onsdag, maj 18, 2011

Arbetslösheten kan sjunka till 5 % antar KI

Matchningen på arbetsmarknaden har inte försämrats 2009-10 menar Konjunkturinstitutet. Men det tillåter inte slutsatsen att jämviktsarbetslösheten (Nairu) kan sjunka från 6,5 till 5 procent 2014, som regeringen förutspått. Finns det politiska influenser?

Idag 18/5 lade Konjunkturinstitutet fram sin Lönebildningsrapport för 2011 (pdf). Där gör man gällande att om löneökningarna 2012-2014 blir 3,1 procent per år kommer arbetslösheten att kunna sjunka till 5 procent. Om däremot löneökningarna blir 3,5 procent kommer arbetslösheten att stanna vid 6,2 procent. Det beror på att lönsamheten i företagen blir sämre och på att Riksbanken kommer att höja räntan litet snabbare.

En egendomlighet i rapporten är att KI kallar de två möjliga arbetslöshetsnivåerna för "jämviktsarbetslöshet". Detta förefaller vara inadekvat eftersom detta begrepp (Nairu) är knutet till hur arbetsmarknaden fungerar på mikroplanet. Om de fackliga organisationerna driver fram en löneökning som är större än vad som är förenligt med ca 2 procents inflation kommer företagen att gå sämre och räntan att bli högre. Men det beror inte i första hand på att arbetslösheten blivit för låg och underskridit Nairu. KI:s prognos för arbetslösheten vid de två löneökningstakterna framgår av nedanstående diagram:

De två kurvornas beteckningar borde bytas ut mot hög resp låg löneökning 2012-14. Detta gäller också motsvarande prognoser för sysselsättningsgraden i nedanstående diagram:

Om Nairu kan förutses sjunka till ca 5 procent och om arbetsmarknadens parter visar tillräcklig återhållsamhet för de närmaste tre åren kommer sysselsättningsgraden att kunna stiga till 79,5 procent, vilket kan jämföras med 75,7 procent 2007-08 före krisen. Vi kan alltså komma tillbaka till den sysselsättning vi hade under början av 80-talet (diagram). Den centrala frågan är alltså huruvida inflationen inte drar iväg pga exempelvis löneglidning när arbetslösheten går under 6 procent.

Detta klargör inte Konjunkturinstitutet i sin behandling av jämviktsarbetslösheten i Lönebildningsrapporten. En analys kan göras både genom att granska tänkbara effekter av reformer på arbetsmarknaden och genom att analysera tendenserna till eventuella svårare matchningsproblem de senaste åren. KI gör enbart det senare. Man visar först hur utvecklingen av rekryteringssvårigheter ser ut idag, vilket framgår av nedanstående diagram över icke tillsatta lediga platser (vakanser enl SCB):

Diagrammet visar enligt min mening begynnande rekryteringssvårigheter. Vakansgraden har stigit mycket brant till skillnad från tidigare uppgångar. Nivån är nu lika allvarlig som vid toppen av den förra högkonjunkturen trots att vi har att vänta både väsentligt lägre arbetslöshet och högre sysselsättning under tre år ytterligare. KI tenderar att förringa denna varningssignal och visar hur den rapporterade bristen på arbetskraft varierar med arbetslösheten:

Bristen på arbetskraft är ännu inte lika allvarlig som vakansgraden. Arbetslösheten kan tydligen sjunka till under 6 procent utan att bristen på arbetskraft blir värre än under högkonjunkturen i slutet av 1990-talet. Liknande gäller sambandet med sysselsättningen:

Ett annat sätt att studera arbetsmarknadens effektivitet är att ställa vakansgraden i relation till arbetslösheten. Detta samband i grafisk form kallas Beveridgekurvan och dess principiella utseende visas nedan:

Den normala konjunkturvariationen följer kurvan. När arbetslösheten ökar sjunker vakanserna och arbetsmarknaden rör sig från A till B. När tiderna blir bättre återgår marknaden till A och genom vissa eftersläpningar kan förändringarna beskriva en "loop". Om rörelserna inte håller sig kring kurvan kan man befara att marknaden har börjat fungera sämre. Beveridgekurvan skiftar då utåt (åt höger). Det behövs då fler vakanser än tidigare för att uppnå samma arbetslöshet som förr. Konjunkturen måste alltså i så fall bli hetare än tidigare för att få ner arbetslösheten lika mycket. I slutändan har Nairu stigit.

