Ska Magdalena Andersson vinna valet åt S?
Den nya ekonomisk-politiske talespersonen verkar vara en teknokrat och politisk amatör som aldrig haft en riktig åsikt. Är det vad socialdemokratin behöver för att vinna valet 2014?
Nu har den socialdemokratiske ledaren Stefan Löfven presenterat sitt nya lag. Det är en ganska blek samling personer. Mikael Damberg blir gruppledare och debattmotståndare till Fredrik Reinfeldt i riksdagen. Civilekonom Magdalena E Andersson (bilden t h) blir ekonomisk-politisk talesperson men kan inte ta debatterna mot Anders Borg eftersom hon inte sitter i riksdagen. Det blir istället en riksdagsman Fredrik Olovsson som ska göra detta.
Politiken kommer att bli mera tråkig och utslätad i framtiden. Det är inga karismatiska personer som den något utslätade Löfven omger sig med. Det tyngsta namnet är Magdalena Andersson från Uppsala, född 1967, som inte ska förväxlas med den moderata riksdagsledamoten med samma namn, född 1954. Magdalena Andersson har en god teoretisk utbildning: samhällsvetenskplig linje 1987, Handelshögskolan 1992, påbörjade forskarstudier i nationalekonomi till 1994/95, studier på Harvard vt-95 och blev därefter politiskt sakkunnig på statsrådsberedningen 1996-98 (när Göran Persson blev statsminister). Därefter planeringschef 1998-2004. Sedan flyttade hon till finansdepartementet som statssekreterare 2004-06 åt Pär Nuder.
Efter valnederlaget 2006 blev hon inrikespolitisk rådgivare åt Mona Sahlin till hösten 2009 när Sahlin skulle avhålla den s k jobbkongressen. Andersson utnämndes 1 oktober 2009 till överdirektör i Skatteverket där hon började 1 januari 2010. Det spekulerades då kring hur hon uppfattade Thomas Östros och hans kontrollbehov som en orsak till avhoppet. Inom skatteverket har Andersson verkat för en omorganisation av it-avdelningen som tidvis haft allvarliga problem. Hon har också verkat för att allmänheten ska begära kvitton. Enligt en medarbetare på verkets rättsavdelning, som haft kontakt med Andersson från tiden på finansen, är hon totalt okunnig om skatter (källa). Men hon kanske ändå kan sy ihop en konsistent skattepolitik enligt DHE.
Magdalena Andersson har varit styrelseledamot i den socialdemokratiska tankesmedjan Policy Network 2005-09. Den finns i London och sysslar med socialdemokrtins förnyelse, EU-frågor etc ("The politics of climate change, The future of the EU, Globalization and social justice, Immigration and integration, International politics and global governance, The renewal of social democracy"). Det kanske förklarar varför hon blev hög administratör på skatteverket.
Det lilla jag tidigare har sett av Magdalena Andersson är att hon framstår som seriös men tråkig. Framträdandena i torsdagskvällens TV-sändningar är något bättre men ingen kan säga att hon är karismatisk. Socialdemokraternas tidigare finansministrar eller ekonomiska talespersoner har dock ofta varit ganka profilerade och samtidigt goda debattörer. Vi kan jämföra med Kjell Olof Feldt, Göran Persson, Pär Nuder och Thomas Östros. Mitt intryck är att Andersson är i klass med Allan Larsson men inte så bra som Erik Åsbrink. Jämfört med den föga förtroendeingivande Tommy Waidelich är Andersson givetvis mycket bättre - även om hon är mera slätstruken än Waidelich.
Stefan Löfven anses ha sökt någon som kan matcha Anders Borg rent kunskapsmässigt. Men även om Andersson skulle kunna det måste hon framstå som en vinnande personlighet. Hon är ingen politiker. Jag sökte på 100 Googleträffar för att hitta en enda sakfråga som drivit. Men icke. Andersson är en tjänsteman som kanske inte ens kan debattera. Hon har inte haft några politiska uppdrag eller ens varit med i SSU.
Min prognos är att sakdebatterna med Borg kan bli väldigt tekniska och obegripliga för flertalet. Eller också blir de abstrakta och allmänt hållna. Andersson verkar inte vara den som har koll på konkreta förhållanden. Som rådgivare åt Sahlin var hon dessutom medskyldig till valnederlaget 2010 genom att hon rimligtvis hade ett visst ansvar för Socialdemokraternas "jobbkongress" okt/nov 2009. Den blev aldrig någon plattform för att segra i valet 2010.
Magdalena Andersson tog inte chansen att profilera sig i någon skattefråga under torsdagskvällens intervjuer. Hon menade mest att man skulle behålla de reformer som Alliansregeringen vidtagit utom restaurangmomsen och löneskatterna för ungdomar. Vad vill hon göra åt barnfattigdomen och pensionärernas beskattning? Vill hon lätta på beskattningen av småföretagen så att de kan växa och anställa fler? Det kunde hon talat om.
Vad vi ser här är en tekniskt kunnig nationalekonom som samtidigt är en politisk amatör. Här finns i alla fall en intressant aspekt på politiken. Kommer Magdalena Andersson att bidra till att Socialdemokraterna ska kunna vinna valet 2014? Siktet kanske ska ställas in på 2018?
