Sjukvården drunknar i byråkrati
På tio år har produktionen av journalpapper 8-faldigats inom sjukvården. En sjuksköterska använder 22 procent av tiden till patientdokumentation och 38 till patientvård. Det borde inte vara anstormningen av patienter som får syrrorna att kollapsa.
Sjukvården är inte alls så effektiv som många föreställer sig. Länge har dock massmedia ganska aningslöst vidarebefordrat bilden av en sjukvård som är så hypereffektiv att "dumma politiker" som försöker spara något litet ytterligare enbart åstadkommer kaos. När personalen då måste utnyttjas över bristningsgränsen (de kan inte stressa ännu snabbare) bryter hela verksamheten samman.
Denna bild förutsätter att personalen jobbar till 110 procent med att ta hand om patienterna så att den "går på knäna". Men när administrationskonsulterna undersöker tidsanvändningen på sjukhusen visar det sig att bara en tredjedel av tiden går åt till patientarbete. Nu har denna insikt t o m nått fram till kommunaltjänstemannafacket. På DN-debatt 27/5 -05 skriver SKTF:s ordförande Eva Nordmark en artikel med rubriken "Läkarna träffar patienter en tredjedel av arbetstiden".
Artikeln handlar om Komrev:s granskningar av sjukvården där det framår att läkarna använder 35 procent av sin arbetstid för direkt vård av patienter och att sjuksköterskorna använder 38 procent.
Från mina tidigare kontakter med Komrev vet jag att övrig tid för en sjuksköterska går åt till att hantera olika "stödfunktioner kring vårdarbetet". Det låter angeläget men bakom denna fina beteckning döljs mer triviala saker som att hantera förråds- och städarbete, att transportera patienter, registrera i datasystem, hantera utrustning, beställa saker, hämta utrustning, boka tider, skicka patientinformation mellan enheter, delta i möten och utföra telefonarbete.
Så här har undersökarna kategoriserat sjuksköterskornas tidsanvändning (genomsnitt för alla kliniker):
Direkt patienttid 38 %
Patientdokumentation 22 %
Övrig indirekt patienttid 12 %
Utveckling, utbildning, forskn 5 %
Verksamhetsanknuten administration 4 %
Övrig tid 19 %
Posten dokumentation är speciellt intressant. Av en några år gammal rapport från Socialstyrelsen framgår att för tio år sedan genererade ett vårdtillfälle på 10 dagar 4 journalpapper. Nu genererar ett vårdtillfälle på 4 dagar 30 journalpapper - en ökning 7,5 gånger. (Edhag: Omfattningen av administrationen i vården)
När media intervjuar sjuksköterskor som står på gränsen till sammanbrott är det uppenbarligen en liten, liten del av alla 70 000 sjuksöterskor som har det så svårt att de kanske kollapsar. Det betyder att i andra ändan på fördelningen finns sjuksköterskor som använder ännu mindre än en tredjedel av tiden till patientarbete.
Sjukvårdens "kris" utgörs uppenbarligen av ett systemfel och inte av en allmän resursbrist. Så länge rikspolitikerna tror att alla problem löser sig genom att man bara kastar mer pengar på "vård-skola-omsorg" kommer krisen i praktiken att fortbestå.
8 Comments:
För den som varit vårdsökande samt patient är detta inget nytt.
Det märkliga är att det tolererats att att de som arbetar inom sjukvården påhejade av myndighetspersoner och politiker ständigt ropar efter att lösningen ligger i mer resurser dvs högre avgifter samt högre skatter.
Sjukvården kostar även samhällsekonomin åtskilligt genom att läkarna alltför lättvindigt sjukpensionererar samt struntar i erforderliga rehabiliteringsinsatser.
Men, men vem vågar föra en diskussion om dessa i allt svenskt välmående.
Ytterligare ett sanslöst förhållande inom Landstingen som jag indirekt anat men nu fått bekräftat: Värje Landsting, kanske enskilda vårdcentraler har sitt eget lilla datasystem som vanligen inte kan kommunicera med varandra eller med sjukhusen. Man tar sig för pannan!!! Hamnar någon på akuten eller en normal vårdavdelning kan man inte gå in och se den totala sjukhistorien som kan vara utspridd på flera vårdcentraler eller sjukhus!! Jag tror att Landstingen har en central dataavdelning. Frågan är: Vad sysslar de med???? Det som omedelbart måste ske är att ett gemensamt och enhetligt datasystem måste installeras.
Angående kommentaren ovan kring datasystem. Det är inte så illa som du beskriver, med olika system på olika sjukhus. Det är värre än så. För att ta ett exempel - på ett av Stockholms största sjukhus har akuten och stroke-enheten olika journalsystem som naturligtvis inte kan utbyta information.
På ett annat stort sjukhus i Stockholm kunde två avdelningar inte enas om vilken utrustning som skulle införskaffas för intensivvårdsövervakning. Så de två avdelningarna köpte två olika system. Med allt vad det innebär i form av ökade underhålls- och utbildningskostnader, med mera.
Och så håller det på.
Överallt.
Och för att svara på frågan "vad sysslar de med?". Svaret är ganska enkelt - det handlar om det svenska behovet av konsensus och decentralisering.
Istället för att införa ett och samma system i hela Stockholm startas projekt där alla befintliga system istället ska samsas och överbfyggas. Projektet(GVD, gemensam vårddokumentation) har stora problem (se bl a rapporter från landstingsrevisorerna). Men så ligger det till. Även på nationell nivå.