Orsaken till arbetsmarknaden sämre funktion kan vara att en nedgång med nedlagda företag medför att en hel del av de arbetslösa inte längre har den kompetens som efterfrågas i uppgången därefter. Det kan också vara effekter av utbildningssystemets försämring eller att personer med arbetshandikapp stimuleras eller förmås att söka arbete. En variant är att demografiska faktorer eller invandring påverkar andelen som inte är lätt anställningsbara.

Vi ser en tydlig effekt av 90-talsdepressionens effekter på Beveridgekurvans utseende i nedanstående diagram:

Efter början av 1995 med 12 procents arbetslöshet vände konjunkturen men arbetslösheten sjönk inte särskilt mycket trots ökade vakanser. Vid slutet av 1998 hade vakanserna nästan tredubblats men arbetslösheten hade bara sjunkit till 10 procent. Ännu värre gick det 2008-2011. Detta indikerar stora svårigheter framöver. Men KI (och även Finanspolitiska rådet i sin rapport 16/5) kompletterar ovanstående kurva med en som definierar vakanserna med statistik från SCB och menar att denna kanske indikerar en oförändrad situation:

Utvecklingen under 2010 tolkar KI som en möjlig normal "loop" i en konjunkturuppgång (s 37). Den kan också bero på regeringens åtgärder för att öka arbetsutbudet. KI hänvisar därefter till en mera teoretisk skattning av sambandet mellan anställningar, vakanser och arbetslöshet för 2005-2010 som Finanspolitiska rådet utarbetat. Slutsatsen av hela genomgången är:
"att sambandet mellan jobbchansen och arbetsmarknadsläget är förhållandevis stabilt. Enligt denna analys förefaller det inte ha skett någon försämring av matchningseffektiviteten under 2009 och 2010."
Enligt min mening kan man inte låta sig nöja med detta eftersom uppfattningen om jämviktsarbetslösheten tidigare har legat på något under 6,5 procent. Matchningseffektiviteten måste ha ökat, eller i varje fall sannolikt bedömas komma att öka, för att man ska kunna dra slutsatsen att jämviktsarbetslösheten ska kunna minska till 5 procent.

Varken Konjunkturinstitutet eller Finanspolitiska rådet redovisar några belägg för att matchningseffektiviteten skulle ha ökat - tvärtom pekar flera indikationer på att det sannolikt skett försämringar. Det finns därför inte grund för att bedöma att det skulle vara möjligt att uppnå en jämviktsarbetslöshet på 5 procent till 2014. Dessa ogrundade bedömningar förefaller antingen bero på slarv eller också är de politiskt motiverade, vilket allvarligt skulle skada båda myndigheternas trovärdighet i framtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

5 Comments:

At 19 maj, 2011 12:25, Blogger Per-Olof said...

Jämviktsarbetslöshet

1) Begreppet jämviktsarbetslöshet är diffust eftersom detta begrepp endast kan uppkomma för en marknad som är politiskt reglerad med framförallt kollektivavtal. Därmed är marknaden en hybrid mellan marknadsekonomi och planekonomi.

2) Begreppet blir också diffust eftersom marknader aldrig kan vara i jämvikt och ska inte vara i jämvikt. Detta beror på att marknaden ständigt förändrar sig och den måste hela tiden förändra sig för att inte bli lika statisk som en planekonomi.

Marknaden är människorna själva och människor förändrar ständigt sitt handlingsmönster. Begrepp som kortsiktig och långsiktig jämvikt existerar inte i verkligheten. Däremot kan marknaden vara på väg mot jämvikt men den kommer aldrig att uppnå jämvikt. Processen mot jämvikt är det enda sanna begrepp som kan undersökas.

3) När vi vet allt detta, så kan vi undersöka varför det finns arbetskraftsbrist samtidigt som det finns arbetslöshet.

