Stimulera i lågkonjunktur menar KI
Det är bättre att stimulera vid en konjunkturnedgång än i högkonjunktur anser Konjunkturinstitutet i sin nya prognos. Arbetslösheten skulle bli ca 15 000 personer mindre 2012 med ytterligare 20 miljarder ofinansierade stimulanser.
Konjunkturinstitutets nya rapport, som kom igår (pdf), är något mer optimistisk än de samtidiga prognoserna från finansdepartementet och bankerna (bloggart 31/8). Tendenserna till en dubbeldipp i OECD-området kommer nu att förbytas till en hygglig uppgång 2012 nära genomsnittet för 00-talet, se nedanstående diagram:
För Sveriges del har uppgången tidigare varit mycket bättre och det är nu en viss avmattning förutses för 2012. Åren därefter blir BNP-ökningen bättre:
Nedgången i tillväxten till 2,3 procent 2012 får främst effekter på arbetslösheten, som tillfälligtvis upphör att minska:
Minskningen av arbetslösheten fortsätter därefter främst 2014 och 2015. Siffrorna finns i nedanstående tabell där vi också kan notera att inflationen sjunker 2012:
Bidragande till den sänkta inflationstakten är att KI inte tror att Riksbanken kommer att höja styrräntan lika snabbt som tidigare prognostiserats. Nästa räntehöjning (till 2,25 %) sker först efter sommaren 2012, vilket inte förväntas av finansmarknaden i Sverige som istället vill se en sänkning:
I försörjningsbalansen för Sverige framkommer en delvis annan bild av orsakerna till avmattningen än den som SEB antydde, dvs att BNP-ökningen (kk) i år blir 4,3 procent men sjunker till 2,3 procent nästa år:
Det är inte konsumtionen som mattas av - tvärtom blir ökningen större (2,0 % ökar till 2,6). Istället visar mer detaljerade siffror att är det den offentliga sektorns konsumtion och investeringar som bidrar till avmattningen. Näringslivets investeringar (exkl bost o fartyg) ökar snabbare - från 6,0 procent till 8,9. Det är snabbare än 2010 och visar på en viss förtröstan inför framtiden. Visserligen blir exportökningen avsevärt lägre men även importen mattas och det medför att nettoexporten faktiskt bara bidrar med en minskning med 0,4 procentenheter av tillväxtminskningen på 2,0 pe.
Den viktigaste orsaken till avmattningen är omslaget i lagerinvesteringarna. Från att bidra till tillväxten med 0,8 procent av BNP i år sker ett omslag till en minskning av BNP med 0,9 procent av BNP nästa år. Enbart denna omsvängning motsvarar 85 procent av avmattningen.
Det är tydligen psykologiska faktorer som pessimism inför utvecklingen i USA och euroländerna som ligger bakom avmattningen. Den amerikanska utvecklingen förutses dock inte bli negativ nästa år, med en BNP-ökning på 2,0 procent mot 1,7 i år:
Sparandet ökar, konsumtionen och importen mattas, investeringarna ökar och lagren ligger still. Arbetslösheten i USA förutses också minska, vilket inte är fallet för Sverige.
Den europeiska utvecklingen med en ganska tvekande och orkeslös bekämpning av skuldproblemen är en annan källa till oro. Utvecklingen är ytterst svårbedömd och därför har KI gjort en alternativbedömning som tar fasta på att det politiska tjafsandet och handlingsförlamningen pågår till hösten 2012. Det medför en onödig fördjupning av skuldkrisen som resulterar i att Sveriges BNP bara ökar ca 0,5 procent 2012 och att arbetslösheten stiger till drygt 8 procent 2012 och drygt 9 procent 2013.
Med utgångspunkt från huvudprognosen har KI också räknat på två alternativ med tidigarelagd finanspolitik resp senarelagd. Man menar att det skulle behövas 30 miljarder kronor i ofinansierade stimulansåtgärder 2012 (istället för 10) för att sänka arbetslösheten till 7,2 procent 2012, dvs med 0,3 procentenheter:
Detta skulle innebära ca 15 000 färre arbetslösa 2012 till en "kostnad" av en försvagning av budgetsaldot med 20 miljarder kr. KI menar att denna försvagning bara är tillfällig eftersom man för hela perioden 2012-15 räknar med en sammanlagd försvagning med 64 mdr kr (räknat på kalederåret 2015). Det är enbart en fråga om att tidigarelägga åtgärder som ändå kommer att vidtas om några år. Därmed blir det i slutändan ingen skillnad i hur mycket arbetslösheten minskar till 2015. Skillnaden ligger i att arbetslösheten kan minska när det går sämre istället för att man väntar till att det ändå går bättre.