Ingen vågar sätta ner foten och skapa ordning och reda. Och någon förändring lär det inte bli på den punkten.
Då jag har jobbat med datorisering av sjukvård ganska länge så vill jag framhålla ett annat "lustgt" exempel på resursslöseri:
Få den gamla "goda" tiden så hade Försäkringskassan hand om all ersättning till privatläkare. Alla i hela landet fyllde i exakt samma räkningsblankett och skickade in dessa till sin lokala Försäkringskassa varje månadsskifte. Där satt då ett stort antal damer och matade manuellt in blanketterna i ett datasystem.
Jag var med i ett pilotprojekt där vi istället skickade in en diskett från Privatläkarnas datasystem direkt till Försäkringskassan (detta var innan Internet's tid). Detta föll väl ut, men dom kunde givetvis inte direkt av hoppa på ett system som skrivits av några skolpojkar i en källare utan startade ett internt projekt, med ett 50-tal programmerare som satt någonstans i Skåne och skulle jobba fram ett nytt eget datasystem som skulle rationalisera bort all manuell räkningshantering.
Såsom alla offentliga projekt så tog detta ju lite tid, avsevärt längre än dom 6 veckor vi hade lagt ner på att få vårt system att funka. Men då deras system säkert var mer ambitiöst än vårt så låt gå, syftet var ju gott, att spara tid & pengar åt skattebetalarna.
Det kom lite lägesrapporter då & då , jobbet verkade gå framåt, men det tog flera år, exakt hur många minns jag inte. Men efter ett antal år och många 10-tals miljoner (om inte hundratals) så började man bli färdig med detta och var strax klara att börja köra igång det hela.
Då vann plötsligt sossarna valet och beslutade sig för att avskaffa det husläkarsystem som borgarna infört och i samband med detta så beslöt man att Privatläkarna inte längre skulle ha Försäkringskassan som huvudman, utan istället respektive Landsting. Dvs. Privatläkarna skulle ha sin huvudkonkurrent som chef.
Det första som gjordes var att Försäkringskassans fina projekt lades ner och att, i princip, varje Landsting påbörjade ett eget projekt från scratch och skulle skapa helt nya system.
Så nu vidtog en febril aktivitet i det "Sjukvårdsindustriella komplexet" dvs Landstingen och dom stora konsultföretag som är i maskopi med den statliga sjukvårdsbyråkratin och korsbefruktar varandra med att ledande personer hoppar mellan jobb i dom bägge sektorerna och belönar varandra med stora beställningar och trevliga bjudresor.
Så nu, många år senare när dom till slut, efter vad jag uppskattar som flera miljarder i skattepengar, lyckats få igång en del av dessa system så har vi den absurda situationen att en läkare i Uppsala sitter och skriver in sina räkningar i PRIVA-systemet, medan hans kollegor i Stockholm skriver in sina i ARV-systemet osv. i ett flertal variationer över hela landet.
Detta är bara ett väldigt litet exempel på vad som pågår hela tiden, just räkningshantering till privatläkare är ju en försvinnande liten del av byråkratin. I alla andra områden fungerar det likadant, varje Landsting jobbar helt parallellt med att utveckla egna system för att lösa exakt samma problem (och i många fall icke-problem).
Detta under ivrigt på-hejande från dom stora konsultbolag som specialiserat sig på att suga ut skattepengar genom att på löpande band producera Storm-P-liknande lösningar som aldrig gör jobbet lättare för dom stackare "på golvet" som skall använda det hela, utan oftast kräver nyanställningar för att hinna med att mata in allt som byråkraterna tänkt ut att man måste ha in, men ingen någonsin tittar på.
Kan inte låta bli att ta ytterligare ett exempel. På (återigen) ett större sjukhus i Stockholm utvecklades ett och samma system tre gånger. Av rena revirpinkeri-skäl. Tjänstemän som vill vara småpåvar bestämmer för bestämmandets skull.
Systemet utvecklades först av konsultbolag A, därefter av konsultbolagen B och C i samverkan, och till sist av konsultbolaget D.
Systemet som A levererade var undermåligt, såväl tekniskt som användarmässigt.
Systemet som B och C levererade var betydligt bättre tekniskt och användarmässigt.
Till slut skrotades dock detta bättre system, och rubbet utvecklades återigen från grunden med samma undermåliga teknik och användarfokus som i den första versionen.
Till saken hör också att de som kunde flydde från projekten. Trots att de därmed tappade en intäktskälla. Landstinget drev projekten i botten. Och ett par år senare står man nu i stort sett på ruta 1. Igen.
Minns att jag för ett par års sedan tittade på någon STV dokumentär (kan inte minns om det var uppdrag granskning eller dokument inne från). Det handlade om allmänläkare och deras lobbyverksamhet/samarbete med regeringen. Dokumentären visade att antalet läkare inom den Svenska vården har ökat konstant under 90-talet, men att antalet behandlade patienter minskat.
Alltså, systemet blir mer o mer ineffektivt och mer och kostsamt.
Dokumentärens förklaring till detta var att staten skärt ner för mycket på administrativ personal inom vården. Så vårdpersonalen nu får ägna mer o mer tid åt administration inställt för vård.
Tack för den Persson!
DNs artikelserie Du gamla, du sjuka samt boken Den sjuka vården - en granskning av hur vårdens resurser används rekommenderas varmt för den som är intresserad av ämnet...
Jag har arbetat med landstingets it-system en del och kan bara säga en sak. Katastrof.
Skicka en kommentar
<< Home