Svar:

Kollektivavtalen/fackföreningarna utjämnar lönenivåerna mellan branscherna i ekonomin. Arbetskraftsbrist kan inte uppkomma i vissa branscher om lönerna tillåts att fritt stiga utöver lönenivåerna i andra branscher.

Arbetsmarknaden går då mot jämvikt och brist på arbetskraft uppkommer inte. Samtidigt finns ett starkare incitament att skaffa rätt utbildning och fler vill in i dessa branscher.

Arbetslöshet beror i sin tur på att lönerna är för höga för de med låg produktivitet. Därför måste låglönebranscher uppkomma och dessa branscher uppkommer endast om lönerna ligger på rätt nivå.

 
At 19 maj, 2011 19:24, Blogger Danne Nordling said...

Per-Olof,termen jämviktsarbetslöshet är förvisso något inadekvat eftersom den associerar till att arbetsmarknaden befinner sig i jämvikt i alla avseenden. Därför tycker jag att Nairu är en bättre term. Det är ju att inflationen via för stora lönekostnader som inte får accelerera som är det centrala. Att sedan utgångsnivån kan vara svår att bestämma får vi ha överseende med.

1) Om vi antar att reservationslöner utgör en realitet kan alltid en punkt för jämviktsarbetslösheten bestämmas även på väldigt fria marknader. Därför kan arbetslösheten aldrig bli 0 procent.

Vi kan ha friktionsarbetslöshet när folk vill byta jobb. Vi kan ha konjunkturarbetslöshet. Alla fria ekonomier hittills har haft konjunktursvängningar. I varje fall skulle utifrån kommande kriser kunna ge upphov till arbetslöshet i Sverige. Vi kan ta fallet med en internationell finanskris som leder till att de svenska bankerna förlorar pengar och kapitalbasen minskar. För att kompensera detta slutar bankerna att ge lån till företagen och driver istället in lån från de minst lönsamma företagen som då går i konkurs. Då får vi plötsligt arbetslöshet.

Eftersom det finns en risk för arbetslöshet har folk sparat pengar och tagit försäkringar på marknaden. De kan också leva på släktingar och vänner eller sälja sina ägodelar. Arbetslöshet kan alltså förekomma under en avsevärd tid när man söker arbete under en kris.

2) Det är processen mot jämvikt i konjunkturavseende som är central för Nairu.

3) Arbetslöshet och arbetskraftsbrist kan existera samtidigt eftersom företagen kan önska anställa fler utan att denna önskan är så intensiv att man går med på höjda löner för nyckelgrupper som skulle öka kostnaderna och priserna. De som fortfarande är arbetslösa har dels så låga kvalifikationer att kön blir lång till passande jobb och därför ses som beaktansvärd arbetslöshet, och dels har de reservationslöner som är för höga för de helt nya jobb som ev kan erbjudas.
/DNg

 
At 20 maj, 2011 22:06, Anonymous Marianne said...

Du menar tydligen att Konjunkturinstitutet skulle ha tagit politiska hänsyn när dom ansluter sig till regeringens bedömning att det skulle gå att uppnå en jämviktsarbetslöshet på 5 procent? Har dom verkligen inte några nya bevis för sin ståndpunkt?

 
At 21 maj, 2011 08:33, Anonymous Anonym said...

Om våra politiker menar allvar med att sänka arbetslösheten så är det framför allt två saker de behöver göra.

För det första måste maktbalansen mellan arbetsgivare och fack ändras så att fackens makt över lägstalönerna bryts.

För det andra måste samhället se till att arbetslösa erbjuds RIKTIGA utbildningar så de blir anställningsbara igen.

Så enkelt men ändå så svårt.

 
At 21 maj, 2011 19:27, Anonymous Ante said...

Jag håller med om att KI verkar missförstått vad jämviktsarbetslöshet är. Den sjunker inte bara för att avtalsrörelsen ger låga lönepåslag. Eftersom jämviktsarbetslösheten i sig inte sjunker pga av låga löeavtal kommer löneglidningen att öka.

 

Skicka en kommentar

<< Home