Utilitarismen är ingen moralteori

Utilitarismens nyttomaximering handlar inte om förpliktelser mellan människor utan om plikten mot det maximalt värdefulla saktillståndet. Det är ingen moralisk förpliktelse. Möjligen kan den ses som estetisk eller ingenjörsmässig.

(< Nr 11 av 12) En moraliskt riktig handling är enligt utilitarismen den som maximerar det goda - dvs saldot av det goda och onda, lyckan, nyttan eller preferenstillfredsställelsen. Moralteorier behandlar i allmänhet vilka mellanmänskliga förpliktelser som kan tänkas ha evidens, även om en del kommentatorer också inkorporerat helt metafysiska relationer.

Det har härvid t ex varit fråga om begravningsseder, tillåtliga födoämnen eller beteendet på sabbaten. Ett klassiskt exempel, som jag anser missar vad moral består i, är Herodotos´ påstående att enighet i moraliska frågor är omöjlig eftersom grekerna ansåg att man skulle bränna de döda medan en indisk stam ansåg att man skulle äta upp de avlidna, vilket respektive grupp vise versa ansåg rysligt. I modern tid anförs detta exemel av Hägerström som bevis för moralens godtycklighet, vilket legitimerar värdenihilismens ansats att all moral är nonsens.

Givetvis är det nonsens att hävda att det är en moralisk förpliktelse att behandla avlidna på ett visst tekniskt sätt. Det är närmast en fråga om plikten att iakttaga dekorum och etikett.

Utilitarismen fokuserar inte heller mellanmänskliga förpliktelser när denna lära ställer upp nyttomaximeringen som ett direkt mål. Varför skulle ett abstrakt, matematiskt kalkylerat mål utgöra en moralisk förpliktelse? Gentemot vem har vi en plikt att maximera nyttan? Inte är det gentemot det maximalt goda saktillståndet självt. Saktillstånd kan inte göra anspråk på iakttagandet av moraliska plikter.

Har vi istället en förpliktelse mot de personer som skulle gynnas av maximeringen av nyttan? Men om vi inte respekterar dem som personer utan ser dem som bärare av det goda kommer förpliktelsen likväl att överföras till det abstrakta goda. Människorna reduceras till medel för maximeringen av det goda. U är därför en teori om att respektera det goda och inte om att respektera människor.

Rawls har gjort en analogi mellan U och Nietzsches teori om det goda. N vill maximera det goda i form av t ex kreativitet som bara ett fåtal kan uppnå. Andra är nyttiga enbart om de bidrar till det utvalda fåtalets förkovran. Det eftersträvansvärda samhället för Nietzsche är kanske estetiskt överlägset "bortom gott och ont". Men för oss är det inte moraliskt överlägset. U:s eftersträvansvärda samhälle är på liknande sätt överlägset - med skillnaden att fler människors preferenser måste beaktas än hos Nietzsche. U har då enligt min mening upphört att vara en teori om moral. Den kanske kan ses som en teori om socialestetik.

Ett samhälle som hänsynslöst maximerar det abstrakta nyttosaldot utan att respektera varje människa är uppenbarligen inte ett moraliskt överlägset samhälle. Maximeringsprincipen framstår som orimlig när den granskas närmare. Utilitarismens grundprincip handlar inte om moral utan om esteticerande social ingenjörskonst.