Jämfört med tidigare stabiliseringspolitiska syn att det är säkrare att vidta stimulans när det går sämre än att driva på en uppgång som ändå är igång, verkar KI:s recept vara vettigt. Men i relation till modern, politisk budgetpolitik som är "kontrakterad med medborgarna" (Borgs uttryck) är det naturligtvis fel att försvaga budgeten i lågkonjunkturer. Det är i högkonjunktur man ska gasa på enligt denna syn. I konjunkturnedgångarna ska budgeten vara stram och om det ger 15 000 fler arbetslösa får man ta detta för att ansvaret för statsfinanserna kräver det.
Konjunkturinstitutets tjänstemän har i etermedia gjort tappra försök att förklara sin syn. Men de är inga pedagoger. Journalister och kommentatorer gör inga försök att ge stöd och förklaringar. Och naturligtvis finns det med dagens tidsanda inga politiska partier som vill driva annat än budgetkonservativ politik.
Läs även andra bloggares åsikter om konjunktur, stimulanspolitik, lågkonjunktur, budgetkonservatism, pessimism, regeringen, stabiliseringspolitik, skuldkris, USA, EU, nationalekonomi, styrränta, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 02:17
4 comments
4 Comments:
Jag är emot alla statliga stimulanser, det är bara ett enda stort slöseri med begränsade resurser. Pengarna skall i så fall satsas på produktiv infrastruktur som höghastighets tåg, kärnkraftverk, etc.
Men nu har Sverige redan drygt 1000 miljarder i statsskuld och inte 1000 miljarder i tillgångar. Det är dags att tolka Keynes rätt och bara de länder som har sparat ihop ett överskott i högkonjungtur kan ägna sig åt stimulanser i lågkonjungtur, men det har alla politiker glömt, de sparar aldrig i högkonjungtur och därför så lånar de i lågkonjungtur.
Nu har hela lånekarusellen kommen till världens ände, privatpersoner, företag och stater är mer än fullbelånade och måste nu amortera tillbaka alla skulder och spara ihop ett överskott innan man kan stimulera någon ekonomi överhuvudtaget.
Därför är det så viktigt att FIAT-pengar, fraktionell banking och centralbankssytemet avskaffas och att guld OCH silver återinförs som valutor eftersom ingen politiker eller centralbanksbyråkrat inte kan påverka varken mängden, värdet eller räntan på guld och silver.
När politiker och byråkrater kontrollerar valutan så slutar det alltid med mera penningtryckeri, inflation och slutligen total kollaps. Alla FIAT valutor har blivit värdelösa med tiden, endast guld och silver har aldrig förlorat hela sitt värde.
De länder som röstat fram sina "lend & spend" politiker förtjänar verkligen av att drabbas av den värsta ekonomiska depressionen i mannaminne, för de behöver få en stor fet smäll så att de aldrig röstar på en politiker som lånar och spenderar, utan bara röstar på politiker som alltid balanserar budgeten.
Det är tack vare en sådan stjärnsmäll i början av 1990-talet som vi svenskar lärde oss att aldrig mer missköta vår statliga ekonomi, det är många länder som behöver lära sig samma läxa.
Johnny,stabiliseringspolitik är en mycket komplex konst som kräver mycket eftertänksamhet.
Statliga stimulanser kan ske genom skattesänkningar vilket inte a priori kan avfärdas som slöseri. Ökade statliga utgifter, som inte är förberedda, är ofta slösaktiga. Satsningar på infrastruktur tar lång tid att förbereda och har detta inte gjorts kan sådana istället bli destabiliserande för att de kommer försent.
KI menar att Sverige kan stimulera mera eftersom överskottet över en konjunkturcykel fortfarande kan bli 1 procent av BNP. Detta har inte med den tidigare statsskuldens storlek att göra mer än att räntan på denna beaktas.
Skuldskräcken är en psykologisk realitet i många länder. Men om alternativet är abrupta nedskärningar kommer inte de amorteringar som du efterlyser att bli möjliga. Vi ser nu hur redan tjafset om budgettak i USA utlöst stopp för nya jobb. Utan tillväxt blir det svårt att betala tillbaka skulder.
