Varför kan statsskatten avskaffas?

Många tycks tro att det skulle bli dyrt att införa 'platt skatt' i Sverige. Ett exempel var Sandro Scocco på AMS i Agenda 13/3. Men statsskatten finansierar bara futtiga 2,6 procent av utgifterna.

Statsskatten är en extra skatt som tas ut med 20 procent på alla inkomstdelar som ligger ovanför 24 900 kr/mån i beskattningsbar inkomst. Man kan då ha en löneinkomst på högst 313 000 kr/år utan att betala statsskatt.

"Brytpunkten" ligger alltså vid 26 080 kr/m. Om man tjänar mer än så kommer den högre lönen att drabbas av en 20-procentig "straffskatt". Tanken är att man skall få behålla 200 kr mindre av varje tusenlapp man tjänar mera. (Not 1)

Enligt SCB förutses genomsnittslönen för heltidsarbetande ligga på 27 000 kr/m för år 2005. Närmare 40 procent av de heltidsarbetande måste därför betala "straffskatt".

Sammanlagt är det drygt 1,2 miljoner inkomsttagare som betalar statsskatt 2005. Det är nästan 18 procent av alla - trots att ambitionen, när den den stora skattereformen presenterades för 15 år sedan, var att det bara skulle vara 10 procent som skulle betala extra skatt utöver kommunalskatten.

Statsskatten har en rad ekonomiska nackdelar. De flesta ekonomiska experter är överens om att den leder till lägre tillväxt, minskat arbetsutbud och svagt nyföretagande. Samtidigt stimulerar den till skattefusk, svartarbete, lågproduktivt gör-det-själv-arbete och improduktiv skatteplanering.

Många uppfattar den också som en orättvis straffskatt. Vi har infört "platt skatt" med 30 procent på kapitalinkomster. Den som har fått ett litet kapial i arv eller gåva (numera skattefritt!) kan placera och spekulera så att detta kapital växer. På denna verksamhet behöver han eller hon inte betala mer än 30 procents skatt hur stor avkastningen än blir (även miljonbelopp).

> Men den som studerar och anstränger sig, jobbar extra på kvällar och helger, reser långa vägar till ett mer välbetalt jobb, kommer med förslag och initiativ, tar på sig mer ansvar och betungande administration och krävande arbetsledande uppgifter (som ofta belönas med "skitsnack" bakom ryggen), skall betala 20 eller till och med ibland 25 procents ytterligare skatt för den avkastning som dessa extra insatser ger. Då kan skatten bli 58 procent och inte 30 procent. <
Mot dessa nackdelar skall två "fördelar" ställas: 1) den ekonomiska - i form av skatteintäkter och 2) den moraliska - i form av att skatten ändå skulle vara rättvis i en högre mening.

Jag får återkomma till punkt 2) vid ett senare tillfälle. Däremot verkar det som om många tror fel om punkt 1) i meningen att det skulle krävas stora skattehöjningar för alla andra om statsskatten avskaffades. Det menade exempelvis en i övrigt så kunnig person som Sandro Scocco, direktör på AMS och tidigare LO-ekonom, i TV:s Agenda på söndagskvällen* när han diskuterade platt skatt med Robert Gidehag från Skattebetalarnas förening.

ESV:s beräkningar visar att statsskatten kommer att ta in 38 mdr kr 2005. KI:s prognos för de offentliga utgifterna 2005 är på 1 456 mdr kr. Statsskatten är alltså bara en droppe i havet när det gäller att finansiera utgifterna (2,6 %). Det är klart att det skulle gå att minska utgifterna för att täcka skattebortfallet.

Allt bortfall skulle inte ens behöva finansieras. Drygt 20 procent av bortfallet skulle t ex automatiskt komma tillbaka i form av mera moms och punktskatter. Dessutom skulle en del av de 325 000 personer, som arbetar deltid och ändå tjänar så mycket att de ligger ovanför brytpunkten, gå upp i heltid. De som har en så god intjänandeförmåga skall väl ändå inte låta bli att arbeta full tid? De vanliga skatterna på deras uteblivna, ganska höga, heltidslöner svarar för mer än hela inkomsten för staten av statsskatten!

Statsskatten borde därför ganska enkelt kunna avskaffas om det bara gällde den ekonomiska frågan om utgiftsfinansiering. Motståndet är istället ideologiskt. [forts>]
________
Not 1: Statsskatten tas ut med ytterligare 5 procentenheter (tot 25%) ovanför den övre brytpunkten på 465 200 kr/år eller 38 800 kr/mån.