Löfven hade litet otur att kungahuset kunde gå ut med nyheten om en arvsprinsessas födelse samtidigt som han blev klar med sin ganska anonyma skuggregering. En dålig start?
TV, DN, SvD, Läs även andra bloggares åsikter om Stefan Löfven, Magdalena Andersson, skuggregering, teknokrat, utslätade politiker, finansminister, val 2014, nya jobb, politik, ekonomi, kungahuset på intressant.se
Etiketter: partipolitik vänster
posted by Danne Nordling @ 01:02
4 comments
4 Comments:
Karisma? Jag ser hellre en finansminister som är KOMPETENT inom sitt gebit eftersom det är just denne som ska se till att det dels finns utrymme för önskade reformer, dels hindra reformarbetet från att punktera statsbudgeten.
Debatter som går över huvudet på folk flest är naturligtvis inget mål i sig, men i värsta fall får pöbeln bilda sig precis som under arbetarrörelsens glansdagar.
"Vad vi ser här är en tekniskt kunnig nationalekonom som samtidigt är en politisk amatör."
Det var The Borg (prepare to be assimillated!) också när han började. Han hade inte haft mycket mer politiska uppdrag än hon.
Det positiva är att Stefan Löfven lyft frågan om Sveriges globala konkurrenskraft. Han har talat om utbildning, forskning, innovationer, riskkapital, men inget om skattesänkningar på arbete eller företagande, inget om att effektivisera och rationalisera den stora och dyra offentliga sektorn för bättre välfärd till lägre kostnad.
Konkurrenspolitiken bör genomsyra all politik, det är inte bara våra företag och arbetstagare som måste bli konkurrenskraftigare utan hela samhället måste bli det, den ofantliga sektorn får inte vara en kvarnsten som kräver skyhöga skatter av företag och arbetstagare och sänker Sveriges konkurrenskraft.
Ett nytt, enkelt, balanserat och konkurrenskraftigt skattesystem behöver ersätta dagens spagettitrassel med massor av skatter och avdrag och blanketter, speciellt den höga beskattningen på arbete är ohållbar när Asien har 90% lägre lönekostnad, bara genom att ta bort arbetsgivaravgiften på 32% skulle förbättra konkurrenskraften och minska gapet till Asien med 1/3. Löneskatten och värnskatten borde sänkas från 55-30% till max 20% skatt på arbete för alla, samt ingen moms på arbete/tjänster. Företagen borde bara beskattas med 20% när de delar ut vinst till aktieägarna. Inga avdrag alls och 20% ingående moms (25% exklusive moms) på all konsumtion. Kanske extra konsumtionsskatt på hälso- och miljöfarlig konsumtion. Ett enkelt och konkurrenskraftigt system, 20-20-20, som ger en hel del skatteintäkter till välfärden. Jag tror inte man kan ta ut mer skatter än så här för att vara konkurrenskraftig globalt, vi kan inte konsumera mer välfärd än vi har råd med helt enkelt.
Tyvärr lyser alla seriösa politiska förslag med sin frånvaro när det gäller att ta ett helhetsgrepp på Sveriges konkurrenskraft.
När politiker lägger sig i verkligheten blir det ofta sämre, se bara på energipolitiken där man la ner ett fungerade kärnkraftverk och satsade på subvensionerade vindsnurror som inte fungerar när det är vindstilla och svinkallt, hur många 100-tals miljarder har inte slösat bort på detta? Det bästa är att industrin får sköta energipolitiken och investera i den energimix de finner mest konkurrenskraftig, tydligen är det värmeverk på naturgas i dag, tar halva tiden att bygga och halva priset på el jämfört med dagens kärnkraft, men intensiv forskning pågår om nya generationer kärnkraft som kan köras på gammalt kärnbränsle och Thorium samt färdigbyggda moduler kan sänka priset på el i framtiden. Det är väl bara att bygga de antal gasverk som vi behöver och börja intensivforska på nya generationens kärnkraftverk och bygga dem när de är ekonomiskt lönsamma.
Stefan Löfven försöker i alla fall få till en energimix som kan accepteras över blockgränserna för det går inte att samarbeta med MP, V och C i denna så viktiga fråga. men att det skulle bli en bra energipolitik är svårt att tro när klimathysterin fortfarande spökar i folks hjärnor. Lars Bern på Newsmill är en av få med vett och kunskap i denna debatt.
du skriver att låg skatt ger frihet - ja för de med hög lön
den med låg lön med låg skatt gör ändå att de inte har något kvar i plånboken när månaden är slut - fakta
vi kan bygga ett samhälle så klart att alla får betala för sin del av kakan där den sjuke inte kommer ha råd med sina operationer och det för den gamle som inte jobbar och har slut på pensionen utan jobb kommer dö av svält
vilka ska då betala om vi ska ha välfärd - rak skatt är oskäligt punkt slut
det ska inte vara som så att rika ska ha ut netto per hushåll mer än 100 000 kr i månaden samtidigt som den ensamstående inte ens har pengar till att betala sina utgifter var månad
det är den egostiska politiken ni för här och en teknokrat inom beskattning kommer väl kunna visa den orättvisan mer än någon annan för övrigt ser jag borg som satan själv med sin skattereform där man likt robin hood tar från den fattige och ger till de rika men tydligen tycker en tydligen mutad kg bergström något annan i dagens media..
Skicka en kommentar
<< Home