Hur slutar eurokrisen?

Min bedömning är att risken är 40 procent att de kortsiktiga räddningsåtgärderna för euron misslyckas. Om Europa kan komma till fas två med överstatlighet mm är risken 20 procent att något fatalt misstag ändå görs som likviderar euron. Totalt 52 procents risk för euron.

Efter ECB-chefen Mario Draghis nyckfulla framträdande på dagens presskonferens där han klargjorde att räntan är oförändrat 0,75 procent och att inga åtgärder nu vidtas för att bekämpa eurokrisen uppstår den berättigade frågan: hur ska det här sluta? För några dagar sedan gjorde han ett kraftfullt uttalande om att tillräckliga åtgärder skulle vidtas, vilket skapade förväntningar att det idag skulle ha kommit närmare besked om vari dessa skulle bestå. Men Draghi spelar ett farligt spel med Europas ekonomi eller också pågår en maktkamp i kulisserna som förklarar varför politiken framstår som nyckfull.

ECB skulle kunna köpa de krisande ländernas statsobligationer eller låna ut nya pengar till bankerna mot 1 procents ränta med avsikten att bankerna i sin tur skulle köpa obligationerna. Planerna på detta har kanske fått skrinläggas under utsändandet av dimridåer om att olika kommittéer ska utvärdera dessa möjligheter. Tyskland motsätter sig dessa åtgärder enligt ett uttalande igår av ekonomiministern Philipp Rösler som hävdar att detta strider mot fördraget (DN 1/8-12). Draghi har kanske valt att vika undan och inte ta strid trots att han skulle kunna det.

Därför kan man spekulera kring hur det hela slutar. Kommer euron att överleva trots att en kraftfull räddningspolitik förhindras av Tyskland och några andra länder med okunniga hemmaopinioner? Vad menas i så fall med överleva? Finns det någon expert som är beredd att förklara att samtliga nuvarande euroländer kommer att finnas med i EMU om några år och hur det skulle gå till? I DN 30/7-12 uttalade sig fyra experter om hur det skulle kunna gå på några års sikt. Ingen var entydigt övertygad om att Grekland skulle kunna bli kvar.

Den som var mest optimistisk var professor Lars Jonung som menade att euron kommer att överleva med en starkare ekonomisk och finanspolitisk samordningsmekanism efter krisen. Implicit förutsätter det att den akuta krisen idag kan hanteras utan så stora omvälvningar att flera länder lämnar euron. Om Grekland säger Jonung att det finns en risk att Grekland inte uppfyller sina krav och måste lämna. Men uppgörelsen nu i dagarna om nedskärningar tyder på att de utlovade stödpengarna ännu en gång kommer att betalas ut.

Bankekonomen Cecilia Hermansson bedömer att risken är 40 procent för att Grekand och kanske några till ska lämna euron. Även professor Lars Calmfors bedömer att risken är 50 procent att de sydligare länderna lämnar euron. Kvar blir en nordeuro med Tyskland, Österrike, Nederländerna, Finland, Estland och "kanske även Belgien och Frankrike". För att euron ska bevaras intakt fordras betydande nedskrivningar av krisländernas skulder. Det drabbar ESM, EFSF, ECB, banker och pensionsfonder mfl. Vissa banker måste tas över av stater eller av räddningsfonderna. Sannolikheten är 50 procent för detta scenario där tydligen också Grekland blir kvar.

Bankekonomen Robert Bergqvist menar att "sannolikheten är hög för att euron i sin nuvarande form inte kommer att finnas om ett par år". Detta tolkar DN som att den upplöses. Men den skulle fortfarande kunna räddas, menar han, med ökad överstatlighet och vilja hos medborgarna att ställa upp ekonomiskt för andra länder. Som alla vet är det en orealistisk förhoppning.

De fyra experterna har inte behövt beskriva de akuta åtgärder som behövs för att komma till fas två: inrättandet av överstatliga åtgärder. Hermansson säger visserligen att ECB skulle kunna trycka pengar men samtidigt vet vi att detta är osannolikt pga Tysklands motstånd. Min bedömning är att sannolikheten är 40 procent att den kortsiktiga politiken misslyckas så att Europa aldrig kommer till fas två, Om man kommer dit (troligtvis utan Grekland) tror jag att sannolikheten är 50 procent att man inte kan enas om överstatliga regleringar. Frågan är om det också betyder att euron måste upplösas.

Det kanske går att ha en euro som inte har försetts med några riktigt kraftfulla överstatliga institutioner? Det blir litet som i början av 00-talet. Men politikerna blir mer benägna att hota med svaga repressalier om någon missköter sig. Om det inte blir en ny världskris kanske ett sådant system kan hanka sig fram.  Men därtill måste man räkna med att Europas svaga och föga kompetenta ledare ändå begår något ödesdigert misstag som medför eurons upplösning. Jag tror att sannolikheten för detta är 20 procent.

Min bedömning innebär alltså att sannolikheten är 52 procent för att euron upplöses inom ett decennium. (Beräkningen är 40% för krasch på kort sikt och 20% av de 60% som återstår för fatalt misstag som ger upplösning.)

Läs även andra bloggares åsikter om eurokris, skuldkris, EU, EMU, euro, Grekland, euroupplösning, ECB, nationalekonomi, skuldkris, ekonomi, politik på intressant.se