Ett annat system för pengar och växelkurser (t ex guldmyntfot) är däremot en reform på lång sikt som inte kan hjälpa oss i nuvarande situation. Möjligheterna att få ett tillräckligt antal större länder att vilja övergå till något radikalt nytt är också en intressant fråga att diskutera i sitt sammanhang.
De länder som misskött sig kan visserligen förtjäna att drabbas av en depression. Men dessvärre kommer det också att drabba oss andra i en globaliserad värld. Den som i en by med tätt byggda hus är vårdslös med elden kan förvisso förtjäna att få sitt hus nedbränt - men grannarna har ändå ett eget intresse att släcka för att rädda sina egna hus.
Slutligen tror jag att Sverige inte skulle kunna göra så mycket annorlunda nu än i början av 90-talet om vi drabbades av en finanskris på samma sätt som då. Det har dock, som du påpekar, också lett till att Sverige är mycket försiktigt med stimulanspolitik, trots att vi inte nu drabbats av en egen finanskris.
/DNg
Vi hade århundraden av tillväxt långt innan John Maynard Keynes var född... Staten behöver inte stimulera.
Sen finns det inga fria luncher. Om det vore att stiumleringspolitik skulle kunna öka tillväxten, varför inte göra det hela tiden? Statlig intervenering hindrar marknaden från att anpassa sig.
Men grundproblemet är, som Johnny säger, det monetära systemet.
'Skatt är stöld', den historiska problematiken vad gäller stabilisering är intressant. En förklaring till att hela samhället verkade klara sig bättre förr i tiden är att ekonomin var mycket enklare då med en helt dominerande jordbrukssektor.
De upp- och nedgångar som förekom inom industri och handel berörde inte många människor och jämfört med nödår pga missväxt var industrins fluktuationer i de flestas ögon något efemärt. Det hindrade inte ekonomerna från att bekymra sig om stabilitetsproblemet även om den dominerande uppfattningen var att detta var naturligt och inte gick att göra något åt.
Jag tror inte ens att Marx hade något mer att säga om instabilitetsproblemet än att det till slut skulle orsaka systemets undergång genom att trigga igång en revolution. Det var Engels som höll fram den konkreta lösningen. Han jämförde den kaotiska marknadsekonomin med den strikt planerade ekonomin i ett storföretag. Det var sådan "modern" planering som var lösningen för hela ekonomin och inte bara inuti enskilda företag. Här fanns fröet till den socialistiska planhushållningen. Under en stor del av 1900-talet fanns det tongivande ekonomer i väst som trodde på att detta var lösningen.
Ju mer folk vande sig vid att en stadig tillväxt, desto mer kom de att oroas över starkare fluktuationer. Det fanns en grogrund för ekonomiska teorier, som keynesianismen, som ville utlova en teknik för att kunna bemästra uppkommande svängningar så att de blev nästan omärkbara.
Denna teknik kom att missbrukas för att bygga ut den offentliga sektorn - dvs produktion av välfärdstjänster i socialiserad regi. Dessutom var den svår att tillämpa med rätt tajming och det ledde ibland till att svängningarna förstärktes.
Sannolikt har stimulansåtgärder vid normala konjunktursvängningar en begränsad effekt. Uppstår det en onormal svängning nedåt pga en finanskris har stimulansåtgärder därför inte någon större positiv effekt. De kan inte göra finanskrisen ogjord. På sin höjd kan de mildra de sekundära effekterna av den initiala krisen. Men även det kan vara svårt om t ex fastighetsbranschen råkat ut för en bubbla.
Stabiliseringsforskningen borde ha inriktat sig på vad man ska göra om banksystemet kollapsar och inte längre kan fungera som kreditförmedlare. Men uppmärksamheten koncentrerades kring inflationsproblemet och inte depressionsproblemet. Man trodde kanske att finanskriser inte längre kunde uppstå.
Så stimulanspolitik kan inte öka tillväxten utan på sin höjd begränsa ekonomins krympning när en allvarlig kris är under uppsegling. Med väl förberedda planer kan staten också anpassa sina investeringar så att de har en viss kontracyklisk effekt. Och slutligen finns det automatiska stabilisatorer som sköter en del av stabiliseringen idag utan att man märker det utom att det ibland uppstår ett budgetunderskott (som i Sverige 2009).
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home