Psykologisk frossa leder till ekonomisk kris?

Politikernas oförmåga att hantera den ekonomiska oron i världen kan leda till psykologiska reaktioner som sänker börskurserna. I Sverige dämpar detta konsumtionen och ger arbetslöshet. Men i andra länder kanske konsumenterna är mer oberörda?

Stockholmsbörsen hade i går gått ner 23 procent sedan årsskiftet och bara igår sjönk den med 6,2 procent. Idag har den först gått ner ytterligare 4 procent men sedan återhämtat sig något (-2,9). Det kan finnas tre orsaker till denna litet oväntade tendens: en fundamental, en psykologisk och en "meta-psykologisk".

Den fundamentala orsaksförklaringen tar fasta på förändringar i den reala ekonomin. Högkonjunkturen i världen skulle alltså ha tagit slut. Företagen börjar gå sämre och måste avskeda anställda. Lagren ökar och behovet av att producera blir mindre. Förlustriskerna ökar för företagen och då borde aktiekurserna anpassas nedåt. - Denna förklaring verkade vara mindre relevant för dagens oro i världen före sommaren. Nu sägs att risken för recession är en på tre (Afv) vilket dock mest verkar bygga på subjektiva bedömningar.

Är då orsakerna psykologiska? Det är ganska klart att åtminstone börsens medellånga svängningar styrs av psykologi. Det har de s k tekniska börsanalytikerna tagit fasta på och de försöker hitta mönster i kursrörelserna som de menar är gemensamma för denna typ av marknader oavsett vilken produkt som handlas. Kanske ser vi nu en ovanligt stark psykologisk effekt som medför att rädslan för nedgångar föder nya nedgångar. Någon yttre faktor som bidrar till den starka reaktionen borde då också finnas.

Den tredje förklaringen, som jag skulle vilja kalla "meta-psykologisk", tar fasta på att andra kan reagera psykologiskt och irrationellt. Själv anser sig bedömaren vara styrd av fundamenta. Men i fundamenta ingår också en bedömning av hur andra reagerar. En professionell kapitalplacerare låter sig normalt inte ledas av sina personliga känslor när det gäller att köpa och sälja väredepapper. Men om man tror att det finns tillräckligt många som leds av sina känslor av t ex skräck kommer kurserna att sjunka och då är det rationellt att sälja. Kurserna kommer då att sjunka mera och en kumulativ process sätter igång.

Vad är det då som kan medföra att även sansade bedömare kan tro på starka psykologiska reaktioner hos andra? Så vitt jag kan se är det politiker och massmedia som styr den psykologiska uppfattningen av läget. Det fordrar att det finns någon oroande tendens som kan åtgärdas på ett felaktigt sätt, vilket sedan kan förstoras upp till att framstå som att "katastrofen närmar sig". Det finns flera sådana exempel som utlöst oro.

På 1930-talet blev det missväxt i USA i Mellanvästern och ett avsevärt antal bönder gick i konkurs. De hade lånat i små lokala banker som inte klarade så många fallissemang. Bankerna gick också i konkurs och småspararna förlorade sina pengar. När sedan rykten spreds att stora banker också hade svårigheter skedde ett antal "bankrusningar" som i slutändan medförde att tiotusen banker fick slå igen.

Nyligen har vi upplevt hur Lehman Brothers gick i konkurs helt oväntat i september 2008. Det ledde till att en djup konjunkturavmattning övergick i en destruktiv finanskris. Nu finns två aktuella orosmoment: striden om lånetaket i USA och krisen i Grekland. Dessa problem har inte hanterats på bästa sätt av politikerna och medfört spridningseffekter, dels i form av sänkt kreditbetyg för USA och dels i form av finansiella svårigheter och kriser i andra euroländer. Skulle det rentav vara möjligt att göra en kontrafaktisk beskrivning av hanteringen av Greklandskrisen som inte ledde till den utbredda eurokrisen?

Kan då börsoron i världen leda till en ny ekonomisk kris? Denna gamla tes lanserades av Harvardekonomen John Kenneth Galbraith redan på 1950-talet. Han hänvisade till de (kanske) högt uppdrivna börskurserna i slutet av 20-talet som började sjunka före depressionen. Idag vet vi dock att depressionen inte uppstod på Wall Street utan på "Main Street". Det måste till något mera för att en finansiell omvärdering av företagen i världen ska leda till arbetslöshet och produktionsminskning. Redan Galbraith menade att minskningen av aktievinsterna skulle ha lett till minskad konsumtion och därmed minskad produktion. Det var dock omöjligt eftersom börsen på 30-talet var för liten för att direkt generera sådana effekter.

Idag är situationen annorlunda - åtminstone i Sverige. Här har många sitt sparande i aktiefonder och om de tappar i värde blir man försiktigare med att konsumera. Man tror här också att andra länder fungerar på samma sätt vilket i slutändan skulle drabba Sveriges exportindustri. Det återstår att se. Vi skulle behöva en studie av orsakssambandet mellan aktiekursernas utveckling och den privata konsumtionen i olika länder. Att det finns ett statistiskt samband räcker inte. Det kan ju bero på att sjunkande kurser och dålig konsumtion uppträder samtidigt på grund av den fundamentala utvecklingen.

Det kan vara så att den psykologiska frossan som sänker aktiekurserna inte får något riktigt genomslag på fundamenta, som skulle leda till en ekonomisk kris.

Läs även andra bloggares åsikter om börsen, aktier, aktiekurser, börskrasch, kris, börskris, skuldkris, USA, Grekland, psykologi, ekonomi, politik på intressant.se