lördag, februari 08, 2014

Långsiktighet är bra enligt Spendrup

Den nye ordföranden i Svenskt Näringsliv är en allmänt välvillig person som företräder gängse uppfattningar bland företagen. Han har dock en marknadsekonomisk ideologisk grund för sina uppfattningar.

Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringslivs nye ordförande Jens Spendrup var gäst i Ekots lördagsintervju 8/2 och utfrågades av Monika Saarinen.. Diskussionen rörde grunderna för det privata näringslivet och privat ägande inom välfärdssektorn.

Jens Spendrup
Det märktes att Spendrup, som han själv tillstod inte hade sysslat med argumentation. Agitation skulle inte förekomma inom företagen - inte ens i valrörelser. Marknadsekonomi är en överlägsen ekonomisk modell och då även inom välfärdsproduktionen. Men det bör ställas rigorösa kvalitetskrav. Engagemanget bör vara långsiktigt men Spendrup avstod från att precisera detta i antal år. Riskkapitalbolag kunde göra nytta genom att tillföra kapital, göra sammanslagningar och sedan sälja till långsiktiga ägare. Någon så konkret diskussion som den med Jacob Wallenberg (bart okt-13, också Saarinen) blev det inte.

Spendrup var för fler kvinnor i företagens styrelser men ville inte ha kvotering. Han var inte feminist.

Att gå med i euron (EMU) var fortfarande en principiell målsättning om än avlägsen.

Spendrup hade ingen åsikt om orsaken till Sverigedemokraternas framgångar. De hade inte kommit med några bra näringspolitiska förslag och ville begränsa den fria rörligheten. Han försvarade arbetskraftsinvandringen och försökte undvika diskussionen om missbruk och fusk. Man ska följa lagar och regler - även för litauiska lastbilschaufförer.

Det var viktigt att kunna göra undantag från turordningsreglerna i LAS. Saarinen påpekade att en undersökning visat att 8 av 10 företagare var nöjda med avstegen. Svaret var att det främst var ett problem för småföretagen. Ett arrangemang med inbetalningar till en fond som skulle understöja dem som blev friställda till följd av avstegen berördes utan att några konkreta detaljer nämndes.

Intrycket blev att Spendrup framstår som en sympatisk familjeföretagare utan de kantigheter som hans företrädare måhända lidit av. Frågan är om den mer fräna politiken ska överlämnas åt organisationens verkställande direktör. Urban Bäckström avgår i maj och den nya VD:n är en helt okänd kvinna (Carola Lemne, f-58 o VD för Praktikertjänst). Någon diskussion om detta och SN:s framgångsmöjligheter framöver fördes dock inte. (SN är en sammanslagning av SAF och Industriförbundet. År 1976 blev Curt Nicolin ordförande i SAF.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

4 Comments:

At 11 februari, 2014 01:45, Blogger ekvationsteorin said...

"Han har dock en marknadsekonomisk ideologisk grund för sina uppfattningar."
Ideologin behöver inte vara fel men det finns saker han inte tog upp som påverkar ekonomin.

Företagsekonomi är inte samma sak nationalekonomi.
Ett land kan låta bli att reglera penningmängden och lönebildningen eller så kan alt regleras.
Där finns orsaken och lösningen till dagens kriser.

Vi kan privatisera eller socialisera hur mycket som helst utan att få fart på ekonomin om penningmängden är för liten.
Marknadsekonomin är beroende av kapital (pengar) och tillverkningen av pengarna kan vara för liten.

I Europa så tillverkas nu för lite pengar, krisen skapades efter finanskrisen av inflationsrädda Tyskar.
USA har tillverkat pengar med FED och där går krisen sakta bort.

Krisen nu kan bara lösas med en ökning av penningmängden och återhållsamma löner. (reallönerna kan öka i stället)

2 exempel
Ökar vi mängden pengar som cirkulerar i ekonomin utan att vi ökar lönerna så kommer mer pengar att efterfråga mer varor.
Motsatsen är omöjlig, ökar vi lönerna med oförändrad mängd pengar som cirkulerar i ekonomin, så kommer företagen att få kostnadsinflation och då tvingas dom att öka priserna, löneökningarna går jämt ut med prisstegringarna och inte en enda extra vara kan efterfrågas.

