onsdag, maj 02, 2012

(S)kolplikt till 25 år erkände Magdalena

Att sitta av några års tvångsutbildning och komma ut med låga eller inga betyg kan väl inte hjälpa dem som hoppar av gymnasiet att få jobb? Socialdemokraterna är inne på en vansklig väg med utbildningskontrakt.

Idag lade Socialdemokraterna fram sin vårmotion. Texten finns här (pdf). Olika bedömare har ganska samstämmigt konstaterat att den utgör en besvikelse på grund av sitt magra innehåll. Några kraftfulla åtgärder för att minska arbetslösheten blev det inte. De som vara välvilliga menar att det är först i höstmotionen efter regeringens budget för 2013 som de verkliga förslagen presenteras. Nu pågår en låtsasdebatt och lurpassande. Jag tycker dock att det innebär ett svek mot väljarna.

Det kan dock finnas mer handfasta skäl till att Socialdemokraterna inte kommer med några konkreta åtgärder. En stor del av förra mandatperioden gick också åt till utlovandet att det skulle komma ett program. Hösten 2009 kulminerade detta i den s k jobbkongressen som visade sig vara så innehållslös när det gällde jobbskapandet att nästan ingen kommer ihåg den längre. Det kan alltså vara saklig oförmåga hos Stefan Löfven och Magdalena Andersson som ligger bakom tomhäntheten.

Den stora frågan när Magdalena Andersson uppträdde i Aktuellt ikväll var istället utbildningskontraktet för personer upp till 25 år. Detta påannonserades med frågan om vem som kunde tänkas vilja genomgå gymnasieutbildning i början av 20-årsåldern. Någon beskrivning av detta problem verkar inte finnas i vårmotionen. Där skriver man:
"För att nå detta mål föreslår vi att ett utbildningskontrakt införs för alla unga arbetslösa under 25 år som inte fullgjort sina gymnasiestudier. Utbildningskontraktet innebär att man erbjuds en individuellt utformad utbildningsplan och garanteras insatser som ska leda fram till gymnasieexamen. För unga som är under 25 år ska det inte längre vara möjligt att få stöd från det offentliga utan att man följer en handlingsplan som leder till gymnasieexamen."
Magdalena Andersson medgav ganska snabbt i studiosamtalet (Borg var kvar i Bryssel) att förslaget kunde ses som skolplikt upp till 25 år. Hon framhöll också att det ställs som villkor för socialbidrag och a-kassa redan idag att den sökande är beredd att undergå arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Därför kom en intressant debatt av sig. En sak är att delta i arbetspraktik eller enklare praktisk utbildning. Men det måste vara någonting helt annat att läsa in en hel gymnasieutbildning som innehåller ganska svåra teoretiska delar.

Genom att gymnasieskolan blivit alltmer teoretisk är det fler som hoppar av eller går ut med ofullständiga betyg (ca 25 %). Arbetslösheten bland dem är extremt stor, mer än 40 procent. Men är lösningen att ganska snart efter avhoppet ska den studieovillige tvingas in i utbildningen igen? Annars blir det ingen försörjning med bidrag från staten eller kommunen. Vad gör Andersson med dem som anmäler sig men skolkar? Eller om bidragskontrollen görs mer rigorös, bara sitter av undervisningstiden? Det kommer att finnas många som går ut med lägsta betyd eller utan betyg. Vilka chanser har de på arbetsmarknaden?

Är det inte bättre att försöka skapa nya jobb för dessa personer. Även om det blir låglönejobb är det väl bättre än att de som suttit av några års tvångsutbildning blir långtidsarbetslösa eller kriminella?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , intressant.se


Etiketter: ,

3 Comments:

At 03 maj, 2012 08:44, Anonymous Anonym said...

Hörde nyss på nyheterna att vi får ökande klyftor.
Skolan sorterar fram allt bättre.
De 10 % som är sämst är sämre numera men glädjande nog motsvaras detta av de 10% som är allt bättre numera.

Fria skolvalet ger denna sortering, på gott och på ont. Vi kan leda hästen till krubban men inte tvinga den att äta!

 
At 04 maj, 2012 11:40, Blogger Danne Nordling said...

Det du hörde på nyheterna är fusk med statistik. Även de 10 procent som är sämst har överlag förbättrat sina resultat. Läs mer i dagens artikel om Fjelkner.
/DNg

 
At 04 maj, 2012 15:01, Anonymous Per Fredö said...

Det är naturligtvis inte lätt att någorlunda tidigt skaffa jobb åt de tiotusentals unga, som årligen hoppar av gymnasiet och även lärlingsutbildningen.
Flera av dem har också sociala problem, har hamnat i drogberoende samt kriminalitet.
Vidare har betydande grupper inte fått något som helst stöd hemmifrån vad gäller deras skolgång.
Även förtidspensioneringen är betydande vad gäller unga under 25 år-ett tidigt utanförskap, som inte blir så lätt att bryta.
Allt detta betyder förstås att en senarelagd skolplikt närmast är en vision.
Och bakom detta står pragmatikern Stefan Löfven.

För att ge någorlunda trovärighet vill man införa olika varianter av detta, skilda ersättningsmodeller och men även som straff i samband med mer betydande skolk så blir det inget pekuniärt stöd.

Dessa unga får väl söka socialbidrag i stället.

Det kan starkt ifrågasättas att de unga verkligen vill och förmår underkasta sig denna typ av skolplikt.
Tvång står mot individuell frihet även om motivet kan tyckas vara gott.

Det är fråga om politisk retorik, ett dogmatiskt tänkande samt som så ofta bidrag i stället för stimulanser.

Var finns för övrigt motsvarande internationella system samt vilka resultat och kostnader har det blivit.

Två miljarder verkar vara en underskattning om inte kommunerna ska stå för merparten av dessa utgifter.

 

Skicka en kommentar

<< Home