Ränteavdragen ger högre arbetslöshet?

Om ränteavdragen skulle ha reducerats från 30 till 20 procent skulle det idag motsvara en räntehöjning med 0,5 procent. Då skulle Riksbanken istället ha kunnat hålla 0,5 procents lägre ränta. Det betyder 40 000 jobb enligt professor Lars E O Svensson.

Nu börjar den höga räntan i Sverige (1,5 %) jämfört med utlandet bli ett problem för Riksbanken och även för exportindustrin enligt näringslivets företrädare. Orsaken är att kronan förstärkts mot euron och i viss mån mot dollarn - speciellt mycket sedan maj 2012 (diagram). Den starka kronan medför att Sveriges export blir dyrare i utlandets ögon. Därför blir exporten mindre än annars.

Vice riksbankschefen Lars E O Svensson har i flera år varit missnöjd med den svenska centralbankens räntepolitik. Han menade i en intervju i DN 10/8 att den har medfört att arbetslösheten blivit 40 000 personer högre genom att räntan hållits 0,5 procentenheter för högt. Detta är rimligtvis en kombination av att det går sämre för exporten och att den privata konsumtionen blivit lägre genom mindre benägenhet till låntagning. Dessutom kan det tänkas att det privata sparandet har ökat en aning och att företagens investeringar också minskat en aning pga räntenivån

Samtidigt har debatten om ränteavdragen blossat upp på nytt. Man är orolig för de svenska hushållens skuldsättning på 165 procent av den disponibla inkomsten (SvD 8/8). I SvD 13/8 finns en genomgång av möjligheterna att begränsa ränteavdragen. Och idag ger SvD 22/8 en översikt där fem riksdagspartiers uppfattningar redovisas. Endast Miljöpartiets Per Bolund är försiktigt positiv till en reducering av ränteavdragen. Det är litet pikant eftersom Gustav Fridolin i januari förra året klart uttalade att ränteavdragen skulle behållas (bart jan-11).

Jag gjorde då en överslagsberäkning av vad en minskning av ränteavdragen från 30 till 25 procent skulle betyda för hushållen. Vid 3,3 procents boränta skulle en sänkning med 1/6 motsvara en räntehöjning med 0,24 procent. Det betyder att staten skulle kunna få samma effekt på bostadspriser och inflation genom en reducering av av ränteavdragen från 30 till 20 procent som en 0,5 procentenheter högre styrränta. Grovt sett skulle alltså professor Svenssons krav på räntepolitiken kunnat uppfyllas genom att styrräntan skulle ha kunnat hållas 0,5 procentenheter lägre.

Ovanstående resonemang utmynnar alltså i att bortåt 40 000 jobb förlorats genom politikernas ovilja att reducera ränteavdragen. Det skulle naturligtvis inte bli riktigt lika stor effekt eftersom den ökade effekten på privat konsumtion genom ökad låntagning skulle utebli.

Därtill kommer en effekt från en försvagning av kronan på inflationen. Om sänkt ränta ger svagare krona kommer importpriserna inte att sjunka så mycket som annars. Då blir stegringen av KPIF större. KPI stiger temporärt inte lika mycket om räntan kan sänkas 0,5 procent. De principiella argumenten för ytterligare räntesänkningar torde dock vara nästan lika starka om man relaterar till inflationsmålet (bart 4/7-12).

Näringslivets krav på räntesänkningar för att försvaga kronan kan dock ifrågasättas. Robert Bergquist från SEB menade i Studio Ett idag att den stora anledningen till valutainströmningen till Sverige (=starkare krona) inte var den höga räntan utan Sveriges rykte som en säker och välskött ekonomi som det skulle vara tryggt att skicka sitt kapital till när euroländerna krisar. Han jämförde med Schweiz och Danmark som också får in för mycket utländsk valuta och därför vidtagit "interventioner". Dessa består i att nytillverkade pengar i den egna valutan säljs ut mot andra valutor (dollar och euro). Det är också Bergquists rekommendation för Sveriges centralbank, vilket rutinmässigt har avvisats därifrån.

Man måste dock enligt min mening se mera långsiktigt på kronförstärkningen. Utvecklingen sedan maj i år har gjort situationen mera akut. Men professor Svenssons resonemang om att den höga räntan har höjt arbetslösheten med 40 000 jobb gäller under en period av fler år. Då skulle Riksbanken ha kunnat haft en lägre ränta om ränteavdragen hade varit 20 istället för 30 procent utan att det blivit risk för bolånebubbla och inflation. De lättskrämda villaägarna har rimligtvis ett ansvar för några tiotusental onödigt arbetslösa. Och en del av detta ansvar vilar också på politiker och media som struntat i att räkna ut hur begränsade ekonomiska effekter en reducering av ränteavdragen skulle leda till.

Läs även andra bloggares åsikter om ränteavdrag, arbetslöshet, kronförstärkning, exportsvårigheter, styrränta, Riksbanken, bolånebubbla, nationalekonomi, media, ekonomi, politik på intressant.se