Europas ekonomiska system fungerar inte

Skulderna har ökat sedan början av 1970-talet. Hur ska de kunna minska utan att tillväxten skadas? Den frågan är dåligt belyst i debatten.

I DN idag 27/4-12 uppmärksammar man den destruktiva motsättningen mellan de av skuldkrisen motiverade åtstramningarna och de av åtstramningarna motiverade tillväxtsatsningarna.. Tesen att expansion kan uppnås genom åtstramningar håller mer och mer på att erodera. Men DN anser att de krav på tillväxt som nu ställs missar poängen. Det är ofta en fråga om en maskering av att ta impopulära beslut, menar ledarskribenten.

Vi har två problem enligt min mening: 1) Att förhindra att skuldkrisen utvecklar sig till en katastrofal depression istället för en oväntad recession. 2) Att få igång en expansion istället för den onödiga recession som redan inträffat.

DN är bekymrad över att ett avstående från starka åtstramningar skulle motverka att önskvärda strukturreformer genomförs. Skribenten pekar på "mer flexibel arbetsrätt, höjd pensionsålder eller minskat regelkrångel för företag". Dessa åtgärder verkar tyvärr på längre sikt, liksom satsningar på utbildning och forskning samt infrastruktur. Visst, detta låter sig sägas. Men det verkar som om det politiska systemet i Europas länder inte släpper fram sådana åtgärder utan att dessa länder ställs inför diktat utifrån. Alla underskottsländer är den grekiska andans barn verkar det som.

Det akuta intresset hos Europas länder borde dock vara att förhindra att ekonomin ganska omedelbart går överstyr och in i en finanskris med banknedläggningar, kreditstopp och exploderande arbetslöshet i kombination med våldsamma produktionsminskningar. Höjd pensionsålder och infrastruktursatsningar mm måste få vänta. Utan ekonomi i den form vi nu känner den är sådana reformer ointressanta. Det landar på slutsatsen att vi borde motverka en åtstramning till döds. DN skriver:

"Takten i budgetsaneringen kan däremot diskuteras, och finanspakten medger att det går olika fort i olika länder. Grekland har inget annat val än chockterapi. Tyskland borde lätta på svångremmen och öka importen. Frankrike hade Europas mest uppsvällda offentliga sektor redan före krisen. I länder som Spanien kan målen efter noggrann avvägning behöva justeras."

Min bedömning är att om man kunde göra detta skulle en krasch kanske kunna undvikas. Det förutsätter att Spanien inte utlöser ny oro som rent reflexmässigt kommer att mötas med krav på ännu mer drakoniska åtstramningar. Om det är möjligt är för tidigt att kunna bedöma. Men skulle en krasch kunna undvikas är situationen på längre sikt ändå otillfredsställande. "Tillväxt låter sig inte kommenderas fram", skriver DN. Detta problem 2) är mycket oklart belyst. Vad är det som skulle ge tillväxt i ett ekonomiskt system där de styrande hela tiden driver en åtstramningspolitik på randen till att utlösa en katastrof?

Världens industrialiserade stater har sedan början av 1970-talet trendmässigt skuldsatt sig alltmera. Skulder har blivit ett "normalt" element i det ekonomiska systemet. Detta har tidigare skett smygande. Men nu har finanskrisen tvingat fram ett akut skede i ökningen av skulderna. Detta har ingen egentlig realekonomisk innebörd utan är ett finansiellt fenomen som borde kunna bemästras. Efter andra världskriget lyckades samma länder få ner skuldkvoten i statsfinanserna trendmässigt till början av 70-talet utan att det ekonomiska systemet kraschade. Vad är det som krävs idag? Fungerar inte det ekonomiska systemet längre?

Forts: Skuldekonomin sedan 70-talet förstör dagens tillväxt 28/4-12 


Andra bloggar om: ekonomiskt system, skuldsättning, statsskuld, skuldkris, budgetunderskott, depression, krasch, tillväxt, ekonomi, EU, Europa, Bretton Woods, nationalekonomi, politik på intressant.se