fredag, juni 15, 2012

Merkel borde svälja förtreten och planera eurons partiella avveckling

Svälj förtreten, Merkel, och gör upp en plan för hur de svaga länderna kan gå ut ur euron på ett ordnat vis. Det finns knappast någon opinion för Europas förenta stater som för evigt kan rädda varandra. Grekland kan inte räddas och knappast heller Spanien i det långa loppet.


Efter valet i Grekland på söndag vet vi litet mera om hur det går för Europa och om eurokrisen ska förvärras. Men resultatet kan också bli att det fortfarande inte går att bilda någon regering. Bankpaketet för Spanien på 100 mdr euro (dvs 10 % av BNP) har visat sig vara för litet - åtminstone ur psykologisk synvinkel. Det är egendomligt att inte EU:s myndigheter låter göra bedömningar av behovet så att opinionen och marknaden kan se vad som sakligt sett behövs. Istället sätter ryktesspridningn igång.

Här nedan har jag sammanställt en liten tabell över läget för Spanien och Grekland 2012. Siffrorna är hämtade från kommissionens prognos från början av maj (pdf, snabbfakta) och avser procent av BNP:

2012, procent . . . . Span . . . Grekl
BNP-förändr . . . . . -1,8 . . . . -4,7
Statsskuld . . . . . . .80,9 . . . . 160,6
Primärsaldo . . . . . .-3,3 . . . . . -1,0
Räntebörda . . . . . . 3,2 . . . . . . 6,3
Utrikesbalans . . . . -2,0 . . . . . -7,8


För tillväxten i båda länderna har EU gjort alltför optimistiska kalkyler som fått revideras ned för 2012 (1 resp 2 procenh). Därför kan man nog inte lita på prognoserna för 2013, -0,3 resp 0,0 procent.

Statsskulden för Spanien kommer nu att stiga med 10 procentenheter genom Tysklands olyckliga krav att bankstödet inte skulle betalas ut till bankerna utan till staten som i sin tur betalar till bankerna. Prognosen för 2013 var 87 procent för Spanien och 168 procent för Grekland. Nu blir det 97 procent för Spanien och kanske något mindre för Grekland om räddningslånen inte utbetalas fullt ut. Spanien lär snart behöva ett nytt räddningspaket just av anledningen att statsskulden framstår som skrämmande hög.

Primärsaldot avser statsbudgetens egentliga utfall när man inte tar hänsyn till räntebördan.  Spanien har inte gjort så drakoniska nedskärningar som Grekland och ligger något sämre till. Men utsikterna går i rätt riktning med -3,1 för 2013. Grekland förutses däremot försämra sitt primärsaldo till -2,0 procent av BNP.


Spaniens räntebörda är hälften så stor som Greklands vilket i huvudsak beror på att statsskulden är hälften så stor. Men egentligen skulle Grekland ha en mycket större räntebörda om inte skulderna hade blivit nedskrivna. I höstprognosen 2011 när det inte var klart med den stora skuldnedskrivningen var EU:s prognos att statsskulden 2012 skulle bli 198,3 procent. Den var 2011 165,3 procent. Nedskrivningen medförde att andelen i år endast förutses falla till 160,6 procent (tabellen). Men den skulle ha stigit till 198 procent utan nedskrivningen. Detta är EU:s politik i ett nötskal. De under stor vånda framkrystade åtgärderna betyder inte mera än att status quo bibehålls.


På samma sätt innebar skuldnedskrivningen för Grekland  att räntebördan lättades något. Den sjönk från 6,9 till 6,3 procent istället för att stiga till 8,0 procent av BNP. Mot bakgrund av dessa siffror har jag svårt att tro att Grekland på något sätt skulle kunna få ner statsskulden till 120 procent av BNP till 2012, som det var så mycket hallå kring tidigare i år (bart feb-12). Om det vore möjligt borde väl EU-kommissionen visa upp en sådan kalkyl inför valet på söndag...


Slutligen visar utrikesbalansen (bytesbalansens saldo) att Grekland är i full fart med att halka hopplöst efter Spanien. Båda länderna hade vid mitten av förra året en nettoskuld mot utlandet på 95 procent av BNP, se nedanstående diagram:


Utlandsskulden i Spanien och Grekland var 95 % av BNP

Nu är Spanien på god väg att minska sin försämring av utlandsskulden - bytesbalansunderskottet blir 2 procent i år och 1 procent nästa. Grekland fortsätter däremot sin försämring nästan i samma höga takt som tidigare. Underskottet blir 7,8 procent i år och 6,3 procent 2013. Sannolikt är den lilla minskningen av underskottet mest en följd av förutsedda åtstramningar. Spaniens relativa förbättring är på sätt och vis tragisk eftersom den kan leda till att olika politiker får nytt hopp om att det nog ordnar sig.

Även om valet i Grekland inte leder till att euron (delvis) ersätts med en annan valuta är det svårt att se att några ytterligare utbetalningar från EU skulle rädda Grekland mer än för stunden. Jag lyssnade på Magdalena Andersson (S) och Anna Kinberg-Batra (M) när de utfrågades i Studio Ett under torsdagseftermiddagen. De verkade båda inställda på att varken Spaniens eller Greklands kriser skulle leda till sammanbrott för euron. Istället uttalade de fromma förhoppningar om att strukturåtgärder och konkurrenskraftsförbättringar skulle kunna lösa kriserna på sikt.

