Kreditrestriktionerna knäcker USA:s uppgång?

Varför blir det ingen fart på återhämtningen i USA? De allra senaste uppgifterna tyder på en kraftig inbromsning. Många vill gärna se en ny kris i USA eftersom de dömer ut den konventionella stimulanspolitik som president Barack Obama och centralbankschefen Ben Bernanke försöker med. Vi kan se den långsamma uppgången i nedanstående diagram (CNN):


Den röda linjen visar de reviderade BNP-siffrorna fram till 2:a kvartalet 2011. Recessionen blev 131 miljarder USD värre än vad man först trodde. Nedgången blev 5,1 procent istället för de 4,1 procent som de preliminära siffrorna utvisade. Fyra år efter toppen ligger BNP ännu något lägre än toppen.

En väsentlig orsak till långsamheten är de kreditrestriktioner som finanskrisen utlöste. Bankerna blev ovilliga att ge normala krediter vilket inte bara ledde till att ökningen upphörde utan till att kreditgivningen minskade från och med 2:a kvartalet 2008 fram till 3:e kvartalet 2010 då den var oförändrad. Ett litet undantag var fjärde kvartalet 2008 då det blev en ökning med 1,8 procent - sannolikt den enda påtagliga följden av bankräddningspaketet TARP, som tjafsades igenom i sept/okt 2008. Detta framgår av nedanstående diagram över alla kommersiella bankers kreditgivning från Fed (säsongjusterad):


Den normala kreditgivningen ser ut att ligga kring 6 procents ökning per år. När den förbyttes till en minskning med 7-8 procent andra halvåret 2009 kan man förstå att det gick dåligt med återhämtningen trots effekterna från det stora finanspolitiska stimulanspaketet ARRP som togs våren 2009. Det kritiserades f ö av SEB:s ekonomer för att vara alldeles för litet. Kreditgivningen till industrin utvecklades dessutom ännu sämre än än totalen.

För ett år sedan bedömde jag, utifrån ett diagram över de mindre företagens klagomål över kreditgivningen, att återhämtningen skulle misslyckas (bloggart nov-10). Denna farhåga ser nu ut att besannas - åtminstone i meningen att det inte blir någon riktigt ordentlig återhämtning på länge. Utvecklingen tycks gå i två steg: först leder kreditrestriktionerna till en nedgång trots att det finns efterfrågan, sedan leder nedgången till att företagen inte söker kredit därför att det inte finns efterfrågan. Frågan är dock huruvida denna utveckling blir värre än att uppgången knäcks; kanske en riktig dubbeldipp?

Kreditgivningen till företagen har under första halvåret 2011 för första gången på två år börjat öka. Strax därpå inträffar det onödiga debaclet kring lånetaket och det sänkta kreditbetyget. Reaktionen på börserna i USA blev panikartad. Arbetslösheten sjunker inte. De ekonomiska indikatorerna visar inte någon expansionskraft. Kärninflationen ligger under 2 procent. Dollarn håller sitt värde. Sparandet stiger. Pessimismen breder ut sig. Föreställningen att stimulanspolitiken är verkningslös håller på att etableras. Tea Partyrörelsen kräver svångremspolitik istället. Ekonomerna är vilsna.

En dubbeldipp kräver att BNP sjunker två kvartal i rad. Det finns inga seriösa prognoser ännu som skulle peka på något sådant. Subjektiva bedömningar av enskilda pundits går ut på att sannolikheten ökat och nu är en på tre. Kan man lita på att de inte är influerade av att man personligen vill se Obamas politik misslyckas? Men kanske alla pessimister till slut lyckas knäcka uppgången så mycket att det blir en nedgång genom ren psykologisk krigföring. I den meningen kan man i så fall säga att den inkompetenta banksaneringen med kvardröjande kreditrestriktioner knäckte uppgången i grunden.

Andra bloggar om: USA, krediter, kreditrestriktioner, banksanering, finanskris, dubbeldipp, teapartyrörelsen, konjunkturutveckling, BNP, stimulanspolitik, svångremspolitik, Obama, ekonomi, politik på intressant.se