Vart går (s)kattehöjningarna på 26 miljarder?

Debatten mellan Magdalena Andersson (S) och finansminister Anders Borg bestod av en snabb uppräkning av argument och siffror. Även för en insatt bedömare var det svårt att följa med. Några konkreta program från någondera sidan presenterades inte. En oklarhet kvarstod om hur pengarna från två fördubblade skatter skulle användas av Socialdemokraterna. (Studio ett, Ekot)

Inledningsvis fick Borg frågan om orsakerna till den höga arbetslösheten. Fanns det någon orsak till ökningen utöver den försämrade konjunkturen? Det trodde inte Borg utan han bedömde att regeringens politik hade lyckats när det gällde att öka arbetsutbudet. Några siffror nämnde han inte utan han hänvisade till jämförelser med utlandet. Det borde Andersson eller utfrågarna ha anmärkt på som inadekvat. En sådan jämförelse inkluderar ju hur man lyckats med konjunkturpolitiken. I extremfallet skulle den bättre utvecklingen för sysselsättningen än i många andra länder helt kunna förklaras med en skickligare stabiliseringspolitik i Sverige.

Andersson kritiserade regeringen för den höga ungdomsarbetslösheten på 25 procent och att sysselsättningspolitiken inte har lyckats (jag antar att det avsåg att sysselsättningsgraden inte har förbättrats sedan 2006). Socialdemokraterna skulle ha satsat mera på utbildning och inte minskat arbetsmarknadsutbildningen {under finanskrisen}.

Borg kontrade med att de nordiska länderna satsar mest på utbildning. Han attackerade därefter med att återställningar inom sjukförsäkring och förtidspensionering åter skulle öka utanförskapet. De skattehöjningar på arbete och företagande på 25-26 mdr kr som S föreslår skulle också öka arbetslösheten. Detta förde över debatten på effekterna av en fördubbling av löneskatterna för personer under 26 år. Även om det fortfarande är osäkert hur många nya jobb halveringen skapat är det en helt annan fråga vad som skulle hända vid en fördubbling, underströk Borg.

Andersson försökte göra gällande att det var slöseri med skattemedel att halvera löneskatterna med 16 mdr kr eftersom det inte tycks ha gett någon påvisbar effekt. Mot detta invände Borg att om hennes resonemang stämde skulle ungdomarnas löner ha ökat genom skattelättnaden. Och om man nu tar bort lättnaden måste i så fall ungdomarnas löner sänkas. Det blir inte mycket till löneökningar i de tre kommande avtalsrörelserna, menade han.

På fråga om vad Andersson tänkte sig för jobb med hjälp av ungdomskontrakten svarade hon först att det gällde 17 000 arbetslösa ungdomar utan gymnasieutbildning. När hon pressades svarade hon litet raljant att de kunde ta jobb inom radion eller bli politiker. Denna brist på seriösa besked finner jag lätt sensationell. Här finns en svag punkt i förslaget. Hon kunde ha fått frågan om de som skolkat sig igenom tvångsutbildningen duger till något existerande arbete - se min bloggartikel igår.

Magdalena Andersson godtog beskrivningen att fördubblad löneskatt för ungdomar och fördubblad restaurangmoms {mm?} skulle ge 25-26 mdr kr i skattehöjningar. Men hon gav mycket vaga besked om vad pengarna skulle användas till förutom utbildningssatsningar (i huvudsak ungdomskontrakten). Det var näringspolitik och innovationer det gällde samt förbättringar av sjukförsäkringen och a-kassan. Dessutom skulle skatten sänkas för företag som gjorde forskningsinvesteringar.

Som debattör är Andersson naturligtvis långt underlägsen Borg. Men hon har en tendens att locka honom att rabbla siffror utan tillräckligt förklarande sammanhang, vilket gör att många inte hänger med. Dessutom lyckades hon undvika att ge konkreta besked om vad skattehöjningarna skulle gå till fastän Borg frågade. Men det kan ha berott på att Borg inte tog upp frågan förrän mot slutet.

Läs även andra bloggares åsikter om Anders Borg, Magdalena Andersson, arbetslöshet, duell, nya jobb, skatter, skattehöjning, regeringen, socialdemokraterna, ungdomsrabatt, lönesänkning, bidrag, politik på intressant.se