Pengar är ett betalningsmedel, och storleken på betalningsmedlet i förhållande till lönerna är viktigt.
Förenklat en person har 1000kr i handen och frisören tar 1000kr i timmen då kan han få en klippning.
ökar vi frisörens timlön till 1100kr så kan han inte klippa sig så mycket, frisören får bara jobb till 90%

Tillverkar vi pengar så personen har 2000kr i handen och frisören bara tar 1000kr i timmen så räcker nu pengarna till två klippningar eller så kan en till jobba som frisör.

Marknaden kan inte öka sysselsättningen, sysselsättningen kan bara öka om vi ökar storleken på betalningsmedlet utan att samtidigt öka lönerna.

 
At 11 februari, 2014 08:18, Blogger oppti said...

Bloggosfären har rasat över hans syn på kvinnor och kompetens.
Han hade tydligen sagt något som retade upp dem.
Vilket får mig att konstatera hur rätt han har!
Kompetenta kvinnor blir inte uppretade av budskapet utan gör något för att förändra bilden!

 
At 12 februari, 2014 03:20, Blogger Danne Nordling said...

Två artiklar i SvD av Viktor Mölne och Emmylou Tuvhag vill avsätta Spendrup för att han instämmer i påståendet att orsaken till den låga andelen i styrelserna är att det inte finns tillräckligt med kompetenta kvinnor att tillgå.

Detta är en beskrivning av hur Spendrup uppfattar verkligheten. Implicit är det ett stöd för att en kvotering skulle få negativa konsekvenser.

Spendrups uppfattning anses vara förlegad och gammeldags (Anna Ryott). Det hänvisas litet vagt till undersökningar av kvinnlig kompetens. Frågan är om det är detta saken gäller.

Är det inte snarare så att oavsett vad undersökningar visar så är Spendrups syn förgriplig. Den innebär nämligen att han inte uppskattar den kompetens som feministiska kvinnor anser sig ha personligen och som grupp. Och eftersom feminismen har vunnit insteg bland opinionsbildande media är stämningen sådan att Spendrups syn kan angripas och få
stöd av tongivande personer.

Det kan finnas en skepsis ute i näringslivet att rekrytera kvinnor som mera är inriktade på aktivistisk feminism än på strategiska färdigheter och förmåga att leda stora organisationer, speciellt i kriser. Även om kompetensen finns där kan själva aktivismen leda till att man hellre rekryterar en man.

Forskningen visar dock att det finns avsevärda skillnader mellan män och kvinnor. Så varför skulle man kunna utesluta att det inte finns sådana skillnader just när det gäller företagsledande arbete? Om man vill nå personer i den lilla gruppen med traditionellt manliga ledaregenskaper är det väl troligt att sådana egenskaper är ännu litet mer ovanliga bland kvinnor?

Feministerna borde leda i bevis att ledaregenskaper inte är så viktiga för börsföretagens ledningar och att det därför finns en stor mängd kvinnor med andra värdefulla egenskaper att rekrytera.
/DNg

 
At 12 februari, 2014 12:32, Anonymous Anonym said...

Så länge Aftonbladets styrelse
består av:
Grünthal, Raoul (f. 1966), Ordinarie ledamot, Styrelseordförande

Ahlberg, Kjell Sven Håkan (f. 1955), Ordinarie ledamot

Bergström, Lars Anders (f. 1958), Ordinarie ledamot

Hansson, Hans Wolfgang Michael (f. 1956), Ordinarie ledamot, Arbetstagarrepresentant

Hjelmstedt, Erik Gunnar (f. 1967), Ordinarie ledamot

Pedersen, Torry, Ordinarie ledamot, Bosatt utomlands inom EES

Thunman, Henning Lars-Göran (f. 1951), Ordinarie ledamot, Arbetstagarrepresentant

Häggström, Eva-Lotta Kristina (f. 1961), Suppleant
Vent, Jan Niclas (f. 1982), Suppleant,

Så är hela diskussionen ett dåligt skämt.

 

Skicka en kommentar

<< Home