Den stora frågan är huruvida vi ska bejaka att EU blir en transfereringsunion och närmast en federal stat på sikt. Det kan vara en dold agenda för fanatiska Europa-förespråkare. Utan transfereringar är nuvarande euro-konstruktion dödsdömd. Eftersom opinionen är svag för en federal stat måste konsekvensen bli att euron avvecklas för de länder som inte kan uppnå balans med nuvarande destruktiva politik. Angela Merkel borde svälja förtreten och tillsätta en kommission som utarbetar en plan för hur länderna i Sydeuropa kan avveckla euron med så små störningar som möjligt.


 Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , intressant.se


Etiketter:

7 Comments:

At 15 juni, 2012 13:22, Anonymous Johnny said...

Efter alla politiska turer och 18 toppmöten, det 19:e den 18-20/6, den ena pakten och paketet efter det andra tills ingen kan följa med längre, så längtar man efter en riktig marknadsekonomi där stater och banker som inte kan betala går i konkurs.

Konkurs är den bästa lösningen och antagligen den enda fungerande lösningen. Förhoppningsvis inser PIIGS-länderna det snart så att EMU och förhoppningsvis EU(SSR) kan avvecklas.

 
At 15 juni, 2012 16:25, Blogger Danne Nordling said...

Det är Merkel som vill ha det på det här destruktiva sättet. Ingen vet riktigt varför. Min bedömning är en kombination av inflationsskräck, EU-fanatism och viljesvaghet utan ekonomiska kunskaper.

EMU blev ett försåtligt projekt. Ska de som lurades in i det - även om de otillbörligt utnyttjade det - dömas till svår ekonomisk misär?

Men kanske en ordnad konkurs skulle återställa läget före år 2000? Det är inte sannolikt. Kreditgivningen skulle få ett stort avbräck till konkursländerna. Det borde vara bättre att ge räntelättnader och förlängda återbetalningstider samtidigt som euron avvecklas i de svaga länderna så att konkurrenskraften så småningom blir bättre och tillväxten kommer tillbaka.
/DNg

 
At 15 juni, 2012 19:46, Anonymous Kalle said...

Vem kunde ha trott att tredje världskriget skulle utpela sig med ekonomiska vapen, och med Tyskland i centrum igen, och med en kvinnlig befälhavare?

Vilken tur att vi återigen är "neutrala" och står utanför. Förhoppningsvis kan vi snart börja tjäna pengar på de stridande parterna, och sälja till alla sidor.

 
At 16 juni, 2012 15:11, Blogger Per-Olof said...

"EMU blev ett försåtligt projekt. Ska de som lurades in i det - även om de otillbörligt utnyttjade det - dömas till svår ekonomisk misär?"

- Frågeställningen är intressant: Kan man åberopa okunskap efter det att skadan skett?

Problemet är att keynesiansk makroekonomi lärs ut vid våra högskolor: "Jag visste inte att keynesiansk makroekonomi var ett redskap för socialistisk ideologi. Därför måste tyskar och holländare betala mina skulder."

Euro-systemet innebär att de offentliga underskotten kan monetariseras. Ta följande exempel: En spansk bank skapar nya pengar för att köpa en spansk statsobligation.

Detta gör att den spanska regeringen kan bibehålla de offentliga utgifterna på en hög nivå och att de inte behöver genomföra reformer av exempelvis arbetsmarknaden.

Lönerna stiger inom den offentliga sektorn och en hög arbetslöshet kan finansieras/bibehållas/inga reformer av arbetsmarknaden behöver genomföras. Konkurrenskraften i den spanska ekonomin hämmas på grund av för höga löner och på att priserna inom landet stiger.

Detta leder till ett stort underskott i handeln med andra länder. Systemet skapar en "kapitalflykt" till andra länder. I början kan handelsunderskottet finansieras av privata enheter, till exempel genom lån från tyska banker till spanska banker.

Men efter en tid kommer de spanska bankerna att få slut på goda säkerheter. En större statsskuld, och överskuldsättning av den privata sektorn, försämrar kvaliten i de spanska säkerheterna.

Vid något tillfälle vill privata investerare inte fortsätta att finansiera spanska banker och den spanska handelsunderskott eftersom de inte har goda säkerheter. Nu vill Spanien att både offentliga- och privata skulder socialiseras (någon annan ska betala dem).

 
At 16 juni, 2012 15:35, Blogger ekvationsteorin said...

Per-Olof
Vad skulle hända om vi politiskt stoppade alla löneökningar och stimulerade ekonomin med QE?

Hyperinflation kan det inte leda till för hyperinflation är ständigt ökade löner.
QE med lönestopp kan därför inte orsaka hyperinflation.

 
At 18 juni, 2012 09:36, Anonymous Anonym said...

till Ekvationsteorin,

QE + Lönestopp? Stalin hade varit imponerad!

 
At 18 juni, 2012 15:54, Blogger ekvationsteorin said...

Demokratisk kan vi stoppa löneökningarna, facket lovas QE om dom fryser dom centrala löneavtalen.

Krisen går att lösa, men det kräver att vi tänker på ett nytt sätt.

 

Skicka en kommentar

<< Home