På KTH vill man beskatta bort avunden

"Tillväxt gör inte längre folk lyckligare utan mer avundsjuka. Då minskar lyckosumman i en utilitaristisk kalkyl. Därför bör kraftiga lyxskatter införas." Det tycker en docent i samhällsplanering på Tekniska Högskolan.

I en kulturartikel i DN 5/3-05 (Idé och kritik, s 6-7; utan länk) skriver docenten i samhällsplanering Christer Sanne om den fördärvliga ekonomiska tillväxten. Han tillbakavisar först tre argument för (P) tillväxt och kommer sedan med två argument mot (C) tillväxten. [P=pro, C=contra, CP=motargument mot proargument; tes="tillväxt är önskvärd"]

CP1. Sannes första argument: Ostyrd tillväxt leder inte till mer vård, skola, omsorg. För det behövs dessutom en skattehöjning. - Och? ... Skulle vi utan tillväxt lättare få mer VSO? Nej, då skulle vi samtidigt få mindre privata varor och tjänster. Med tillväxt kan vi genom avgifter finansiera mer VSO utan att höja skatterna - just genom att alla blir rikare och kan betala dessa avgifter!

CP2. Tillväxt behövs inte för att hålla igång ekonomin - den fungerar inte som en cykel som behver fart för att inte trilla omkull. Beviset för detta säger Sanne vara att inga länder kollapsade under 90-talet när BNP sjönk enstaka år. - Men om staten inte hade bedrivit någon expansiv politik (för tillväxt) hade samhällsekonomin i t ex Finland och Sverige sannolikt "kollapsat" i meningen att BNP hade minskat tiotals procent. Detta utesluter dock inte att en planerad stagnation med hjälp av försiktiga skattehöjningar skulle kunna leda till nolltillväxt under längre tid.

CP3. Tillväxt gör det inte lättare att omfördela till de fattiga. Beviset enligt Sanne är att med omfördelning skulle de "tillväxtbefrämjande klyftorna" försvinna och "utan tillväxt ingen utjämning". -Detta är knappast ett sakligt argument. Man behöver bara titta på de rika i-länderna för att se att Sanne använder debattknepet antingen svart eller vitt.

Sannes två argument mot tillväxt

C1. Tillväxt ökar klyftorna, se på Sverige och andra länder samt mellan länderna. -Men, att inkomstskillnaderna ökat i Sverige sedan 1980 beror inte på tillväxten. Sverige hade snabbare tillväxt tidigare då skillnaderna minskade. Utjämningen blev dock sannolikt för långtgående för att den goda tillväxten skulle bli bestående. Men vad är viktigast: att försämra för de rika eller att förbättra för de fattiga? - Statistik visar att utjämningen mellan länderna var betydande mellan 1965 och 1997. (Då minskade Gini-koefficienten från 0.59 till 0,52.)

C2. Vi blir inte lyckligare av tillväxt. Sambandet går bara upp till en viss gräns som i-länderna uppnåde på 1950-talet. Nu leder fler prylar till att den utilitaristiska lyckonivån kan sjunka. Här anför Sanne ett konkret exempel:

"Visst kan en lyxbilägare fröjdas åt sitt vrålåk. Men om hans
innehav samtidigt gör omgivningen missnöjd och detta väger
tyngre så leder utilitarismens princip till att man måste
ifrågasätta de privilegierades lyxkonsumtion."

Denna lyxkonsumtion kan ses som"en förorening i den sociala miljön", enligt Christer Sanne, och borde bekämpas med skatter - "'lyxskatter' alltså".

-Den tongivande utilitaristen och vänsterliberalen Ronald Dworkin, professor vid NY Univ, har avvisat denna dubbelräkning av preferenser (egna och externa). Han anför exemplet med den vita rasisten som ogillar att svarta kör omkring med "glänsande lyxbilar". Avund är ingen legitim preferens i en utilitaristisk kalkyl, enligt Dworkin.

Men även själva grundtanken att med statens hjälp strypa tillväxten genom att antingen beskatta det ekonomiska livet eller tillväxtens privata manifestationer finner jag motbjudande. Att vissa inte gillar tillväxt som socialt fenomen ger dem inte rätten att ingripa mot oss andra med tvång och våld. Skulle vi tillåta detta skulle friheten snart gå under.

Staten och avunden, bloggen 22/4-05