 3 procent av BNP. Och regleringen med villkor för medlemskap i EMU åsidosattes genom fusk från Greklands sida. Är det inte snarare politisk "statsegoism" än girighet hos enskilda som orsakade krisen i Europa?
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home